2348955 GK0945 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:45 Fredagen den 13 december 1996/97 45 1996-12-13 00:00:00 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet 7FF1489F-13F0-43F1-8E52-21B4CFEC20C9 5 ANNIKA NORDGREN (mp) mp Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4 i mom. 11 som gäller ekonomisk ram, 2 som gäller beställningsbemyndigande av material, 22 som gäller ytstridsfartyg och ubåtar och 54 som gäller minor. Det är ju nu länge sedan processen inför försvars- beslutet började. Det började med att Försvarsbered- ningen diskuterade säkerhetspolitiken. Jag har drygt en meter informationsmaterial, som ligger på mitt rum, från olika regementen, kommuner och enskilda personer. Jag har också en stor hög personliga brev, en stor mängd vykort och en hel mängd med e-brev till min dator. Jag har inte minst fått en hel del tele- fonsamtal och gjort många förbandsbesök. Efter allt detta är vi nu framme vid att fatta försvarsbeslutet. Nu har jag 15 minuter på mig att redogöra för de här årens arbete och Miljöpartiets politik och de avväg- ningar som vi har gjort. Det är inte lätt. Det är då mycket som förblir osagt. Jag skall koncentrera mig på det övergripande och hoppas kunna återkomma till vår politik i dess olika delar i repliker under den långa dag vi har framför oss. Det är mycket som har förvånat mig under vägen. Framför allt har jag många gånger funderat över vad det beror på att så många lokala tidningar på nyhets- plats har ställt upp för att rädda sitt regemente. Många människor, t.o.m. kyrkliga företrädare, har engagerat sig i kampen för sitt lokala regemente. Jag är inte förvånad över att människor kämpar för att ha kvar det arbete man har - jag hoppas att jag inte blir miss- förstådd på den punkten. Inte alls! Men jag kan inte låta bli att jämföra med vad som händer inom andra delar av den offentliga sektorn, nämligen inom vården och omsorgen. Inom vården och omsorgen är det 50 000 personer som har förlorat sina arbeten sedan 1990, och man räknar med att 40 000 ytterligare kommer att förlora sina jobb inom vård och omsorg fram till sekelskiftet. Men det är inte mansjobb det rör - det är kvinnojobb. Då undrar jag: Var är demonstrationerna för de job- ben? Var är de e-breven, breven och personliga vy- korten? Det rör ju så många fler. Vad beror det på att det är sådan skillnad i engagemanget? Jag tror inte vi skall underskatta betydelsen av de manliga nätverk som byggs upp. Dessutom är det traditionellt så att militarismen sitter väldigt djupt i såväl högerstyrda som vänsterstyrda stater. De stater- na styrs fortfarande ofta av män. Därigenom genom- syras ideologi och praktisk handling av militarism. Det är någonting man kämpar för, bevarar och under- stöder. Något annat som förvånar mig är att demonstra- tionerna eller engagemanget inte mer handlar om de pengar vi faktiskt lägger på den militära delen av den offentliga sektorn. De som ropar högst är ju de som vill bevara de lokala regementena, investera mer pengar i försvaret, ha mer ubåtar, pansarvagnar och allt vad det är man vill anskaffa. I detta försvinner de stora summor med pengar som vi beslutar om i dag. Hur många känner till att vi i dag i riksdagen kommer att besluta att medge regeringen att beställa materiel och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av högst 66,7 miljarder för tiden efter budgetåret 1997. Försvarsministern sade i riks- dagen i september: "I den här situationen förser vi flygvapnet med ett eget flygplan för flera tiotals mil- jarder. Den svenska kustflottan har inte varit bättre utrustad än vad den är i dag. I morgon tar vi emot den tredje nya ubåten i Gotlandsklassen. Vi beställer nya ytstridsfartyg i miljardklassen. Armén förses med nya stridsvagnar, hemvärnet skall moderniseras, och mycket mer." Vad är då "I den här situationen"? Jo, det är en situation där en enig riksdag har sagt att det inte före- ligger något som helst militärt hot mot Sverige. Vad får då detta obefintliga militära hot för konsekvenser? Bl.a. att det satsas miljarder på fler JAS-plan. Miljö- partiet har krävt stopp för JAS ända sedan projektet började diskuteras. Vi har inte ändrat åsikt i den frå- gan. JAS är en felprioritering. Hittills har det beslutats om JAS-plan till åtta stridsflygdivisioner, delserie 1 och 2, alltså. Nu är JAS-ramen uppe i ca 73 miljarder kronor. Det är sanna mina ord hög tid att sätta stopp nu. Fru talman! Jag vill faktiskt påstå att Miljöpartiet är det enda försvarsvänliga partiet i den här kamma- ren. Nu ser jag ansiktena skrynkla ihop sig på mina kolleger. De undrar säkert vad det är jag påstår. Man brukar som argument när man diskuterar med Miljö- partiet säga: Miljöpartiet vill ju inte ens köpa JAS, Miljöpartiet vill lägga ned fler förband, Miljöpartiet vill t.o.m. på sikt ställa om från militärt till civilt för- svar, är det över huvud taget någon idé att diskutera försvarsfrågor med Miljöpartiet? Här står då jag och säger att Miljöpartiet är det enda försvarsvänliga partiet. Vad menar jag med det? Jo, om man ser till de hot vi står inför, de reella hot som vi måste se till att möta, menar jag att det krävs omprioriteringar i Miljöpartiets anda, alltså överföringar från det militära försvaret till det civila försvaret. Vi måste även se till att förebygga så att inte hot uppkommer. Det är bra investeringar i säker- hetspolitik och försvar. Moderaterna och Kristdemokraterna är inte måna om ett starkt försvar enligt min mening. Med ett för- svar menar nu en enig riksdag försvar mot en vidgad hotbild, inte bara mot militära hot. Moderaterna och Kristdemokraterna är inte försvarsvänner, de är orga- nisationsivrare, som åker runt till de lokala regemen- tena och försöker bevara så mycket som möjligt och dessutom investera i mer militär materiel. Miljöpartiet vill ha ett starkt försvar mot det som hotar oss reellt. Frågan är om det verkligen är den säkerhetspolitiska situationen som styr det militära försvarets utformning och omfattning eller om det mer är gamla traditioner, t.ex. i uppdelningen mellan de olika vapenslagen och osäkerhet om hur man vill och skall möta de hot som man står inför. Det är inte lika lätt att räkna på de hot som i många fall är subtila som det är att t.ex. räkna stridsvagnar på andra sidan gränsen. Det gäller t.ex. kemisk krigföring, som pågår varje dag mot våra celler. Det handlar om ökade klyftor i samhället, som vi till viss del kan möta, men som man enligt min mening inte möter med samma engagemang här i kammaren som när det handlar om att dessa manliga strukturer rubbas, alltså det militära försvaret. Återigen, riksdagen har enhälligt fattat beslut om att vidga det säkerhetspolitiska begreppet från att gälla enbart militära hot till att omfatta icke-militära hot som, vilket jag tidigare sade, miljöförstöring, vatten- och livsmedelsbrist, ökade sociala och eko- nomiska klyftor. Ett annat stort hot är det sårbara samhälle som vi i dag lever i. Det märks inte minst när det gäller led- nings- och informationskrigföring. Detta borde i hög- re grad än i dag påverka totalförsvarets utformning och organisation, tillsammans med den vidgade hot- bilden. Det här är viktigt att komma ihåg, inte minst med tanke på kommande försvarsbeslut. Dessa frågor torde få stor inverkan på det militära försvaret, både vad gäller omfattning och organisation, i alla fall om de traditionella ur påtryckningssynpunkt väldigt star- ka organisationsivrarna får härja fritt. Just det senare är säkert ett skäl till att frågorna om ledningsinforma- tionskrigföring inte har tillåtits påverka utformningen av det militära försvaret. Miljöpartiet vill spara mer pengar på det militära försvaret än riksdagsmajoriteten vill. Besparingen görs av säkerhetspolitiska och ideologiska skäl. Det innebär naturligtvis att vi förordar en mindre krigsor- ganisation än riksdagsmajoriteten gör. I första hand vill vi att riksdagen skall besluta om en lägre ekono- misk ram än vad riksdagen kommer att göra i dag. Vi vill med den ekonomiska ramen och med vissa in- riktningar ge tillbaka uppdrag till Försvarsmakten för att den skall komma tillbaka med ett förslag som vi skulle kunna ta ställning till, liksom regeringen och Centerpartiet har gjort när de enades om den ekono- miska ramen, med stöd från några andra partier. Vår inriktning, som vi skulle vilja skicka med den här ekonomiska ramen, är sex brigader och fyra flot- tiljer, med två divisioner på varje flottilj. Det är del- serie 1 och 2 i de redan beställda JAS-systemen. Vi har tagit ställning till grundorganisationen i tre fall. Det övriga kommer vi att avstå från att ta ställning till i och med att vi har en sådan helt annorlunda inrikt- ning. Det gäller F 10, F 16 och F 15, tre flottiljer. Vi tycker att man skall lägga ned F 10 och F 16 på grund av brist på långsiktighet när det gäller att bevara dessa flottiljer och i stället av långsiktiga skäl ha kvar F 15 i en krympande försvarsmakt. Vid nästa försvarsbeslut, om fem år, kommer vi att få göra om hela den här proceduren. Jag menar att det finns betydligt större långsiktighet i och inte minst miljöskäl för att behålla F 15. Det kommer Thomas Julin från Miljöpartiet också att ta upp senare i dag. Vi kommer att fatta ett glädjande och viktigt be- slut i denna kammare i dag. Det gäller minorna i det svenska försvaret. Vi har tidigare diskuterat det många gånger och i dag kommer vi äntligen till avgö- rande i denna fråga. Det hälsar jag med glädje. Men jag tycker att det är viktigt att påpeka att vi inte skall ersätta minorna med något annat vapenslag. Det vill både Moderaterna och Kristdemokraterna. Då menar jag att man tar flera steg tillbaka. Då har man över huvud taget inte någon inställning till att vi på sikt skall dra ned det militära försvaret, dra ned investe- ringarna i vapen, om man hela tiden menar att varje sak man tar bort ur organisationen måste ersättas med någonting annat. Det tycker jag är ett förlegat och föråldrat tänkande. Jag tycker också att vi skall skriva in förbudet mot trampminor i lag. Vi förutsätter givetvis från Miljö- partiets sida att regeringen också fortsättningsvis i internationella forum är starkt pådrivande i fråga om internationellt förbud mot antipersonella minor. Det finns några delar i Miljöpartiets politik som jag snabbt vill beröra. Det gäller miljövärnsregemen- ten. Vi föreslår att I 13 som enligt regeringens och Centerns förslag skall finnas kvar efter försvarsbeslu- tet skall ställas om till miljövärnsregemente. Det gäl- ler också FMB, Fårösund på Gotland. Vi ser också stora utvecklingsmöjligheter där. När det gäller totalförsvarsplikten förordar Miljö- partiet en frivillig värntjänst i stället för den pliktlag som försvaret bygger på i dag. Den grundar sig på motivation och meriter, inte minst med tanke på att man utbildar till att möta de hot vi står inför i dag. Det gäller rasism och främlingsfientlighet inom Försvar- smakten, som tack och lov är ett mycket begränsat problem. Det är inte alls så att jag vill framställa För- svarsmakten som speciellt rasistisk eller främlingsfi- entlig, absolut inte. Men det finns enskilda fall, och det är ett speciellt problem för Försvarsmakten i och med att vi inte vill behöva försvara oss mot försvaret eller utbilda antidemokrater, rasister och nazister att använda vapen. Det är väldigt viktigt. Vi har tidigare tagit upp detta i Miljöpartiet och fick då hela utskottet med oss när det gällde att regeringen skulle återkom- ma till riksdagen med förslag om hur man skall möta detta problem. Tyvärr går man inte framåt tillräckligt. Vi hade hoppats att regeringen skulle komma med konkreta förslag på hur lagstiftningen skall ändras, så att det blir lättare för Försvarsmakten att lyfta ut dessa oönskade personer som inte skall utbildas inom För- svarsmakten. Jag hoppas att vi kan fortsätta att arbeta med detta, så att vi kan komma till ett avgörande i denna fråga och ge verktyg till Försvarsmakten så att den kan bli av med de här personerna. Inför nästa försvarsbeslut - det känns litet avläg- set, det är fem år, men fem år går fort - gäller det att inplantera vissa idéer som jag hoppas att försvarsmi- nistern, i den händelse försvarsministern sitter kvar då, skall kunna ha med sig.De säkerhetspolitiska kontrollstationerna är ett bra förslag, som Miljöpartiet stöder. Det är bra att man återkommer med kontroll- stationer i säkerhetspolitiken. Enligt Försvarsbered- ningens rapport skall man i de kommande kontroll- stationerna uppmärksamma de hot och risker, s.k. lågnivåhot, som kan följa t.ex. av sociala och eko- nomiska klyftor, inomstatliga konflikter, miljöförstö- ring och brist på naturresurser samt det moderna komplexa samhällets sårbarhet. Miljöpartiet vill i det sammanhanget uppmärk- samma vikten av att man får in olika sorters kompe- tenser i förberedelserna för nästa försvarsbeslut - ÖCB och Försvarsmakten samt experter på t.ex. ökande klyftor i samhället när det gäller sociala effek- ter, miljöfrågor osv. En bra idé vore t.ex. att man körde krigsspel i Försvarsmaktens krigsspelscentrum, inte bara sådana scenarion som Försvarsmakten har kommit på utan gemensamt med de civila myndighe- terna, exempelvis ÖCB, ser till att man utformar or- ganisationen i enlighet med det totalförsvarskoncept som vi vill få till stånd. Jag saknar fortfarande den integrerade synen på försvaret, som gör att det så småningom blir ett totalförsvar. Miljökriterier måste få väga tungt i lokaliserings- frågor med tanke på både miljön i dagsläget och att totalförsvaret är speciellt ansvarigt i och med att vi säger att miljön utgör ett långsiktigt hot och ett hot som är reellt i dag. Slutligen: Man hade önskat att man hade en hel dag på sig att förklara de procedurer som har lett fram till detta förslag. Jag har försökt att ganska övergri- pande redovisa Miljöpartiets ståndpunkt. Vi tar ett litet steg på vägen i dag. Jag har tidigare sagt att jag önskar försvarsministern lycka till ute i landet när han skall förklara att det gäller att försöka lyfta sig litet över den lokala regementesnivån för att se vilka in- vesteringar vi skall göra för allas vårt bästa. Det är inte investeringar i militära vapen, strukturer och organisationer som är det som vi skall satsa på. I detta anförande instämde Gunnar Goude, Birger Schlaug, Barbro Johansson, Per Lager, Ragnhild Pohanka och Thomas Julin (samtliga mp). 0251174631818 N 2010-01-01 00:00:00 214218 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0945/#anf5