2348954 GK0944 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december 1996/97 44 1996-12-12 00:00:00 En arbetsrätt för ökad tillväxt E050D352-1849-4267-B4DD-C6AD0686266E 269 Statsrådet ULRICA MESSING (s) s Fru talman! 1995 återställde Socialdemokraterna de borgerliga förändringarna i arbetsrätten. Regering- en utgick ifrån att parterna på arbetsmarknaden måste ges en chans att själva förnya arbetsrätten. Proposi- tionen var då en viktig signal om att de förändringar som var motiverade att göra skulle inledas från lik- ställda utgångspunkter. Som alla nu vet lyckades inte den tillsatta Arbetsrättskommissionen enas om kon- kreta förändringar. Men man lyckades med något annat, nämligen att visa hur viktigt det är att långsik- tigt lösa frågan och skapa stabila spelregler. Regeringen kan inte blunda för att arbetsrättsfrå- gan har diskuterats utan framgång alltför länge. Vi kan inte fortsätta riskera att återställandet blir det enda som är stabilt. Det tjänar ingen på, varken an- ställda eller företagare. Alla behöver stabila spelreg- ler. Alla behöver trygghet. Det är därför regeringen har gjort denna uppgörelse med Centern. Vi hoppades i det längsta att parterna själva skulle komma överens om nya, moderna och stabila regler. När det inte blev så kom frågan och ansvaret tillbaka till regeringen och riksdagen. Regeringen kan inte heller blunda för att arbets- lösheten är vårt största samhällsproblem. Långt över 300 000 människor är öppet arbetslösa. Antalet män- niskor som får allt svårare att få fotfäste på arbets- marknaden har ökat, och allra svårast är det för de unga. Regeringens förslag till ny arbetsrättslagstift- ning halverar ingen arbetslöshet, men vi vet att för- enklingar i anställningsformerna som gör det lättare att anställa människor skyndar på skapandet av nya jobb vid en konjunkturuppgång. Förändringar behövs som gör det lättare för framför allt små företag att växa. Vi har velat åstadkomma det utan att luckra upp grunderna i anställningsskyddet. Regeringen får inte blunda för att arbetsmarkna- den har förändrats och att reglerna måste anpassas till nya villkor. Det spelar ingen roll vilken av arbets- marknadens parter som vi lyssnar på. De säger samt- liga att reglerna måste anpassas till en ny verklighet, men fack och arbetsgivare pekar delvis på olika lös- ningar. Jag är övertygad om att samtliga ställer upp på beskrivningen av att konkurrensen har hårdnat, att kraven på flexibilitet har ökat, att informationstekni- ken har utvecklats, att arbetsformerna har förändrats och att internationaliseringen har fördjupats. Det är helt enkelt ett annat arbetsliv nu än det var när lag- stiftningen kring arbetsrätten i stora stycken kom till. Både företag och anställda upplever allt snabbare förändringar och ökad otrygghet, och lagstiftningen måste ta hänsyn till detta. Regeringen får heller inte blunda för att kvinnor har en utsatt situation på arbetsmarknaden. Den om- fattande deltidsarbetslösheten är till stora delar ett kvinnoproblem, likaså det omfattande missbruket av rullande vikariatsanställningar. Sammantaget rör det sig om hundratusentals kvinnor - och förvisso några män - vars situation på arbetsmarknaden nu förbättras med regeringens förslag. Jag skall snart kort kommentera förslagets delar, men innan dess vill jag peka på de delar av lagen som vi inte har rört. Det är viktigt, tycker jag, för att få distans till höstens debatt om förslaget. Regeringens förslag bevarar anställningsskyddsla- gens fyra viktiga grundpelare. Vi bevarar kravet på saklig grund för uppsägning, vi rör inte turordnings- reglerna, vi bevarar tillsvidareanställning som den normala huvudsakliga anställningsformen och vi bevarar rätten till återanställning. Med anledning av detta vill jag vända mig till Ingrid Burman och Vänsterpartiet. Ni hävdar att re- geringen nu, med hjälp av Centern, för en högerpoli- tik. Jag tycker att ni skall läsa Moderaternas partimo- tion mycket noggrant en gång till. Lyssna på vad Christel Anderberg och Moderaterna säger här i dag, inte för att ta till er det som sägs, men för att förstå vad som verkligen är högerpolitik. Det är deras politik som kan bli alternativet om vi inte löser frågan lång- siktigt. Jag är lättad över att moderaterna är så tydliga i sin politiska ambition på det arbetsrättsliga området. Det blir enklare på det viset. Det som förs fram i deras partimotion är inga små justeringar av arbetsrät- ten för att anpassa den till ett förändrat arbetsliv. Deras alternativ är i stort sett att avveckla anställ- ningsskyddet. Det gör det betydligt enklare att förkla- ra den avgrund som skiljer regeringen från Modera- terna i denna fråga. Ingrid Burman! Gudrun Schyman sade i en artikel i Aftonbladet nyligen - Ingrid Burman sade det också nyss i denna kammare - att denna dag är en sorgedag för arbetarrörelsen. Vad skulle de då säga om Mode- raternas förslag, som presenterats här i dag, varit verklighet? När jag läste Gudrun Schymans artikel, och när jag lyssnade på Ingrid Burman här i dag, kom jag att tänka på berättelsen om vallpojken som ropade att vargen kom. När sedan vargen verkligen kom var det ingen som trodde på honom. Till Christel Anderberg och Moderaterna vill jag ställa följande fråga: Har ni inte tagit del av den se- naste tidens arbetsmarknadsforskning? Det finns inget stöd i den för er politik. Ni hittar inga argument där för att lägga LAS i malpåse. Det kommer inte fram fler jobb bara för att det blir enklare att säga upp människor. Tvärtom kan det leda till att nödvändiga investeringar i utbildning och kompetensutveckling minskar. Anställningstrygghet ger kreativa och ansvarsta- gande anställda. Godtycke ger det inte. Fru talman! Regeringen vill därför göra det lättare att anställa men inte att säga upp anställda. Det är den avgörande skillnaden mellan oss och Moderaterna. Den nya anställningsform som regeringen föreslår, överenskommen visstidsanställning, kommer att inne- bära en snabbare ökning av antalet nya jobb, främst i den privata sektorn. De nya uppsägningstider som regeringen föreslår kommer att göra det enklare för äldre arbetslösa att få jobb, utan att äldre med jobb får ett sämre skydd. Förslaget innebär också att det blir enklare och mindre riskabelt att erbjuda tillsvidareanställningar. Det blir effekten av att uppsägningstiden blir en må- nad under de första två åren av en anställning. Samtidigt som regeringen föreslår en förkortning av företrädesrätten till återanställning skall det också bli lättare att kvalificera sig till denna rättighet. Det gör vi genom att anställda föreslås kunna räkna in tillfälliga anställningar under tre år, i stället för som nu under två år. Det främjar anställningstryggheten för bl.a. tillfälligt anställda. Den ökade möjlighet till lokala kollektivavtal som regeringen föreslår är en anpassning till rådande praxis. Redan nu har de flesta LO-förbund lagt ut rätten att förhandla om turordningsfrågorna lokalt. Jag utgår från att man har gjort det därför att det fungerar bra. Regeringens förslag är neutralt till avtalsnivån och tvingar inte parterna att teckna avtal lokalt. Men vi ställer ett viktigt krav i vårt förslag till ny lag, och det är att det skall finnas ett avtal mellan en arbetsgivare som omfattas av centralt avtal och en facklig motpart. På vilken nivå parterna sedan väljer att hantera detta lägger sig inte lagen och regeringen i. Slutligen vill jag lyfta fram de två förslag som jag som jämställdhetsminister är mest glad över. Det är för det första den rätt till förtur för deltidsanställda som regeringen föreslår. Det förbättrar de deltidsar- betslösas situation avsevärt. För första gången har en svensk regering vågat sig på denna förändring. Och den har varit eftertraktad - tro mig! Vi stärker de deltidsarbetslösas ställning, men vi förbjuder inte deltidsarbete. Det är för det andra den gräns för vikariat som re- geringen nu föreslår. Det är långtifrån ett slag i luften, som har påståtts. Vi sätter nu stopp för det missbruk av vikariat som under lång tid har skapat otrygga jobb för framför allt kvinnor. Mer än tre års vikarierande hos samma arbetsgivare under en femårsperiod skall ge en fast anställning. Lagen är mycket tydlig på den punkten. Detta är en uppgörelse som har förutsättningar att bli stabil och långsiktig. Den bevarar grunderna i anställningsskyddet. Den kan ge en snabbare ökning av antalet nya jobb. Den förbättrar villkoren för små företag. Inte minst stärker den kvinnornas situation på arbetsmarknaden. (Applåder) 0165732384110 N 2010-01-01 00:00:00 214166 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf269