2348956 GK0946 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:46 Måndagen den 16 december 1996/97 46 1996-12-16 00:00:00 Budgetpropositionen för budgetåret 1997. Kommunikationer (utgiftsområde 22) 9CAE7D09-F778-4807-BF9D-71AEF771BDDB 83 TOM HEYMAN (m) m Fru talman! När riksdagen den 22 november lade fast de ekonomiska ramarna för 1997 enligt Social- demokraternas och Centerns förslag föll också förut- sättningarna för det moderata budgetalternativet. Vårt alternativ förutsätter en väsentligt minskad skattebelastning. Dagens skattetryck, på drygt 70 %, får orimliga konsekvenser. Företagande och nyska- pande minskar, och i inget annat civiliserat land be- skattas de fattiga så hårt som i Sverige. Regeringens ekonomiska politik är skadlig för landet, och den bestående höga arbetslösheten bekräftar detta. Mindre skatteinkomster ger lägre utgiftsramar. Det är logiskt och riktigt, och i vårt förslag kommer de offentliga åtagandena att minska på de allra flesta områdena. Men utgiftsramarna är redan antagna av riksdagen, enligt den nya budgetordningen, så vi har små möjligheter att genomföra besparingar i utskottet. De besparingarna som vi föreslår kan heller inte resul- tera i lägre skattenivåer, eftersom dessa redan är be- slutade här i kammaren. Våra övergripande ståndpunkter har vi därför samlat i ett särskilt yttrande som finns fogat till betän- kandet. För såväl Vägverket som Banverket har vi före- slagit en något lägre utgiftsnivå. Vi tror att ett kon- sekvent upphandlingsförfarande, med de skärpta krav på konkurrens som det innebär, kan ge samma verk- samhetsvolymer till en lägre kostnad. Detta gäller såväl för den löpande driften som för de mer långsik- tiga investeringarna. De lägre belopp som vi utgått från bör vara fullt realistiska. En konkurrensupphandling medför en lägre kostnad än vad regeringen har räknat med. Ty- värr har regeringen stoppat den bolagisering som redan påbörjats inom Vägverket. Därmed riskerar man att fördröja den önskvärda utvecklingen mot ökad upphandling och konkurrens på det området. Vi tror också att en översyn bör göras av Vägver- kets investeringsplaner och att en prioritering bör ske med utgångspunkt från transporteffektivitet, miljö och säkerhet. Det kan också finnas anledning att granska den standard som styr Vägverkets projektering. Det förefaller ibland som om man investerar i en alltför hög standard på vissa projekt samtidigt som man inte har ekonomiska möjligheter att genomföra andra som är kanske än mer angelägna. En stärkt konkurrensupphandling bör också gälla för Banverket. Kanske i än högre grad. Banverket har lyckats i ett par intressanta internationella upphand- lingar, men för att Banverkets kompetens skall kunna bevaras är det viktigt att konkurrensen inom sektorn bibehålls. Antalet företag som kan bygga järnväg är få. Med en krympande investeringsram finns allt färre intressanta objekt. Om Banverket då behåller en allt större andel för egenproduktion försvinner kompeten- sen fort, hos både Banverket och övriga. Konkurrensfrågor är viktiga inom hela transport- sektorn. Från SJ kommer nu ständigt nya förslag om utglesad eller nedlagd trafik. Det är med stor oro som vi följt den senaste tidens debatt om dålig lönsamhet. Ekonomin måste finnas med i alla faser, annars riske- rar vi få ett utbyggt järnvägsnät där ingen har råd att köra. Även för SJ är det viktigt med en fungerande kon- kurrens. Den försiktiga avreglering som trots allt kommit till stånd måste få möjlighet att utvecklas. När riksdagen delade det gamla SJ i ett trafikföre- tag och ett banverk var tanken att statens spårdrift skulle finnas hos Banverket. Så har det inte blivit helt. SJ har behållit vissa bandelar, trots att man numera saknar banteknisk kompetens, något som tydligt framgick när trafiken till Skoghall nyligen stoppades av Järnvägsinspektionen. Vissa delar av det egna bannätet har SJ dessutom utnyttjat för att hindra den begränsade konkurrens som numera är möjlig. En översyn av den statliga spårförvaltningen finner vi därför vara angelägen. Fru talman! Regeringens förslag om ny sjöfart- spolitik sträcker sig långt bortom det kommande bud- getåret. Därför har vi inte inkluderat detta i vårt sär- skilda yttrande utan tillsammans med Folkpartiet lämnat en reservation, nr 11, som jag härmed yrkar bifall till. Vi kan konstatera att regeringen nu uppfyller ett av sina vallöften, kanske ett av de få som man faktiskt lyckas uppfylla. Det är ett löfte som på sin tid gavs till ett av de allra minsta LO-förbunden, det dåvarande Sjöfolksförbundet. Efter en mycket skicklig kampanj lyckades Sjö- folksförbundet med konststycket att få LO att överge sin traditionella inställning till industristöd och i stäl- let göra rederistödet till en förutsättning för att stödja det socialdemokratiska partiet i valrörelsen 1991. Det av oss föreslagna internationella registret blev den hävstång som, med stor skicklighet, utnyttjades i denna kampanj. Resultatet är att stora, börsnoterade rederier nu er- håller ett kontantstöd för sin verksamhet. Detta, fru talman, i ett ekonomiskt läge där den svenska staten inte lever upp till ingångna avtal - som tvisten med de statliga pensionärerna visade, där majoriteten i förra veckan slopade änkepensionerna, och där vi detta år fått många förslag om nedskärningar som drabbat de absolut svagaste grupperna i samhället. Man kan fråga sig var logiken finns i detta beslut. I den sjöfartspolitiska utredningen, som jag satt med i, försökte jag få fram uppgifter om kostnader för jäm- förbara båtar under olika flagg. Dessa förslag avvisa- des omgående. Utredningen hade fått direktiv att lägga fram ett förslag om rederistöd, och uppgifter av det slag som jag begärde störde bara bilden. Svenska redare har, med detta stöd, blivit en sorts modern skattefrälse. Men denna gång gäller det inte att hålla med häst och ryttare bidra till landets för- svar, utan nu gäller det att i stället hålla med lämplig båt under svensk flagg. Ingen annan grupp i samhället har tilldelats be- skattningsrätt för den egna personalen. Motiveringen är skral. Näringen sägs gå dåligt, men några bevis för att så verkligen är fallet har inte presenterats. Om detta vore receptet för företag som har lönsamhets- problem, varför då stanna vid rederierna? Varför kan inte SJ få beskattningsrätten för sin personal? Det skulle dramatiskt förändra förutsättningarna för detta plågade verk. Varför kan inte kommuner och lands- ting få beskattningsrätten för sina underställda? Den kommunala krisen vore då blott ett minne. Var finns logiken när sjömannen som transporte- rar malm från Luleå till Oxelösund blir skattebefriad men inte lokföraren som kör stålämnen från Luleå till Borlänge? Varför skall cementtransporter från Slite till Köping vara skattebefriade, men inte vidaretrans- porten med bil till Örebro? Eller varför inte svenska lastbilschaufförer i utlandstrafik? Det är också en grupp som har svårt att hantera sina alltför höga löne- kostnader. Svensk industri arbetar i hård internationell kon- kurrens. Rederierna är ingalunda ensamma om detta. Massaindustrin konkurrerar med brasilianska bruk, och svenska bilfabriker möter koreaner och japaner på världsmarknaden. Detta är inget unikt. Sverige har länge arbetat med dessa förutsättningar, och man har lyckats därför att svensk industri varit modern, effek- tiv och rationell. Vilka effekter ger då den typ av kontantstöd som nu ges till rederinäringen? I den ESO-rapport som Finansdepartementet gav ut förra året kan man finna att skattekonomiskt negativa effekter konstateras oftast för de konserverande stöden som subventione- rar produktionen. Denna bild stämmer när man ser på den svenskflaggade flottan som i dag har en mycket hög medelålder. Är det med omodernt överbemannat tonnage och låga löner som svensk sjöfart skall kon- kurrera? Eftersom sjöfarten är en internationell näring an- ser även vi att det finns fog för synpunkten som har förts fram om att villkor bör vara jämförbara mellan olika länder. Därför anser Moderata samlingspartiet att sjömän i fjärrfart bör beskattas på samma sätt som annan utlandsbaserad personal, dvs. skattefrihet skall gälla i Sverige ungefär efter det mönster som i dag gäller för det s.k. internationaliseringsavtalet. Sedan får de olika grupperna ombord förhandlingsvägen lösa de ersättningsfrågor som då inte kommer att omfattas av det svenska trygghetssystemet. Herr talman! Sverige är nu medlem i den europe- iska gemenskapen. I artikel 92 i traktaten stipuleras att stöd som ges av en medlemsstat av vilket slag det än är som snedvrider eller hotar att snedvrida konkur- rensen är oförenligt med den gemensamma markna- den i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. På lång sikt anser även regeringen att stödet till rederierna måste upphöra. Så har man i alla fall sagt. Men hur skall den svenska staten med bibehållen trovärdighet kunna driva en linje i EU-sammanhang mot rederistöd när man samtidigt på hemmaplan leder denna utveckling? Europeisk sjöfart kan lätt bli ett nytt omfattande stödområde. Starka krafter i många länder verkar för detta. Erfarenheterna från andra stödberoende verk- samheter, jordbruk och varvsnäring för att nämna några, tycker jag borde vara avskräckande! Budgetpropositionen innehöll också ett förslag till nya sjöfartstaxor. Det förslag som regeringen har lämnat var ogenomtänkt och skulle innebära stora problem för svensk industri om det genomfördes. Torsten Gavelin kommer strax att utveckla våra ge- mensamma synpunkter som de har framförts i reser- vation nr 15. Vi står naturligtvis bakom övriga moderata reser- vationer i betänkandet, men jag yrkar inte bifall till dem nu. 0599331666806 N 2010-01-01 00:00:00 214488 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0946/#anf83