2348955 GK0945 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:45 Fredagen den 13 december 1996/97 45 1996-12-13 00:00:00 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet B5A4B819-CD2B-4084-80A2-37D31027FA47 32 ANDERS SVÄRD (c) c Herr talman! Centerpartiet har samarbetat med re- geringen om såväl etapp 1 som etapp 2 av försvars- beslutet. Det har varit en lång process och många möten med människor runt om i landet. Vi har tagit tid på oss. Alla som hört av sig har fått tillfälle att framföra sina synpunkter. Vi har lyssnat och efter bästa förmåga prövat argumenten. Utgångspunkten för Centerpartiet och regeringen är att skapa ett modernt totalförsvar byggt på en grundlig säkerhetspolitisk analys. Det är nödvändigt att våga genomföra förändringar. Etapp 2 av försvars- beslutet kännetecknas av detta. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Sveriges militära alliansfrihet förutsätter en egen betryggande försvarsförmåga. Föreliggande förslag innebär att detta krav uppfylls. Men osäkerheten om den framtida utvecklingen i vår omvärld finns där. Därför är de säkerhetspolitiska kontrollstationerna av avgörande betydelse - inte minst för att vi skall kunna tillämpa anpassningsfilosofin. Det vidgade säkerhetspolitiska synsättet skall vara styrande för totalförsvaret. En helhetssyn skall prägla samhällets hantering av hot och risker i fred och i krig. På kort sikt bestäms kraven av behovet att hävda den territoriella integriteten, men också av behovet att förebygga och möta svåra påfrestningar och risker i fred. Det vidgade säkerhetsbegreppet motiverar sats- ningen på civila beredskapsstyrkor, Arne Andersson. Den långsiktigt dimensionerande uppgiften förblir att möta ett väpnat angrepp. Denna uppgift har det avgörande inflytandet på uppbyggnaden av resurser för totalförsvaret. Försvarets förmåga att återta sin krigsduglighet säkerställs samtidigt som mer långsik- tiga förändringar av krigsorganisationen planeras. Detta är anpassningsfilosofin. För att säkerställa den långsiktiga anpassningen krävs ytterligare planeringsarbete. På några nyck- elområden avsätts resurser för en bättre tillväxtförmå- ga. Exempelvis skall Försvarsmakten ha kvar ca 300 officerare utöver vad som krävs för nuvarande krigs- organisation och materiel ställas i förråd för att an- vändas vid tillväxt. Ett ökat samarbete i Europa på försvarsmaterielområdet förbättrar också våra möjlig- heter till tillväxt om hotbilden mörknar i framtiden. Därtill kommer satsningen på materiell förnyelse. Exempelvis beställs delserie 3 av JAS 39 Gripen. Under överskådlig tid behövs internationella fredsfrämjande och humanitära insatser. Sveriges aktiva deltagande i detta arbete får också tydligt ge- nomslag i försvarsbeslutet. Vi vill vidareutveckla Partnerskap för fred och förbättra förmågan att sam- verka med trupp från andra länder. Ett internationellt kommando bildas och en snabbinsatsstyrka organise- ras. Det säkerhetspolitiska läget medger en sänkning av försvarsutgifterna med 10 %. Sänkningen genom- förs stegvis och skall vara uppnådd till utgången av år 2001. Riksdagens beslut från förra hösten behöver inte ändras. Centerpartiet fullföljer sitt sanerings- ansvar men också vår långsiktiga försvarspolitik. Vi deklarerade redan före valet 1994 att en besparing om 4 miljarder borde göras inom försvarsanslaget, om det säkerhetspolitiska läget tillåter detta. Centerpartiet har inför väljarna redovisat denna inriktning, och vi full- följer vår politik. Debatten med anledning av propositionen har in- nehållit en hel del märkliga inslag. Bl.a. har det på- ståtts att regeringen och Centerpartiet kört över Över- befälhavaren. Detta är en grov vrångbild. Förändring- arna gäller huvudsakligen lokaliseringen av olika fredsförband. Sådant väcker stort intresse i debatten men har begränsad betydelse för försvarets förmåga i form av värnkraft. Det centrala - nämligen den framtida krigsorgani- sationen - avviker inte från ÖB:s förslag. Syftet med krigsorganisationen är att hela Sverige skall försvaras. 13 armébrigader och lika många stridsflygsdivisioner är i enlighet med ÖB:s förslag. Materielprioritering- arna överensstämmer, antalet ytstridsfartyg och ubåtar likaså. Regeringen och Centerpartiet fullföljer också ÖB:s förslag i syfte att säkerställa förmågan till an- passning av krigsorganisationen. Det är fullt normalt att regering och riksdag i vissa avseenden förändrar ÖB:s förslag. Det har skett också vid tidigare försvarsbeslut. Följande har varit styrande vid förändringar av ÖB:s förslag: 1. Det är viktigt att Sveriges roll i Östersjöområdet understöds av en tydlig militär närvaro på Got- land, på grund av dess operativa betydelse. 2. De garnisoner som behålls måste ha goda utveck- lingsmöjligheter. De skall kunna expandera i ut- bildningsvolym och övningsområden och medge förändringar i taktik och stridsteknik. 3. Nyinvesteringar till följd av omlokaliseringar bör undvikas. Flyttningar av förband är en ekonomiskt osäker åtgärd och något som dessutom kan skapa låsningar för framtiden. 4. ÖB:s önskemål om fler vinterutbildade brigader tillgodoses. 5. Slutligen har behovet av den folkliga förankringen givits större genomslag. Självfallet har de försvarspolitiska aspekterna haft den avgörande betydelsen. Genom regeringens och Centerpartiets förslag spa- ras ca 100 miljoner kronor årligen jämfört med ÖB:s förslag till grundorganisation. Dessa pengar används bättre genom en ytterligare satsning på utveckling av försvarsmateriel. Totalt satsas 550 miljoner kronor årligen för detta ändamål. Försvarsutskottets studier av olika lokaliseringsal- ternativ visar att propositionens överväganden är riktiga. Alternativet Halmstad framför IB 15 i Borås och Lv 4 i Ystad uppvisar en bättre totalekonomi. Därom är utskottsmajoriteten, regeringen och ÖB överens. ÖB konstaterade också att utbildningsförut- sättningarna för mekaniserade förband är bättre i Halmstad än i Borås. Slutligen är Halmstad en god utgångsgruppering för att operativt kunna verka i såväl Göteborgs- som Malmöområdet. Också detta markerade ÖB i sin försvarsmaktsplan. Ett ytterligare skäl till att kalkylen talade för att behålla Halmstads garnison är beslutet att inte genom- föra flytten av K 3 från Karlsborg till Borås som ÖB förespråkade. Herr talman! Jag vill särskilt understryka att jag utgår ifrån att verksamheten i Karlsborg kommer att ha den omfatt- ning som det skapas förutsättningar för i propositio- nen. Om verksamheten tunnas ut ytterligare där för- sämras givetvis kostnadsffektiviteten. ÖB ville flytta IB 4 i Linköping till Kvarn i Bo- rensberg. Han föreslog vidare avveckling av NB 13 i Falun och NB 5 i Östersund. Socialdemokraterna och Centerpartiet förespråkar en annan lösning. Flyttning- en av IB 4 ut till Kvarn kräver omfattande investe- ringar. Dessutom behöver Försvarsmakten, enligt ÖB, en ökad andel vinterutbildade förband. Detta avgjorde i valet mellan Linköping och Falun. Valet att behålla Fältjägarbrigaden i Östersund framför NB 20 i Umeå gjordes med hänsyn till möj- ligheterna att skapa en rationell garnison med flyg- och arméförband. Gotlands läge som ett naturligt centrum i Östersjö- regionen är av strategisk betydelse. Om detta är alla överens. Gotland är en naturlig bas varifrån Sverige kan värna sin territoriella integritet i fred. Allt talar för att Gotland bör behålla sina multifunktionella utbildningsförband. Dagens ställningstagande innebär att luftvärns- och kustförsvarsförband även fortsätt- ningsvis utbildas vid Gotlands luftvärnskår och Fårö- sunds marinbrigad. I Göteborg kommer militär grundutbildning att bedrivas även framgent. Vid Göteborgs marinbrigad skall amfibieförband utbildas. Detta följer av Göte- borgsområdets betydelse. Göteborg, Västkusten och inloppet till Östersjön behöver - i fred och kris - ett marint fredsförband med värnpliktsutbildning. Jag vill markera att detta är ett långsiktigt åtagande. När det gäller Västsverige finns vidare anledning att beröra helikopterdivisionen på Säve. Inrättandet av en gemensam helikopterflottilj på Malmen i Linkö- ping innebär inte något ställningstagande i fråga om basering av de samlade helikopterresurserna i övrigt. Regeringen skall återkomma till riksdagen i denna fråga. I utskottsbetänkandet ges en tydlig fingervis- ning åt regeringen, vars förslag skall vara en helhets- lösning som beaktar uppgifterna i såväl krig som fred. Utskottet skriver att härvid bör samhällets möjligheter att utnyttja de militära helikopterresurserna i fred inte försämras. Herr talman! Nedläggningsbeslut är aldrig enkla. Jag medger för egen del att vissa av de nedläggnings- beslut som vi i dag fattar är svårare än andra. Det gäller framför allt valet mellan att lägga ned F 10 i Ängelholm eller F 15 i Söderhamn samt flyttningen av den grundläggande flygutbildningen från F 5 i Ljungbyhed till Ängelholm. Flygvapenchefen initierade under hösten 1995 en alternativgranskning där han ställde F 10 i Ängelholm mot F 15 i Söderhamn. Med stöd av denna granskning förespråkade sedan överbefälhavaren att flottiljen i Ängelholm bör behållas framför den i Söderhamn. ÖB har i sin avvägning vad avser den grundläggande flygutbildningen också haft att beakta de frågeställ- ningar som en flyttning från F 5 till F 10 innebär. Utskottet har inte klarat att motbevisa ÖB:s förslag beträffande F 15, F 10 och F 5. Det är nu viktigt att flygvapenledningen, berörda flottiljchefer och flyglärarkåren gemensamt finner lösningar som skapar goda övningsbetingelser för den grundläggande flygutbildningen i Ängelholm. Den civila trafikflyghögskolan skall inte längre drivas i militär regi. Någon annan än Försvarsmakten bör vara huvudman för verksamheten. Det är emeller- tid viktigt att den civila pilotutbildningen kan leva vidare. Lennart Rohdin faller in i kören som påstår att re- geringen och Centern inte på allvar lyssnat på argu- ment trots löften om detta. Jag har nu redovisat Cen- terns skäl på några viktiga punkter till varför vi står bakom betänkandet i dess helhet. Lennart Rohdin är kritisk, men redovisar inte sitt partis alternativ utom på några få punkter. På det sättet kostar det inte sär- skilt mycket att vara kritisk, Lennart Rohdin. Totalförsvaret är ett lands yttersta värn av frihet och oberoende. Som sådant förlorar det mycket av sin trovärdighet om verksamheten samtidigt medverkar till att förstöra livsbetingelserna i det land som skall försvaras. Det systematiska miljöarbete som Försvar- smakten inlett är därför av stor betydelse. Det ekolo- giskt uthålliga försvaret är målet. När Försvarsmakten lämnar anläggningar skall dessa saneras. Utsläppen av fossila bränslen och andra miljöskadliga ämnen skall begränsas ytterligare. Principerna om kretslopp, om substitution och om försiktighet skall beaktas. Utred- ningen om dumpad ammunition skall slutföras. Försvarsutskottet har där det fanns oklarheter i skrivningarna i propositionen förtydligat dessa. Det gäller för det första enheten för krigsmedicin i Linköping. Propositionen berörde inte denna fråga. Utskottet gör klart att denna verksamhet skall ges förutsättningar att fortsätta trots att T 1 avvecklas. Det gäller för det andra frågan om hur övningsom- råden och skjutfält skall användas när förband knutna till dessa avvecklas. Här är det viktigt att besinna sig. Alla känner talesättet om barnet och badvattnet. Ut- skottet uppmanar regeringen att överväga om det är kostnadseffektivt eller från andra utgångspunkter lämpligt att behålla och utnyttja vissa anläggningar och övningsområden. För det tredje och slutligen gäller det frågan om försvarsområden och staber inom dessa. Propositionen är i och för sig inte otydlig i fråga om kopplingen mellan försvarets folkliga förankring och Försvarsmaktens geografiska spridning. Vikten av att anpassa försvarsområdesstaberna till skiftande förutsättningar markeras också. Däremot finns otyd- ligheten kvar i de fall då de nya försvarsområdena kommer att omfatta flera län. I propositionen fram- hålls endast korthugget att varje län skall innefatta minst en militär organisationsenhet. Detta resonemang har utskottet konkretiserat i ett tillkännagivande. Inom oförändrad ekonomisk ram skall regeringen överväga att organisera ett antal staber, utöver för- svarsområdesstaben, i respektive försvarsområde. Skälen för detta är behovet av samverkan med civila myndigheter och frivilligorganisationernas behov av närhet till en militär stab. Exempelvis bör en sådan lösning med understaber kunna tillämpas inom det sammanhållna "Smålands försvarsområde". Herr talman! De militära cheferna på olika nivåer inom Försvarsmakten har ett svårt arbete framför sig - ett arbete präglat av stort ansvar. Besvikelse och frustration behöver omvandlas till förnyelsekraft och nytänkande. Därför är det viktigt att Försvarsmaktens anställda känner att vi har förtroende för deras insatser att se möjligheterna i det utökade ansvarsområde som ett vidgat säkerhetsbegrepp skapar att finna motivation i det fördjupade internationel- la samarbetet i fredens tjänst. För att Försvarsmakten skall kunna svara upp mot de krävande uppgifterna behöver högt kvalificerade unga män och kvinnor kunna lockas att beträda offi- cersbanan. Dagens försvarsbeslut kräver eftervård och om- sorg - här i riksdagen och inom regering och försvar- smakt. Herr talman! Det sammansatta utrikes- och för- svarsutskottet har redan behandlat arbetet med att få till stånd ett internationellt förbud mot antipersonella minor. På centerinitiativ beslöt riksdagen våren 1994 att Sverige skulle verka för ett internationellt förbud. Sverige var det första land som initierade denna fråga vid FN:s konferens om översyn av konventionen om särskilt inhumana vapen. Tyvärr resulterade konferen- sen inte i något totalförbud. Ett antal mindre förbätt- ringar uppnåddes dock under det svenska ordförande- skapet. Det som fört processen framåt under konferensen och efteråt är att fler och fler länder valt att själva gå före. Precis som i kampen för en bättre miljö krävs att vissa länder agerar som internationella föredömen. Den tidigare oviljan hos en majoritet i Sveriges riks- dag att avskaffa de antipersonella minorna har skadat vår trovärdighet. Detta har jag framfört vid upprepade tillfällen. Politiskt arbete lönar sig. När regeringen och Centerpartiet nu gemensamt föreslår ett ensidigt svenskt förbud skapas möjligheter för Sverige att med ökad trovärdighet agera för ett internationellt totalför- bud. Kampen går vidare! Inrättandet av ett internatio- nellt minröjningscentrum är ett viktigt inslag i den kampen. 0531431759204 N 2010-01-01 00:00:00 214245 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0945/#anf32