<anforande>
<dok_hangar_id>2348958</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>200B2779-DBE5-4AD9-84C9-A7770F076804</anforande_id>
<anforande_nummer>140</anforande_nummer>
<talare>MARIE ENGSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Ronny Olander tog i sitt huvudanfö-
rande upp ett par saker, som jag i och för sig kan hålla
med om. Han sade att det är viktigt att berörda myn-
digheter samverkar på ett adekvat sätt och att effek-
terna av förslaget inte får bli att någon hamnar mellan
systemen. När det gäller detta med samordnad reha-
bilitering vill jag anknyta till vad som står på s. 11 i
betänkandet: "För den som inte är berättigad till sjuk-
penning eller arbetslöshetsersättning har kommittén"
- Sjuk- och arbetsskadekommittén - "föreslagit att en
särskild ersättning utges under rehabiliteringstiden.
Ett intensivt arbete i dessa frågor pågår inom rege-
ringskansliet, såväl inom Socialdepartementet som
inom Arbetsmarknads-, Närings- och Finansdeparte-
menten. Regeringen avger att lägga fram förslag för
riksdagen under år 1997."
Den här problematiska frågan är tydligen inte fär-
digberedd. Hur kan Ronny Olander då säga att ingen
skall falla mellan systemen? Jag ser en uppenbar risk
här.
</anforandetext>
<intressent_id>0906336297511</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>215004</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf140</protokoll_url_www>
</anforande>
