<anforande>
<dok_hangar_id>2348958</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>39F77FB0-33B9-411F-9151-93597051EC23</anforande_id>
<anforande_nummer>144</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Vi som är reservanter och opponen-
ter i den här frågan hyser ungefär samma oro. Vi har
samma frågor och samma funderingar. Trots Ronny
Olanders alla försök att ge ett svar kvarstår ändå frå-
gan: Varför samordnar ni inte era åtgärder? Vad är
det viktigaste skälet till tre olika steg när det gäller
någonting som i utredningen bedömts skall vara en
helhet där de olika delarna är beroende av varandra?
Hur kan ni plocka ut delar som är beroende av var-
andra och lägga fram dem i portioner till riksdagen?
Vad är det viktigaste skälet till detta? Har ni i den
socialdemokratiska utskottsgruppen fått något besked
om det från departementet?
</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215008</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf144</protokoll_url_www>
</anforande>
