2348958 GK0948 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december 1996/97 48 1996-12-18 00:00:00 Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension 231EDD44-A2E2-46B6-A3F0-6973768D1CCF 127 RONNY OLANDER (s) s Herr talman! Betänkande SfU6 handlar om ändra- de kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspen- sion. Detta betänkande och proposition 28 är en upp- följning av tidigare beslut för att åstadkomma mer renodlade trygghetssystem. När den nya ohälsoförsäkringen kommer att presente- ras nästa år är det viktigt att få ett trygghetssystem som dels är tydligt, dels bildar en helhet. Effekterna av renodlingen får under inga omständigheter bli att enskilda människor hamnar mellan systemen och riskerar att ställas utan försörjning. Det är viktigt att vi har detta perspektiv klart när vi skall ta ställning till de förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det finns i dagens förslag dels ett sparbeting, dels förändrade kriterier men också en möjlighet att få en förändrad inställning till arbetslivet i en positiv be- märkelse för de berörda - en mera humanistisk syn på människan. För 30 år sedan när jag började mitt arbetsliv och fram till i början av 90-talet utvecklades en positiv syn på arbetstagarna och arbetslivet. I den meningen var det bättre förr. Människorna var minst lika viktiga som maskiner- na. Det förebyggande arbetet i form av företagshälso- vård och diskussioner om hur arbetsmiljön och ar- betsplatserna skulle utformas prioriterades. Överenskommelser träffades mellan de fackliga organisationerna och arbetsgivarna i positiva hands- lag. Om det skulle arbetas över var frågan given: Kan vi eventuellt planera produktionen på ett annat sätt? I dag konstaterar jag att vi ibland utsätter männi- skor för fysiska och psykiska arbetsmiljöer som vi under den nämnda trettioårsperioden inte hade kunnat drömma om. Varför arbetslivet har tagit sig den utformningen är en mycket berättigad fråga. Det kan inte vara på det sättet att ett elitgäng med minst 100 % arbetskraft ensamt skall ha tillgång till arbetslivet. Människosynen att man är gammal vid 50-60 års åldern delas inte av mitt parti. Det är viktigt att vi män och kvinnor, gammal som ung, var och en med sin förmåga får möjlighet att deltaga i arbetslivet och få uppleva den meningsfull- het som det innebär för de allra flesta att få deltaga i arbetsgemenskapen. Rehabilitering och arbetsmiljö skall förstärkas som nyckelord framöver. Kunskap och arbete är andra honnörsord. I Sverige har vi i totalbedömningen en del grund- läggande problem såsom: Sverige har världens äldsta befolkning. Vi har en av Europas längsta lagstadgade arbetsti- der, dock ej räknat totalt. Mycket övertid, arbetstidsuttaget har inte varit så högt sedan 1969. 420 000 människor är förtidspensionerade av någon anledning. Den reella pensionsåldern är 58,4 år. Färre arbetar i dag än för fem-sex år sedan per icke anställd/sysselsatt. När man stöter på problem i samhället eller i ar- betslivet kan man inte bara pensionera väck bekymren eller "parkera" människor i olika trygghetssystem, vare sig de är arbetslösa, sjuka eller har nedsatt ar- betsförmåga. Genom aktiv handling skall människan åter sättas i centrum på ett mera positivt men också realistiskt sätt. De nu aktuella förändringarna av sjukpenningen och förtidspensionen skall mer uttalat än i dag vara ett skydd för den som helt eller delvis är förhindrad att arbeta av medicinska skäl. Fortfarande skall det emellertid finnas ett utrymme för att väga in även andra omständigheter, i första hand ålder och bosätt- ningsförhållanden men även utbildning och tidigare yrkeserfarenhet - den s.k. rimlighetsbedömningen. Bedömningen skall göras utifrån en steg-för-steg- metod. I sista hand skall arbetsförmågan bedömas mot alla på arbetsmarknaden normalt förekommande arbe- ten. Förändringar i arbetsinkomsten skall i princip inte längre ha betydelse för bedömningen. Vidare skall man bortse från arbete utöver heltidsarbete. Det är viktigt att påpeka att förslaget inte innebär någon förändring av det gällande sjukdomsbegreppet. Därför görs nu en justering, som klargör att det är vid bedömning av om sjukdom föreligger som försäk- ringskassan skall bortse från de nämnda förhållande- na. Något ökat krav på att den enskilde skall styrka att han eller hon är sjuk finns inte. Vad det handlar om är att den arbetsförmåga som eventuellt finns kvar bättre skall kunna tas till vara. Herr talman! Den steg-för-steg-metod som för- säkringskassan nu kommer att ha till hjälp för att göra en bedömning av arbetsförmågan innebär i ett viktigt avseende en utvidgning i förhållande till dagens reg- ler. Försäkrade som efter rehabilitering har möjlighet att erhålla annat arbete hos sin arbetsgivare får nu ersättning från försäkringen, även om han eller hon utan rehabilitering skulle kunna utföra annat på ar- betsmarknaden normalt förekommande arbete. Detta stärker sambandet mellan arbetstagaren och arbets- platsen. Det ökar också arbetsgivarens ansvar för att ge de anställda rehabilitering. Att det nu skall prövas om en försäkrad kan klara ett normalt förekommande arbete leder i praktiken till att arbetsmarknadsmyndigheterna får ta ett större och tidigare ansvar för personer som kan arbeta helt eller delvis, vilka antingen inte har någon arbetsgivare eller inte kan arbeta kvar på sin gamla arbetsplats. Även de sociala myndigheterna får ta ett större an- svar när arbetsoförmågan har sin grund i sociala för- hållanden. Detta kräver en samsyn mellan Riksför- säkringsverket och försäkringskassorna å ena sidan och mellan arbetsmarknadsmyndigheterna å andra sidan. Det är därför viktigt att berörda myndigheter samverkar och utfärdar rekommendationer för hand- läggningen. Här har också Socialstyrelsen en viktig roll. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande fram- hållit att den renodling som nu föreslås leder till att arbetsmarknaden tillförs en grupp arbetslösa, inom vilken det finns ett stort antal personer för vilka det kommer att vara mycket svårt att ordna ett arbete, speciellt i rådande läge med hög arbetslöshet. Eftersom arbetshandikappade är prioriterade inom arbetsmarknadspolitiken, finns det emellertid anled- ning att anta att tillräckliga insatser eller åtgärder kommer att mobiliseras, för att se till att de som kan försörja sig själva också får möjligheter att göra det. Detta område bör prioriteras. Herr talman! Renodlingen av trygghetssystemen är inget självändamål. Den syftar till att ge en mer rättvi- sande bild av samhällets kostnader på olika områden och därmed också bättre underlag för framtida beslut om åtgärder för att komma till rätta med olika pro- blem. Människor kommer också att kunna få hjälp med sina problem av rätt samhällsorgan. Samtidigt kan det inte nog understrykas att detta handlar om ärenden som rör enskilda människor och deras mycket privata angelägenheter. Det rör sig om individuella prövningar av, för de flesta, känslig karaktär. Den som är sjuk befinner sig oftast i ett utsatt läge. Därför krävs det stor varsamhet och respekt i handläggning- en. För att systemet inte skall bli stelbent och okäns- ligt, måste det därför också finnas utrymme för att ta individuella hänsyn. Även om rätten till sjukpenning och förtidspension skall baseras på medicinska kriterier, skall det själv- fallet vara möjligt att väga in även andra omständig- heter. Ingen individ är den andra lik. En och samma sjukdom kan sätta ned den försäkrades arbetsförmåga i olika omfattning, vilket man måste ta hänsyn till. Därutöver skall en sammanvägning göras av hur ålder och bostadsförhållanden, liksom utbildning och tidi- gare yrkeserfarenhet, påverkar den enskildes möjlig- heter att arbeta och försörja sig. Det är de positiva möjligheterna hos varje männi- ska som skall tas till vara. Det handlar om stöd och hjälp för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Det är detta som skall vara själva utgångspunkten för bedömningen. Den som är arbetslös och deltar i en arbetsmark- nadspolitisk åtgärd skall i första hand bedömas i för- hållande till hur sjukdomen påverkar möjligheterna att genomföra åtgärden, i andra hand utifrån om han eller hon kan vara aktivt arbetssökande. För att steg-för-steg-modellen skall vara till gagn för den enskilde, måste självfallet också rehabilite- ringen vara av hög kvalitet. Det kräver bl.a. en hel- hetssyn på den enskilde och dennes behov samt en lokal samverkan mellan olika myndigheter. Det pågår försöksverksamhet och utvecklingsarbete med denna inriktning. Egenföretagaren har en litet speciell situation, ef- tersom denne tvingas att avveckla sitt företag för att få a-kassa. Det innebär att egenföretagen riskerar att varken få ersättning från socialförsäkringen eller från arbetslöshetsförsäkringen. Problemet bör emellertid inte lösas genom ersättning till egenföretagare via socialförsäkringen. Regeringen kommer i vår att lägga fram förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Social- försäkringsutskottet har uttalat att frågan om företa- garnas rätt till a-kassa då måste ges en positiv pröv- ning. Likaså förutsätter utskottet att de problem som kan uppstå för den som har en arbetsförmåga som är nedsatt med minst tre fjärdedelar också uppmärk- sammas i samma sammanhang. Utskottet anser att det är angeläget att detta problem får en lösning. Det har uttryckts oro för att det generellt kommer att bli svårare för kvinnor att få sjukpenning eller förtidspension. Eftersom möjligheterna att göra en rimlighetsbedömning från fall till fall finns kvar, bör inte detta problem uppstå. När det görs så här pass stora förändringar i flera steg, finns det emellertid anledning att vara särskilt uppmärksam på de effekter som de ändrade reglerna får. Därför finns det all anledning att noga följa upp effekterna för framför allt kvinnorna, de deltidsarbe- tande, de som bara har en fjärdedels arbetsförmåga och för samordningen mellan trygghetssystemen. Vi i utskottet har uttalat att vi förutsätter att en grundlig och allsidig uppföljning och analys kommer till stånd. Vi har också betonat att det måste finnas tillräckliga resurser och hög kompetens i det angeläg- na arbetet med den arbetslivsinriktade rehabilitering- en. Detta bör uppmärksammas vid beredningen av Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem- ställan i betänkandet SfU6 samt avslag på samtliga reservationer och motioner. 0875425244515 N 2010-01-01 00:00:00 214991 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf127