<anforande>
<dok_hangar_id>2348957</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0947</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:47 Tisdagen den 17 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>47</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om EU:s toppmöte i Dublin</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>C6F0E8BD-0D47-4F15-B68B-58DC4E2EB626</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>Statsminister Göran Persson (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det har jag naturligtvis, och för Sve-
riges del ser jag ingen viktigare fråga. Tänk er att vi
kan ha en situation framför oss då vi har ytterligare
fyra medlemsländer i EU kring Östersjön och då
dessutom Ryssland alltmer integreras i samarbetsavtal
med EU. Det är ett nytt Europa som växer fram.
Vad det här kommer att innebära för nästa gene-
ration tror jag inte att vi kan överskatta - om det sköts
rätt och om EU behåller sin kraft, om EU behåller sin
förmåga att fatta beslut och om EU inte blir en förla-
mad organisation. Det är just den frågan man avser att
hantera när man diskuterar hur man fattar beslut i en
grupp av 26 länder som förut har präglats av enhällig-
het i beslutsfattandet. Går det att övergå till ett annat
beslutsfattande, och hur ser det i så fall ut? Det är
viktigt för utvidgningen att den frågan löses. Exakt
hur vet jag inte i dag, men under våren blir det en av
de saker vi får ägna mycket tid och kraft åt. Jag delar
Helena Nilssons allmänna bedömning av hela ut-
vidgningsfrågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0825004049003</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>214738</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0947/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
