2348954 GK0944 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december 1996/97 44 1996-12-12 00:00:00 Kapitaltillskott till Amu-gruppen AB 8DF54DF2-3D0A-45F5-A4B0-99C8EA0DA2D9 298 ANNA ÅKERHIELM (m) m Fru talman! I betänkandet behandlas regeringens proposition om ett extra kapitaltillskott till Amu- gruppen AB. Syftet är att förstärka den finansiella basen i bolaget. Man säger att åtgärden är nödvändig för att säkerställa bolagets fortbestånd fram till dess att beslut kan fattas om den framtida verksamheten. Allvaret i situationen understryks, som framgår av texten, av att styrelsen beslutat om upprättande av kontrollbalansräkning. Regeringen bedömer att bola- get omedelbart måste tillföras kapital. I klartext: Sta- ten rycker ut med 600 miljoner kronor för att rädda bolaget undan konkurs - en synnerligen akut åtgärd. Det sägs också att en analys håller på att tas fram som skall presenteras för ägaren, staten, före årsskif- tet. Senare skall regeringen återkomma med en plan för en långsiktig lösning. Genomförandet av denna plan kan komma att kräva ytterligare kapitaltillskott av staten - hur mycket återstår att se. Vad vi i dag har att ta ställning till är ett kapitaltillskott på 600 miljoner kronor; detta utan någon ekonomisk analys. 1993, när Amu-gruppen bolagiserades, var vi mo- derater positiva till detta, men enbart mot bakgrund av att vi såg det som ett första steg i rätt riktning - dvs. att genom en bolagisering förbereda en successiv utförsäljning, en möjlighet att öppna för andra intres- senter. Konkurrensen främjades. Att bolagisera Amu-gruppen var därför naturligt. Myndighetsformen kunde inte längre försvaras. Som alla vet har Amu-gruppen varit, och är, starkt beroende av arbetsmarknadspolitikens utformning. 80-90 % av bolagets intäkter kommer direkt eller indirekt från Arbetsmarknadsverket. När utrymmet begränsas för framför allt den kvalificerade utbild- ningen drabbas naturligtvis Amu-gruppen. Detta självklara samband tycks regeringen ha förbisett i budgetarbetet. Det är därför mycket anmärkningsvärt att regeringen inte tidigare reagerat och begärt den analys som nu i all hast skall tas fram, efter det att riksdagen måst ta ställning till de 600 miljonerna. Det är inte bra! Amu-gruppens prekära situation måste ha varit känd under en längre tid och inte enbart utifrån budgetförutsättningar som tas i dag. Bolagets förut- sättningar att hävda sig på marknaden har ifrågasatts och brister i skötseln påtalats. Regeringen har uppenbarligen inte lyckats dra de rätta slutsatserna av sin egen politik och har brustit i sitt ägaransvar, vilket lett till att vi nu har hamnat i en icke önskvärd omvänd beslutsordning. I vår reservation framför vi denna kritik mot rege- ringens sätt att hantera den uppkomna situationen. Vi anser att regeringen har reagerat för passivt. Inte heller tycks regeringens förlängda arm i styrelsen ha varit tillräckligt uppmärksam. Sammantaget bekräftar detta, enligt vår mening, att det inte finns skäl att avvakta en plan för bolagets långsiktiga utveckling. Ytterligare dröjsmål innebär bara en risk för större förluster och en onödig osäkerhet för personalen. Vår grundinställning är känd: att staten i princip inte bör äga företag. Statligt ägande är svårt att förena med en sund och rättvis konkurrens. Det är självklart att Staffan Marks konsult- och utbildningsföretag i Falun känner sig maktlöst när Amu-gruppen dumpar priserna för att höja dem när ordern är inkasserad. Staffan Mark och många med honom kan inte liksom Amu-gruppen räkna med kapitaltillskott från staten. Han är helt beroende av banken samt av att jobba ihop till täckning för sina kostnader och generera ett överskott, så att hans företag kan leva vidare och, förhoppningsvis, expandera. Det är normaltillståndet för de flesta företagare, stora som små. Staffan Mark är inte det enda exemplet. I Norrköping dumpar AMU priset med skatte- pengar. Utan jobb då utbildare byts, lyder en rubrik. 13 personer mister jobbet när Arbetsförmedlingen i Nyköping byter utbildare, och 75 elever svävar i ovisshet om hur det blir med en utbildningsplats efter jullovet. Ett konkursmässigt statligt bolag slår ihjäl ett friskt företag med hjälp av skattepengar, säger Tho- mas Malm - arg anställd på Puhab, ett industritek- niskt utbildningsföretag. Ingenting förvånar, är den bittra kommentaren. "Man blir bara matt och trött". Detta säger Micke Norberg, arbetslös elev på den industritekniska ut- bildningen. Jag kan förstå de här människornas upprördhet. Fru talman! Som vi ser saken finns det inte något skäl till att staten skall äga ett utbildningsföretag av Amu-gruppens slag. Vi anser att de 600 miljonerna bör användas till en likvidation under ordnade former. En kompetent likvidator bör svara för avvecklingen. Fordringsägarna skall hållas skadeslösa. Leverantö- rerna skall få fullt betalt och verksamheter som har överlevnadskraft säljas till anställda eller andra intres- serade utbildningsanordnare. Därmed yrkar jag bifall till reservation nr 1. 0475634300704 N 2010-01-01 00:00:00 214195 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf298