<anforande>
<dok_hangar_id>2348957</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:47 Tisdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om EU:s toppmöte i Dublin</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>207A2A14-08FC-4E88-88BA-A838640E3030</anforande_id>
<anforande_nummer>112</anforande_nummer>
<talare>BENGT HURTIG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag kan hålla med statsministern om
att retoriken när det gäller arbetslösheten i Europa har
ändrats de sista fem sex åren, men den nyliberala och
monetäristiska praktiken fortsätter än så länge, i varje
fall. Centralbankens oberoende är en väldigt central
tanke, utan att det finns några som helst bevis på att
det är mer framgångsrikt än andra typer av central-
banksförhållanden. Den hårda prioriteringen av infla-
tionsmålen och hårt hållna statsfinanser är också ty-
piskt för den politiken.
Delorsrapporten -93 hade som ett av sina mål att
arbetslösheten skulle halveras fram till år 2000. Man
fick stöd av EU-parlamentet för det. Jag uppfattade att
statsministern sade att han skulle ta upp frågan om
halvering av arbetslösheten på ett visst antal år inför
resan. Skedde det? Hur reagerade i så fall de andra
vännerna nere i EU?
</anforandetext>
<intressent_id>0936271144504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>214741</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0947/#anf112</protokoll_url_www>
</anforande>
