<anforande>
<dok_hangar_id>2348958</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>78522765-B41F-45D8-A2C3-3001576E5C18</anforande_id>
<anforande_nummer>207</anforande_nummer>
<talare>PER ROSENGREN (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vi kan konstatera att detta är ett hin-
der för de allra minsta företagen. Man kan vara kvar i
ett gammalt tänkande om att vi sade något 1992, och
att det gäller för all framtid. Men man måste kunna
ändra sig, och kunna ta till sig det som händer under
tiden. Det har vi i Vänsterpartiet gjort.
Detta är ett stort hinder för de allra minsta företa-
gen, framför allt för de relativt nystartade. Det har vi
lärt oss under den här tiden och därför föreslår vi
detta. Jag är fullkomligt beredd att föra en diskussion
och en debatt omkring eventuella tröskeleffekter, och
jag hade välkomnat om man från utskottet hade gjort
detta. Men ni har tigit som i graven! Det har varit
dödstyst. Ni har inte yttrat er över huvud taget. Svaret
som utskottet presterar på Vänsterpartiets motion är
generande.
</anforandetext>
<intressent_id>0681085425612</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215071</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf207</protokoll_url_www>
</anforande>
