2348954 GK0944 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december 1996/97 44 1996-12-12 00:00:00 En arbetsrätt för ökad tillväxt 0A96A2B7-0F66-4654-8DE7-17E387B7ED81 232 INGRID BURMAN (v) v Herr talman! Torsdagen den 12 december riskerar att bli en svart dag i arbetarrörelsens historia. 161 socialdemokratiska ledamöter kommer att rösta för ett socialdemokratiskt regeringsförslag som försämrar anställningsskyddet för alla löntagare och som skapar en helt ny anställningsform vid sidan om lagen om anställningsskydd. Man gör detta med helt igenom borgerliga motiv. Man säger att ett försämrat anställningsskydd kommer att stimulera tillväxten. Det är ord som vi alla känner igen från den mytbildning som SAF och Moderata samlingspartiet ägnat sig åt under senare åt. Dessa argument har Socialdemokraterna, ett arbetarrörelse- parti, anammat och nu skriver man in dem i sin pro- position om arbetsrätten. Att en försämrad arbetsrätt skulle ge lägre arbets- löshet eller högre tillväxt är nu, liksom tidigare, en mytbildning. Socialdemokraterna vet nu, liksom tidi- gare, att all samlad forskning visar att en försämrad arbetsrätt inte ger fler arbetstillfällen eller ökad till- växt. Vad som händer när anställningsskyddet försva- gas är att uppsägningarna kommer tidigare i en låg- konjunktur och att anställningarna kommer något senare i en högkonjunktur. I ett längre perspektiv ger detta ingen effekt på va- re sig arbetslösheten eller tillväxten. Däremot visar all forskning och internationella erfarenheter att en för- sämrad arbetsrätt innebär att tillsvidareanställningarna minskar och visstidsanställningarna ökar. Allt det här vet naturligtvis Socialdemokraterna och Ulrica Mes- sing. Trots det genomför man den här försämringen för Sveriges löntagare - utan något enda sakligt skäl. Detta har ingenting att göra med saneringen av landets finanser och det kommer inte att påverka arbetslösheten. Det kommer bara att förändra maktre- lationen på arbetsmarknaden så att den starkare par- ten, arbetsgivaren, stärks och löntagarnas position försvagas. Förslaget, sett till innehållet, innebär att tiden för företrädesrätten förkortas från tolv till nio månader. Rätten till återanställning infördes ju som ett skydd mot att arbetsgivaren en dag skulle kunna säga upp människor på grund av arbetsbrist för att nästa dag kunna nyanställa andra - alltså en regel om icke- diskriminering för att arbetsgivaren inte godtyckligt skulle kunna sortera ut icke önskvärda personer. Nu förkortar regeringen tiden för företrädesrätten med motiveringen att man vill påskynda nyanställningarna, men företrädesrätten har väl aldrig någonsin försvårat nyanställningar. Den har bara gjort det svårare att anställa någon annan än den som fått gå på grund av arbetsbrist. Med förslaget om att förkorta tiden för företrädes- rätten anammar regeringen ett synsätt som innebär att det skall vara enklare att sortera bort ej önskvärd arbetskraft och ersätta den med en annan. Förslaget innebär också att föräldralediga, ofta kvinnor, kommer att få svårare att utnyttja sin företrä- desrätt. Förslaget innehåller även en ny anställningsform, s.k. överenskommen visstidsanställning. Det innebär en helt ny anställningsform vid sidan av lagen om anställningsskydd. Arbetsgivare får anställa fem per- soner på viss tid utan att förhandla, och man behöver inte motivera varför det skall vara visstidsanställning. En visstidsanställning innebär alltid en urholkning av arbetstagarnas rättigheter. Det handlar om upp- sägningstid, varselregler och annat som är knutet till anställningen. En visstidsanställning innebär också att man som individ inte kan planera sin ekonomi. Man får inga lån. Man får inte ens ett telefonabonnemang utan en borgensman om man bara är visstidsanställd. Hur ser det då ut på arbetsmarknaden? Ja, redan i dag är nästan varannan LO-kvinna under 25 år visstidsanställd, och antalet visstidsanställda ökar. Det handlar om provanställning, om vikariat, om säsongs- arbete, om tillfällig arbetsanhopning m.m. Det enda kravet som finns på arbetsgivaren är att han skall motivera varför det skall handla om en visstidsan- ställning. Nu föreslår Socialdemokraterna att det kravet skall slopas, så att fler kan bli visstidsanställda. Men då skapar man en arbetsmarknad där anställda på små företag ställs utanför lagen om anställningsskydd. På tiotusentals arbetsplatser kommer det att finnas endast personal som står utanför den här lagen. I utskottet har socialdemokraterna insett att försla- get kanske inte är så genomtänkt. Därför föreslår man att en referensgrupp tillsätts som skall följa den här anställningsformen. Sedan kan man utvärdera detta efter tre år. Vad man då gör är att man skapar en frizon, där arbetsgivare kan anställa människor utan anställningsskydd och där fackliga organisationer inte får förhandla om anställningsformen. Det här skall gälla under minst tre år. Det är inte utan att mina tankar dras till ett annat löntagarfientligt förslag, nämligen Moderaternas förslag om att undanta alla från arbetsrättsligt skydd under två år. Den socialdemokratiska regeringen och dess variant blir: Vi undantar en del under minst tre år. Nej! Det enda anständiga är att dra tillbaka det här förslaget. Vidare innebär förslaget att arbetsrätten inte kommer att vara lika för alla. Arbetsgivare kan t.ex. ställa krav på att försämringar i anställningsskyddet skall ske för att man skall nyanställa. Hurdå? Jo, ge- nom att man, enligt förslaget, flyttar ned förhandlings- rätten till det lokala facket. Många lokala fackliga organisationer kommer att tvingas kohandla om an- ställningstryggheten. Det lokala facket kan komma att få välja mellan kolera och pest. Är det acceptabelt, Ulrica Messing? JämO har pekat på att kvinnor blir sämre behand- lade än män när avsteg görs från den legala turord- ningen och avtalsturlistor upprättas. Med det nu lig- gande förslaget öppnas för fler undantag som säkert kommer att drabba kvinnor i fertil ålder, men även invandrare, arbetsskadade, äldre och funktionshindra- de. Hur motiverar Socialdemokraterna det förslaget? Förslaget innehåller också vissa embryon som är ganska bra. Ett sådant är att man föreslår att deltids- anställda skall få företrädesrätt till anställning med högre sysselsättningsgrad. Det är bra, och det har vi under lång tid motionerat om. Men varför begränsar man företrädesrätten till arbetsplatsen och inte till driftsorten? Vilka är skälen till det? Beträffande all annan företrädesrätt används ju driftsortsbegreppet. Varför finns det inga krav på att arbetsgivarna skall samordna arbetsuppgifterna så att det blir reella möjligheter för alla deltidsanställda att få fler timmar? Och varför finns det inga krav på kompetensutveck- ling så att alla deltidsanställda, av vilka de flesta är kvinnor, verkligen blir aktuella för tjänster med högre sysselsättningsgrad? Det räcker inte med bara ett tandlöst förslag om rätten till fler timmar, utan möj- lighet måste också skapas att utnyttja den rätten. Det måste vara en rätt. Det finns också ett förslag om en bortre gräns för vikarier, och det är mycket bra. Men det här är be- gränsat till enbart vikariatsanställningar. Det innebär att arbetsgivare i princip kan fortsätta att koppla visstidsanställda på varandra i mer än åtta år, vilket bl.a. LO påpekar i sitt remissvar. Varför inte tidsbe- gränsa alla former av visstidsanställningar så att ar- betsgivarna inte kan spekulera i att koppla ihop vika- riat med säsongsarbete, tillfällig arbetsanhopning, överenskommen visstidsanställning osv.? Som försla- get nu är utformat blir det bara en halvmesyr. Vi me- nar att tidsbegränsningar skall omfatta alla former av visstidsanställningar och att tidsgränsen skall vara maximalt 18 månader. Vi i Vänsterpartiet säger: Visst är det dags att re- formera arbetsrätten. Det behovet är ganska klart och beror bl.a. på att en rad nya anställningsformer vuxit fram som inte täcks in av den nuvarande lagen om anställningsskydd. Då handlar det bl.a. om visstids- anställningar i alla former. Det handlar också om det nya med entreprenadskap, konsulter och inhyrning av arbetskraft - hela den form som vuxit fram vid sidan av det gamla arbetsrättsliga komplexet. Vi menar att arbetsrätten skall ses över, bl.a. där- för att kvinnors villkor på arbetsmarknaden så mar- kant skiljer sig från männens. I Sverige har vi inte bara en segregerad arbetsmarknad i Sverige, utan vi har också segregerade arbetsvillkor mellan könen. Kvinnor finns på visstidsanställningar, får en mindre del av kompetensutveckling, särbehandlas i samband med avtalsturlistor m.m. Vi menar också att arbetstagarnas inflytande på arbetsplatser och i arbetslivet måste säkras och ut- vecklas. Demokratin får inte göra halt i dörren in till arbetsplatsen. Vi menar att den diskriminering som förekommer av olika grupper i arbetslivet är oaccep- tabel och måste angripas. Vi föreslår en förstärkt och utvecklad arbetsrätt. Men vad får vi i stället? Jo, det förslag som nu ligger på riksdagens bord. Det leder i rakt motsatt riktning. Det innebär att otryggheten ökar, att infly- tandet minskar och att visstidsanställningarna ökar. Det öppnar för en fortsatt och grövre diskriminering i arbetslivet. Det ökar arbetsgivarnas makt och utrym- met för godtycke i arbetslivet. För mig, som under många år i fackföreningsrörel- sen haft ett gott och nära samarbete med många soci- aldemokrater, är det smärtsamt att konstatera att det är en socialdemokratisk regering som nu lägger fram dessa löntagarfientliga förslag och att det kan gå så illa att det är en socialdemokratisk riksdagsgrupp som släpper igenom det här i riksdagen. Det här är ju arbetarrörelsens hjärtefråga. Det handlar ju om tryggheten i anställningen och om makten i arbetslivet. Socialdemokraterna har ju inte presenterat ett enda godtagbart eller sakligt skäl för sina försämringar. Det här kan bara tolkas - och det tolkas också av stora delar av fackföreningsrörelsen - som en ideologisk nyorientering med starka borgerli- ga förtecken. För att ge alla socialdemokratiska riksdagsledamö- ter en chans att besinna sig kommer jag att yrka bifall till en rad av våra reservationer, nämligen reservatio- nerna nr 2, 7, 10, 15, 20 och 25, dvs. inte alla våra reservationer, men nästan alla. Jag gör det här, trots att jag vet att kammaren har ett mycket pressat tidsschema. Men jag gör det i för- hoppningen att socialdemokraterna skall ha tagit intryck, kanske inte av Vänsterpartiets förslag, men väl av den samlade fackföreningsrörelse som uppvak- tat utskottet, som fanns representerade på Mynttorget den 26 november och som har gjort andra saker: skickat fax, skrivit artiklar och gått ur det socialde- mokratiska partiet för att man inte kan se den här ideologiska nyorienteringen. Jag har alltså fortfarande en förhoppning om att den här riksdagen skall kunna visa fackföreningsrö- relsen att det finns en vänstermajoritet i riksdagen som lyssnar på de väljare som faktiskt röstade fram en vänstermajoritet och två partier som båda gick till val på att återställa arbetsrätten. Och det gjorde vi ju, gemensamt. Men sedan presenterar då i dag det ena partiet, nämligen Socialdemokraterna, en återställare av återställaren, som Kjell Ericsson, Centerpartiet, tidigare uttryckte det i dag. Det här är tvärtemot det vallöfte Socialdemokra- terna gav i valet, och jag tycker att det är beklagligt. Men som sagt: Om en timme eller så finns det möjlig- het att visa att man har ändrat sig. I detta anförande instämde Kenneth Kvist, Hanna Zetterberg, Marie Engström, Tanja Linderborg, Hans Andersson, Bengt Hurtig, Ulla Hoffmann, Lennart Beijer och Per Rosengren (alla v). 028536711718 N 2010-01-01 00:00:00 214129 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf232