2348955 GK0945 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:45 Fredagen den 13 december 1996/97 45 1996-12-13 00:00:00 Sveriges försvarspolitik mot sekelskiftet 149D7296-95E2-4BDB-828B-C2C56832444D 109 OLLE LINDSTRÖM (m) m Fru talman! Jag kommer i mitt anförande i denna försvarsdebatt i huvudsak att ägna mina minuter till Försvarsmaktens grundorganisation och försvarsin- dustrins framtid. Till skillnad från tidigare försvarsbeslut har detta betänkande tillkommit och styrts av en i förväg be- stämd ekonomisk nivå. Utskottsmajoriteten har tvingats att anpassa försvarspolitiken efter detta, och därav resultatet. Verkligheten har förvanskats och hotbilden har ändrats så att den passar en i förväg beslutad ekono- misk nivå. De positiva signalerna i vår omvärld har värderats högre medan det negativa har förbisetts. Det innebär en betydande obalans mellan målen, uppgifterna och den ekonomiska nivån. Moderata samlingspartiets ekonomiska femårsram för totalför- svaret är 19,7 miljarder kronor högre än regeringens, vilket innebär en handlingsfrihet i framtiden. Vår uppfattning har varit och är fortfarande att Försvarsmakten borde givits uppdrag att lägga fram ett förslag också på den ekonomiska nivå som Mode- rata samlingspartiet föreslagit. Något sådant underlag har inte redovisats i utskottet. Mot den bakgrunden är det inte särskilt meningsfullt att peka ut det exakta grundorganisatoriska konsekvenserna. Vi utesluter inte att våra förslag också skulle inne- bära förändringar i grundorganisationen, även om de skulle ha en annan omfattning än det som föreslagits av regeringen och som utskottsmajoriteten har ställt sig bakom. Moderata samlingspartiet har därmed ingen anledning att nu ta ställning till framtiden för enskilda förband inom ramen för den av Socialdemo- kraterna och Centern förda politiken. Den förutbestämda ekonomiska ramen har begrän- sat, för att inte säga förhindrat, nästan alla möjligheter till samsyn mellan partierna i utskottet. I den beredningsprocess som regeringen anvisade inför -96 års försvarsbeslut ingick bl.a. en försvarse- konomisk värdering och en samhällsekonomisk vär- dering. Regeringen skulle lämna sina avvägningar som grund för förslaget i propositionen. Dessa tre parametrar har inte fullödigt redovisats, vilket vi moderater påpekat. Under utskottsbetänkandets framtagande har vi blivit alltmer övertygade om den uppenbara brist som finns särskilt vad det gäller de ekonomiska underlagen. I den ekonomiska analys som utskottet gjort kon- stateras att den försvarsekonomiska värdering som Försvarsmakten genomfört avseende förändringar i grundorganisationen till väsentliga delar är tillfreds- ställande. Däremot är det inte möjligt att med ledning av förslagen i propositionen utläsa i vilka delar rege- ringen gjort en annan ekonomisk bedömning än För- svarsmakten, och vad en sådan bedömning grundar sig på. Även om vissa korrigeringar gjorts i efterhand ger analysen inslag av stor osäkerhet. Fru talman! Vårt förslag innebär att Försvarsmak- ten ges i uppdrag att med de förutsättningar som följer av att de moderata förslagen vinner gehör snarast lämna ett underlag för grundorganisationens inrikt- ning. Därför avvisar vi nu, liksom i vår partimotion, samtliga nedläggningar av produktionsplattformar enligt utskottsmajoritetens förslag. Vi avvisar förslaget att lägga ned krigsflygskolan i Ljungbyhed. Den grundläggande flygutbildningen bör utredas i samband med övrig utbildningsverksamhet. Fru talman! Jag skall nu gå över till en specifik del i grundorganisationsförändringen. Enligt min mening är utarmningen av försvaret i norra Sverige ett allvar- ligt och oroande problem. Med en nedläggning av Lapplandsbrigaden och NB 20 i Umeå blir hela Väs- terbotten utan militärt försvar. 40 % av landets yta skulle endast ha en brigad tillgänglig om något all- varligt skulle hända. Däremot har jag sagt, och jag säger det än i dag, att jag inte har förstått varför man har ställt Östersund och Umeå mot vartannat. Jag har aldrig kunnat accep- tera det resonemanget. Vi borde ha båda kvar om vi skall kunna försvara hela Norrland. Den enda landgräns Sverige har österut finns i norra Sverige. Om en invation eller något väpnat angrepp skulle inträffa skulle Norrbottensbrigaden och befolkningen utsättas för oerhört stora risker när avståndet till närmaste hjälp ligger 70 mil bort. Den frustration, besvikelse och ilska som norr- länningar nu ger uttryck för är befogad. Många frågar sig om Västerbotten och norra Sverige inte är värt att försvara. 800-900 hemvärnsmän har bestämt sig för att lämna in utrustningen och tacka för sig om NB 20 läggs ned. För de försvarsanställda i Umeå är nog Socialdemokraternas och Centerns motiv och argu- ment för bevarande av vissa utbildningsplattformar mot nedläggning av andra det mest frustrerande. Det måste vara svårt att acceptera att en färdigut- vecklad och rationell garnison som Umeå läggs ned, medan garnisoner som är möjliga att utveckla bibe- hålls. Jag tror att man kan säga att försvarspolitik inte har kommit i första hand. Den andra delen i mitt anförande gäller för- svarsindustrin. Svensk försvarsindustri har betytt och betyder fortfarande mycket för vårt säkerhetspolitiska förtroende. Genom vår kompetenta och högteknolo- giska försvarsindustri visar vi i handling vår vilja och vår förmåga och skapar på så sätt ökad trovärdighet och tillit till vårt lands säkerhetspolitik. Det förtroen- dekapitalet måste vi förvalta väl även i framtiden. 1992 års försvarsbeslut innebar att den nödvändi- ga materielförnyelsen kunde påbörjas, men också genomföras. Den lägre förnyelsetakt som blir följden av utskottsmajoritetens förslag är därför oroande. Kravet på att försvarsindustriell kompetens bibe- hålls ökar med behovet av anpassning och tillväxt. Därför föreslår vi att det avsätts 750 miljoner kronor årligen för anspassningsinriktade tekniksatsningar i stället för de föreslagna 550 miljoner kronorna. Den nedgång som sker på den försvarsindustriella marknaden innebär att svensk försvarsindustri fullt ut måste ta steget in i internationellt samarbete. Detta är en förutsättning för industrins överlevnad, för framti- da produktutveckling och för att man skall kunna förse Sverige med högkvalitativ utrustning till rimliga priser. I näringsutskottets yttrande påpekas behovet av ett fördjupat europeiskt samarbete på försvarsindustriom- rådet. Regeringen och utskottet skriver också positivt om det internationella samarbetet. Men för att det skall kunna fungera på marknaden, där olika af- färskulturer möts, måste svensk försvarsindustri få nödvändigt stöd och support både vad gäller export och samverkan. I detta avseende måste vi bli bättre. Fru talman! Jag står givetvis bakom samtliga mo- derata reservationer. Jag instämmer i Henrik Lander- holms yrkande samt yrkar bifall till reservation 18, mom. 43. 0283299919701 N 2010-01-01 00:00:00 214322 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0945/#anf109