<anforande>
<dok_hangar_id>2348954</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0944</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>44</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-12 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>En arbetsrätt för ökad tillväxt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B59CAC36-0E27-42B5-B780-2F72C3B216FE</anforande_id>
<anforande_nummer>251</anforande_nummer>
<talare>STEN ÖSTLUND (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är bara att konstatera att vi be-
finner oss ganska långt ifrån varandra Christel Ander-
berg och jag i vår syn på hur tillståndet är på den
svenska arbetsmarknaden.
När det gäller individuella avtal är det inte så att
löntagarna i det här landet påtvingas den fackliga
verksamheten och kollektivavtalet som någon form av
tvångströja. I allt väsentligt tycker de att facket skulle
kunna vara betydligt fränare att företräda medlem-
marnas intressen än vad det faktiskt är. Det är ett av
de stora problemen.
Jag vet ett förslag som kanske också Moderaterna
omfattar. SAF driver att man skall ordna omröstning-
ar på arbetsplatserna om avtalen. Det var ett mycket
stringent krav inte minst från vänsterhåll så sent som
på 70-talet och på 80-talet. Jag tror nog att det var för
att man hade den uppfattningen att medlemmarna
ville ha mer krut i den fackliga verksamheten än vad
man upplevde.
</anforandetext>
<intressent_id>06517287603</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>214148</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf251</protokoll_url_www>
</anforande>
