<anforande>
<dok_hangar_id>2348955</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0945</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:45 Fredagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>45</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>E72763C3-A5B0-4D28-96D7-B4A97596A9C9</anforande_id>
<anforande_nummer>8</anforande_nummer>
<talare>LENNART ROHDIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag tror inte att vi egentligen är så
oense i fördelningsfrågorna. Det finns ingen anled-
ning - i det statsfinansiella läget och med hänsyn till
utvecklingen av samhällets sårbarhet i övrigt vare sig
det gäller vård, omsorg eller det av IT-teknik alltmer
beroende samhället - att satsa mer resurser på det
militära försvaret än vad som är nödvändigt. Där våra
uppfattningar skiljer sig åt är att det försvar som inte
skall kosta mer än vad som är absolut nödvändigt
skall vara utformat så att det har störst möjlighet att,
om det ändå blir allvar, med ökade resurser möta sina
uppgifter. Vi hoppas ju alla att det läget inte skall
behöva inträffa där vi behöver avdela de nya resur-
serna. Men måste man göra det skall försvaret ha
bästa möjligheter att möta även den uppgiften. Det är
detta det militära försvaret ytterst är till för.
</anforandetext>
<intressent_id>0789744347006</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>214221</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0945/#anf8</protokoll_url_www>
</anforande>
