<anforande>
<dok_hangar_id>2348958</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6AB9F137-3B60-4F41-AE91-7EBB54356C22</anforande_id>
<anforande_nummer>163</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag undrar om Socialdemokraternas
inställning till rehabilitering då är att det är en renod-
lad kostnad. Rehabilitering är inte en investering som
ger mer tillbaka än det man satsar? Därför anser ni
alltså att man kan spara på statsfinanserna genom att
dra ned på rehabilitering.
Då skall ni väl aldrig öka det anslaget igen? Det
innebär ju i så fall ökade kostnader; det ger inte till-
baka mer än man satsar. Det måste ju vara den in-
ställning som ni har.
Men allt skall gå vidare, och allt skall uppenbarli-
gen bli bra. Delar statsrådet Ronny Olanders åsikt att
med det här betänkandet kommer det att bli full fart
på rehabiliteringen den 1 januari 1997, på ett sätt som
det inte är nu? Människor som i hans vokabulär är
"parkerade" i trygghetssystemen kommer då, om jag
uppfattade honom rätt, att få en rivstart och förpassas
bort från denna parkeringsplats. Är det riktigt?
</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215027</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf163</protokoll_url_www>
</anforande>
