2348958 GK0948 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:48 Onsdagen den 18 december 1996/97 48 1996-12-18 00:00:00 Ändrade kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension 88AB9659-CB78-4D90-9139-CB3C69DBD548 114 GULLAN LINDBLAD (m) m Herr talman! Under något av mina första år i riks- dagen - och det är ganska länge sedan, eftersom jag sitter här mitt artonde år nu - skrev jag en motion om de s.k. 58,3-årspensionerna. Jag hade då färska erfa- renheter från mitt arbete vid en försäkringskassa av att människor som var 58 år och 3 månader kunde så att säga stämpla arbetslösa fram till 60-årsåldern och sedan erhålla förtidspension enligt samma förmånliga regler som vid sjukdom, trots att det endast var åldern som låg till grund för pensionen. Jag insåg att detta måste vara fel och jag förstod att systemet tärde hårt på bl.a. ATP-systemet. Jag fick emellertid avslag på min första motion, som av någon anledning första gången behandlades i arbetsmark- nadsutskottet efter hörande av arbetsmarknadens parter. Där rådde stort samförstånd om detta system. Jag fick återkomma i frågan, men den föll nog framåt främst på grund av att det uppstod en livlig pressde- batt ute i samhället. Där ställdes frågan: Var det verk- ligen rimligt att ganska rutinmässigt sjukpensionera människor enbart på grund av ålder, och vid så pass tidig ålder? Detta är historia nu, herr talman! Numera förtids- pensioneras inte människor på grund av en viss ålder eller ett visst arbetsmarknadsläge. Det är den medi- cinska nedsättningen av arbetsförmågan som i huvud- sak ger rätt till sjukpenning och pension. Den proposition som ligger till grund för det be- tänkande vi nu skall debattera syftar till att ytterligare renodla socialförsäkringssystemen och dra klara grän- ser gentemot andra trygghetssystem. Faktorer som ålder, bostadsort och arbetsmarknadsläge skall beak- tas mindre vid bedömningen. Det är mer renodlat medicinska kriterier som ska ge rätt till sjukpenning och förtidspension, dvs. försäkringen kommer mera att fungera som en reell försäkring. Problem som i grunden inte är medicinskt betingade bör enligt pro- positionen i första hand hanteras med arbetsmark- nads- eller socialpolitiska medel. Det råder stor enighet om grunderna för betänkan- det, som baseras på ett förslag från Sjuk- och arbets- skadekommittén. Bedömningen av arbetsförmågans nedsättning skall göras enligt en steg-för-steg-modell och kriterierna vara de samma för såväl sjukpenning som förtidspension. Men på några punkter råder inte enighet i utskot- tet. Från oppositionens sida, d.v.s. i det här fallet samtliga partier utom Socialdemokraterna och Cen- tern, är vi negativa till att regeringen gång efter annan rycker ut en bit av de förslag som Sjuk- och arbets- skadekommittén kommit fram till i enighet, istället för att komma med ett sammanhållet förslag, där delarna bildar en helhet. Vissa människor kommer på detta sätt att helt falla mellan stolarna. Vi reservanter befa- rar att människor som är för friska för att få sjukpen- ning eller pension men för sjuka för att kunna få ett nytt arbete kommer att bilda en slags gråzon - ja, jag tror att vi i reservationen talar om ett gråzonsproleta- riat och därvid citerar en socialdemokratisk ledamot - där människorna inte har någon annan försörjnings- möjlighet än det yttersta skyddsnätet, dvs. den kom- munala socialvården. Resultatet torde komma att bli att kommunernas socialtjänstkostnader ökar ytterliga- re, vilket bl.a. har påtalats i en motion av Miljöpartiet. I en artikel i Aftonbladet nyligen ställer Sigge Godin, Folkpartiet liberalerna, Liselott Wågö, Mode- raterna och Owe Larsson, Vänsterpartiet, frågan: "Hur tänker regeringen ge en rimlig inkomsttrygghet för de grupper som faller utanför systemet genom de skärpta kriterierna för sjukpenning och förtidspension? De som först kommer att drabbas är kvinnor med arbets- skador" säger artikelförfattarna. I Dagens Nyheter igår skrev läkaren Bo Kuritzén och advokaten Ove Jonsson att Sverige kommer att få EU:s sämsta sjukförsäkring och att tusentals sjuka människor kommer att hänvisas till socialbidrag. Så illa får det verkligen inte bli, herr talman! Sjukdoms- begreppet har faktiskt preciserats redan genom en lagändring den 1 oktober 1995, men jag vill ändå särskilt understryka utskottets uttalande om vikten av rehabiliteringsåtgärder, att den enskilde skall behand- las med varsamhet och respekt, som vi säger, och att såväl sjukpenning som förtidspension skall kunna utges även om det finns vissa inslag av t.ex. sociala eller arbetsmarknadsmässiga skäl. Utskottet har alltså preciserat sig ytterligare utöver vad regeringen har sagt i sin proposition. Huvudpoängen i Sjuk- och arbetsskadekommitténs förslag var ett ökat samarbete mellan försäkringskas- san, vården, kommunerna och arbetsförmedlingen liksom förbättrade rehabiliteringsmöjligheter för att de sjukskrivna snabbare skall kunna komma i arbete. Men några verkliga förslag om en sådan samordning har inte lagts fram, och vi menar i likhet med artikel- författarna att det främst torde bli kvinnor med för- slitningsskador efter långvarigt och tungt arbete inom bl.a. vårdsektorn som kommer att drabbas. De enskil- da människorna kommer att få svårt att hävda sin rätt till ersättning från något håll. De blir helt enkelt bero- ende av socialbidrag. Här är min fråga till utskottets företrädare: När kommer ett konkret förslag om en större samordning av försäkringssystemen så att inte socialbidragsbero- endet blir gigantiskt? Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reserva- tion nr 1. När det gäller reservation nr 4, vill jag deklarera oppositionens stora förvåning och klara avståndsta- gande. Vi uppmärksammades tidigt, bl.a. av LRF, som också uppvaktat utskottet, om att företagare och jordbrukare helt enkelt skulle kunna bli helt utan försäkringsskydd när de bedöms enligt steg 5. Om en person enligt steg 5 trots rehabiliteringsåtgärder inte bedöms kunna återgå till sitt tidigare arbete, måste vederbörande nämligen söka ett annat på arbetsmark- naden normalt förekommande arbete, som det står i lagtexten. Alla vet att det i dagens arbetsmarknadsläge torde vara ganska omöjligt för t.ex. en jordbrukare att få ett kontorsarbete. Till yttermera visso skulle företagare enligt propositionen bedömas direkt enligt steg 5. Efter stark opposition ute i samhället, och även i detta hus, sade regeringen efter en vecka att ordet "två" bortfallit i propositionstexten och att företagare också skulle bedömas enligt steg 1 och 2. Det är alltid nå- got. Flera av oss motionerade i frågan och menade att förslaget inte kunde antas när det gäller jordbrukare och egenföretagare. Vi begärde yttrande från arbets- marknadsutskottet och fick svart på vitt. Utskottet hänvisade till att den s.k. Arbom-utredningen före- slagit att företagare som blir arbetslösa skall kunna låta verksamheten vila samtidigt som arbetslöshetser- sättning utges. Utskottet säger att regeringen aviserat att den under våren kommer att lägga fram ett förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring. Utskottet säger avslutningsvis: "Utskottet kan konstatera att innan en sådan förändring genomförts innebär de föreslagna förändringarna att företagare riskerar att vid arbetslöshet bli helt utan ersättning." Trots detta anser majoriteten bestående av Socialde- mokraterna och Centern i utskottet att förslaget skall antas fr.o.m. den 1 janunari 1997 i den fromma för- hoppningen att regeringen skall ge frågan "en positiv prövning". Herr talman! Under mina snart 18 år i socialför- säkringsutskottet har jag tyvärr varit med om att våra beslut fått konsekvenser som vi inte räknat med. Jag har dock aldrig varit med om att vi med berått mod antagit en lagstiftning, som direkt ställer vissa med- borgare helt utan försäkringsskydd! Att Socialdemokraterna - trots vackra ord om fö- retagande - inte har mycket till övers för företagare, det vet vi. Så jag ställer frågan främst till Centerns företrädare: Varför offrar Centern bönderna inom socialförsäkringssystemen? Till sist herr talman, vill jag bara säga några ord om det särskilda yttrandet under mom. 3, som gäller rimlighetsbedömning. Det är värdefullt att hela utskottet påpekat vikten av att ärenden som rör enskilda försäkrade hanteras med varsamhet och respekt, och att individuella hän- synstaganden skall kunna göras, framför allt med hänsyn till åldern. Vi vill dock fästa uppmärksamhe- ten på att människor som kanske under hela sina ar- betsföra liv arbetat med normala eller högre inkoms- ter och som själva och genom arbetsgivaren betalat in skatter och avgifter utöver 7,5 basbelopp nu kanske enligt steg 5 måste ta mycket lågt betalda arbeten och få mycket låg sjukpenningsersättning - trots tidigare höga skatter och avgifter. Det råder redan en bristande överensstämmelse mellan inbetalda avgifter och förmåner, men det här skulle späda på det missförhållandet ytterligare. Det bör därför göras en rimlighetsbedömning även i dessa fall, så att den inkomstförlust som den enskilde gör i det nya arbetet inte blir alltför kännbar. Jag hoppas att såväl utskottsmajoriteten som statsrådet är positiva till en sådan lösning. 0816308745507 N 2010-01-01 00:00:00 214978 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0948/#anf114