<anforande>
<dok_hangar_id>2348957</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:47 Tisdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om EU:s toppmöte i Dublin</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>9DB35850-D71A-45C6-AC10-2ED55A8FC9D6</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>Statsminister GÖRAN PERSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Först till frågan om utvidgningen. Jag
tror att vi kan hålla tidtabellen för utvidningen för-
handlingstekniskt. Det är inte där skon klämmer. Det
handlar snarast om viljan och den politiska kraften i
Europa. Det handlar om hur många som vid sidan av
Sverige tycker att det är viktigt att vi tar den historis-
ka chans som en utvidgning av EU med de gamla Öst-
och Centraleuropeiska länderna innebär.
Det är elva nya stater som klappar på och vill in.
Med ett sådant EU på andra sidan sekelskiftet har vi
ett nytt Europa som ger väldigt mycket av nya möjlig-
heter. Jag ser ingen större och viktigare uppgift för
EU än att klara utvidgningen. Det är en historisk
mission som knyter an till EU:s äkta och ursprungliga
syfte, nämligen att förebygga och undvika krig i Eu-
ropa.
Att få samma dialog mellan Västeuropa och Öst-
europa i framtiden, samma täta kontakter och samma
förtroendefulla samarbete som i dag finns mellan de
gamla antagonisterna Frankrike och Tyskland och ett
Europa som utvecklas på så sätt är en historiskt bju-
dande uppgift, och den skall vi naturligtvis efter vår
förmåga driva på så kraftfullt vi kan. Sedan får vi se
var vi hamnar. Men det är inte förhandlingstekniken
som tryter.
Jag skall också säga något om stabilitetsfrågan. Vi
får se hur pass stadig stabilitetspakten är. Det återstår
att värdera. Det finns fortfarande starka politiska
inslag, och det finns ytterligare förhandlingsmoment.
Vad jag fäste mig vid och tycker är intressant i Dub-
linbeslutet - och som är en signal som jag i och för
sig inte har några svårigheter med - är att det inte
längre heter stabilitetspakt, utan stabilitets- och till-
växtpakt.
Man antyder därigenom att man också har ett yt-
terligare mål för pakten, inte enbart att åstadkomma
stabilitet för att värna ett penningvärde utan också att
understödja tillväxt och utveckling. Det är någonting
som var omöjligt att säga i den nyliberalt dominerade
Europadebatten så sent som för två år sedan. Ny dö-
per man det till stabilitets- och tillväxtpakt.
För Sveriges del är det för tidigt att ha en upp-
fattning om detta är svaret på de frågor vi har. Jag hör
till dem som menar att särskilt frågan om monetär
union är mycket större än enbart frågan om stabiltet-
spakten. Det är ett viktigt inslag, men det räcker inte
för att ge oss underlag för att ta ställning. Vi behöver
veta mer.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>214712</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0947/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
