<anforande>
<dok_hangar_id>2348958</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag inom socialförsäkringsområdet (utgiftsområdena 10, 11 och 12)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BA056698-0FCA-4F26-B435-DC2E5BA4E441</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>GULLAN LINDBLAD (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Enligt det moderata synsättet är eko-
nomisk trygghet vid sjukdom och handikapp något
mycket mer än de utgiftsområden i budgeten som vi
nu skall debattera. Verklig social trygghet kan aldrig
skapas enbart genom politiska beslut och politiskt
styrda system. Detta har människor i hög grad fått
uppleva under senare år när de offentliga trygghets-
systemen genomgått stora förändringar med hänsyn
till samhällsekonomin.
Herr talman! Alltför länge bestod vi oss med sys-
tem som vi inte hade råd till. Människor som länge
invaggats i tron att det offentliga skulle sörja för deras
trygghet från vaggan till graven har funnit att politiker
genom riksdagsbeslut snabbt kan ändra hela deras
tillvaro. "När pengarna är slut", för att citera författa-
ren Anders Isaksson, står det parti som länge agerat
jultomtar alldeles vilsna och besparingarna tar slår
blint.
Vi moderater strävar efter stabila, pålitliga system,
som ger en god, grundläggande ekonomisk trygghet.
Med lägre skatter - vilket skulle vara den mest sociala
politiken i dag - i ett samhälle med ekonomisk tillväxt
kan människor leva på sin lön och själva ta ett eget
ansvar för sin sociala trygghet. Med ett ökat an-
svarstagande från oss som har förmånen att vara
ganska friska kan vi ge ett verkligt gott stöd där det
verkligen behövs.
Vår roll som politiker är inte att helt styra in
människorna i offentliga system. Det goda samhället
med självständiga människor, som har framtidstro,
växer fram i familjen, i de lokala gemenskaperna, i
vänkretsen, kort sagt i det vi brukar kalla det civila
samhället.
I praktisk politik innebär den moderata politiken
att vi vill ta vara på varje människas sunda ansvarsta-
gande för sig själv och sin familj. Då får vi råd att
hjälpa dem som behöver hjälpen bäst.
Under utgiftsområde 10 sorterar bl.a. sjukpenning-
försäkringen. Vi förordar här en fortsatt ersättningsni-
vå om 75 % och anser att ytterligare en karensdag för
långtidsfriska bör införas i försäkringen för att betona
arbetslinjen. Åtgärden bör kombineras med samma
högriskskydd som i dag om högst tio karensdagar per
år. Insjuknar man inom en fjortondagarsperiod räknas
detta som en period liksom i dag. Vi anser vidare att
sjukpenningen bör beräknas på ett genomsnitt av de
senaste 24 månadernas inkomster.
Vi moderater har föreslagit besparingar inom ut-
giftsområde 10, ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp, om sammanlagt drygt 6 miljarder kronor.
Våra besparingsförslag inriktas på områden där män-
niskor ges möjlighet att förbättra den egna situatio-
nen. Vi riktar inte in oss på handikappade barn, änkor
eller låginkomstpensionärer.
Socialdemokraternas besparingar slår numera allt
mer blint, och kännetecknande är att man främst lyss-
nar till och faller undan för starka organisationer,
särskilt LO, som står rörelsen nära. Även om jag inte
skall debattera änkepensionerna - det kommer ju i en
senare debatt - vill jag påtala att landets 52 000 änkor
förlorar hela eller delar av den del av änkepensionen
som utgörs av folkpension.
Halveringen av omställningspensionen sparar ca
40 miljoner kronor, dvs. samma summa som ges i
present till LO för viss utbildning! Hela besparingen
inom änkepensioneringen om ca 900 miljoner kronor
motsvarar ungefär förslaget om flytten av museisam-
lingar från Stockholm till Göteborg. Regeringen anser
sig litet rått uttryckt ha råd att flytta mumier över
landet men inte att hålla ingångna avtal gentemot
landets änkor! Sådan är prioriteringen i regeringspar-
tiet!
Regeringen talar ibland om företagens betydelse
för tillväxt och välfärd. För någon dag sedan kunde vi
höra på radio att den socialdemokratiska partiledning-
en inför kongressen nästa år gått ut med budskapet att
det är "dynamiska småföretag som ska rädda Sverige"
och att "småföretagens flexibilitet spelar en avgöran-
de roll för tillväxten".
Men så kommer ju naturligtvis bockfoten fram,
och man undrar: Företagen vill ju tjäna pengar - är
arbetarrörelsen redo att ställa upp på det? Företag kan
faktiskt inte leva av luft!
De vackra orden om småföretag är just vackra ord
och ingenting annat. Handlingen gentemot företagen
är direkt hindrande för tillväxt och fler arbetstillfäl-
len!
Ett sådant exempel är den förlängning av sjuklö-
neperioden  till en månad som antogs av riksdagsma-
joriteten nyligen, och som är ett rent dråpslag mot
enmans- och fåmansföretagen.
Vi moderater gick emot förslaget, dels därför att
det är en ytterligare pålaga på företagen eftersom de
inte har kompenserats mer än till hälften genom av-
giftssänkning, dels på grund av risken för att företa-
gen i fortsättningen endast vågar anställa kärnfriska
personer.
Vi har tyvärr redan fått svart på vitt om att det vi
varnade för är en realitet idag. Många företag anstäl-
ler inte personal och många kräver hälsoundersökning
av arbetssökande. Man vågar inte anställa någon som
inte är fullt frisk. Vissa företag anser sig inte ha råd
med tilläggsersättningen inom sjukförsäkringen, såg
jag i en tidning häromdagen.
Jag tycker att det är riktigt att hålla ingångna avtal.
Men vad gör ett företag som har dålig likviditet, kan-
ske också soliditet, och som inte anser sig ha råd?
Vad gör man?
Det är inte att förundra sig över att man inte orkar
fylla sina förpliktelser, i all synnerhet som försäkring-
en mot ökade kostnader för sjuklön är så dyr att en-
dast 8 000 företag i hela landet har ansett sig ha råd
att teckna en sådan försäkring.
Samtliga partier i utskottet utom Socialdemokra-
terna och Centern har i ett särskilt yttrande påtalat att
det är alldeles nödvändigt med avsevärda förändring-
ar av försäkringen, bl.a. lägre avgifter, för att försäk-
ringen skall upplevas som attraktiv för företagen och
för att man över huvud taget skall kunna försäkra sig.
I ett särskilt yttrande har oppositionen också påta-
lat nödvändigheten av samverkan mellan olika organ,
t.ex. mellan försäkringskassan, vårdsektorn och ar-
betsförmedlingen. Det är ett förslag som bl.a. har förts
fram av Sjuk- och arbetsskadekommittén och som vi
debatterade mycket hårt i samband med föregående
betänkande.
På det här området tycks regeringen inte ha något
större engagemang. Vi fick nyligen höra att regering-
en diskuterar att inlemma arbetsmarknadens parter i
samarbetet, ett förslag som vi fattade beslut om i
socialförsäkringsutskottet under min tid som ordfö-
rande. Nuvarande talmannen var första namn på mo-
tionen. Men det har alltså inte hänt mera, utan man
diskuterar. Det som har hänt är egentligen att man har
förlängt vissa försöksverksamheter.
När det gäller förtidspensionerna anser vi att det
viktigaste är att höja den faktiska pensionsåldern
genom aktiva rehabiliteringsåtgärder. Vi anser det
vidare nödvändigt att kontrollen av utnyttjandet av
såväl sjukpenningförsäkringen som andra försäkringar
bör intensifieras för att minska kostnaderna och behål-
la respekten för försäkringarna.
Fru talman! Under utgiftsområde 10 finns också
anslagen till Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna. Vi är i utskottet alla överens om
att försäkringskassorna fått utökade arbetsuppgifter,
inte minst med bostadsbidragen, underhållsstödet och
kraven från oss alla på ökad kontroll av försäkrings-
systemen. Jag har själv tagit upp kassornas problem i
utskottet eftersom jag vid besök på olika försäkrings-
kassor i landet har noterat att personalen faktiskt
knäar under arbetsbördan.
Vi moderater har därför ställt upp bakom förslaget
om att 33 miljoner överförs från Riksförsäkringsver-
kets budget till försäkringskassornas verksamhet. Men
vi var alla mer eller mindre chockade över att försla-
get lades på bordet vid justeringssammanträdet utan
något som helst samråd och utan någon som helst
konsekvensbedömning. Protesterna från de anställda
vid Riksförsäkringsverket har inte heller låtit vänta på
sig. Vi har allihop, förmodar jag, fått brev om det.
Fru talman! Det är inte utan att jag känner det så
här: Vad göras kan är allaredan gjort - med hänsyn
till budgetbehandlingen för närvarande. Budgeten är
ju redan antagen, så vi har valt att genomgående re-
dovisa våra säryrkanden i särskilda yttranden.
Men våra motioner och tidigare reservationer visar
klart den politik vi vill föra - ett klart alternativ till
regeringspolitiken!
(Applåder)
</anforandetext>
<intressent_id>0816308745507</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215040</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
