2348954 GK0944 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december 1996/97 44 1996-12-12 00:00:00 En arbetsrätt för ökad tillväxt 5D21FF06-0C76-4BBB-BD8E-260867CD4E85 230 CHRISTEL ANDERBERG (m) m Herr talman! Om de nödvändiga förändringarna i arbetsrätten sade den socialdemokratiska regeringen i det längsta likt Sokrates "Ack, gånge denna kalk ifrån mig". Efter alla pinsamma turer under våren och sommaren 1996, då regeringen hoppades att arbets- marknadens parter skulle kunna komma överens om det som alla vet att de är avgrundsdjupt oense om, har regeringen nu tagit giftbägaren till munnen och börjat sörpla ur den. Jag vill minnas att Sokrates tömde sin kalk i ett enda drag. Han insåg det som socialdemo- kraterna inte fattar, nämligen att det sämsta man kan göra är att dra ut på pinan. Det förslag som regeringen nu äntligen har lagt på riksdagens bord bär det stolta namnet En arbetsrätt för ökad tillväxt. Men det bidde bara en tumme. Det finns mycket litet, om ens något, i detta förslag som är ägnat att öka den ekonomiska tillväxten. De av rege- ringen förslagna förändringarna kommer att få en ytterst begränsad inverkan på arbetsgivarnas benä- genhet att nyanställa. Ändå måste ju socialdemokraterna rimligen ha förutsett att de skulle komma att dra på sig fackets vrede för minsta försök att röra vid dess privilegier. Nu befinner vi oss i den situationen att de fackliga organisationerna har hetsat till en folkstorm som inte står i någon som helst rimlig proportion till de mini- mala förändringar i arbetsrätten som vi i dag har att ta ställning till. När man ändå riskerar ett rosornas krig - varför inte ta ett rejält grepp om det stora problem som den rigida svenska arbetsrätten faktiskt utgör, statsrådet Messing? Varför ta denna strid för något som inte ens kvalificerar sig till att kallas en halvme- syr? I propositionen kan man läsa att arbetsrätten, som tillkom under 1970-talet, behöver förändras och mo- derniseras. Regeringens problemorientering på s. 20 i propositionen kan vi moderater i stort sett ställa oss bakom. Svensk ekonomi och arbetsmarknad har ge- nomgått avsevärda förändringar sedan 1970-talet. Företagen och deras anställda verkar i en alltmer internationell miljö. Dagens öppna internationella kapitalmarknad har väsentligt ändrat förutsättningarna för svensk ekonomi och svenskt näringsliv. Dagens arbetssätt, organisation och teknik hos företag och offentlig förvaltning är väsentligt annorlunda än för 25 år sedan. Arbetsrätten måste utformas bl.a. med utgångspunkt häri, och företagens behov måste mötas av att kontinuerligt kunna anpassa sin organisation och sin arbetsstyrka till förändrade förutsättningar och behov. De arbetsrättsliga reglerna skall också vara utformade så att de inte försvårar för företagen att göra nya satsningar och expandera. Så långt problembeskrivningen i propositionen. När det sedan blir fråga om att gå från ord till hand- ling är det som vanligt - socialdemokraterna vågar eller orkar inte dra slutsatserna av sin egen analys. De inser säkert att det var ett fatalt misstag att göra den s.k. återställaren inom arbetsrätten direkt efter makt- skiftet hösten 1994. Därigenom har regeringen dels förslösat dyrbar tid för Sverige och för svenskt nä- ringsliv men den har också bäddat för den låsta posi- tion i vilken den nu befinner sig. Även i denna proposition talar regeringen om att det är i de små och medelstora företagen som alla de nya jobben måste tillkomma. Men hur ser då verklig- heten ut för en småföretagare i Sverige? Låt mig citera valda delar ur ett brev från Conny Persson, som driver EL-PER AB i Gagnef. Han skri- ver: "Jag har ett företag i elbranschen som drabbats hårt av lågkonjunkturen. Jag har minskat min personal från tio till tre anställda. Under hela processen har jag gått facket till mötes och följt turordningen trots att jag på så vis riskerat några av mina bästa killar. Kun- nigheten hos min personal är ju vad företaget lever av! När jag till slut i den förhandling, vars protokoll jag bifogar, begärde undantag från turordningen för att företaget skulle kunna leva vidare, säger facket att det är bättre att företaget läggs ned." Av ett stycke i 4 § i förhandlingsprotokollet kan följande utläsas: "SEF" - dvs. Svenska elektrikerför- bundet - "ser som sin uppgift att bara se till medlem- marnas intresse och inte till företagets bästa, och är företagets situation så dålig att det inte kan leva vida- re med mindre än att göra undantag i turordningen skall företaget läggas ned." Åter till Conny Persson brev: "Att facket tycker det är bättre med tre arbetslösa och ett nedlagt företag än en arbetslös och ett livskraftigt företag som kan växa och i framtiden nyanställa är ju skandal. En ännu större skandal är att de har lagen på sin sida. Den lagen heter Lagen om anställningsskydd. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det kan påstås att LAS är bra om den kan driva företag i konkurs och göra människor arbetslösa." Conny Persson avslutar sitt brev med att uppmana mig att som politiker och folkvald ta mitt ansvar och se till så att LAS ändras. Den bollen vill jag nu passa vidare till statsrådet Messing. Tycker statsrådet att LAS är bra om den tillämpas så att livskraftiga företag går i graven och arbetslösheten ökar? EL-PER köpte sig loss från turordningsreglerna. Det blev dyrt, förstås. Men företaget överlevde och har numera nyanställt. Det väntade man emellertid med att göra tills tiden hade gått ut för företrädesrät- ten till återanställning. Där gick mycken tid till spillo alldeles i onödan, då flera elektriker i det av arbets- löshet hårt drabbade Gagnef hade kunnat få jobb långt tidigare. Ännu svårare är situationen för alla de företag som inte har kollektivavtal, vilket utgör hela 40 % av före- tagen i Sverige som har sammanlagt 15 % av alla anställda. De är till sista bokstaven bundna av det arbetsrättsliga regelkomplexet. De har ingen möjlig- het att muta sig loss från lagstiftningen. Den enda förbättring som nu erbjuds sistnämnda företag är möjligheten till överenskommen visstids- anställning som beträffande en och samma arbetstaga- re får omfatta högst tolv månader sammanlagt under tre år. Det tycker vi moderater är bra. Det är ett steg i rätt riktning, men det är otillräckligt. Kan vi inte komma överens om, statsrådet Messing, att utgångs- punkten för alla överväganden på detta område måste vara att det alltid är bättre att människor får arbeta något än inte alls? För alternativet till visstidsanställ- ning är oftast inte tillsvidareanställning, utan det är ingen anställning alls. Herr talman! I den borgerliga trepartireservationen nr 1, till vilken jag härmed yrkar bifall, framhåller Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna att vi måste börja med att återställa återställarna, dvs. åter- införa den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och som gällde under år 1994. Detta bör ske omgående. Inte heller de reglerna svarar emellertid mot dagens behov. Det bör därför snarast tillsättas en parlamentarisk utredning, som får i uppdrag att utarbeta en modern arbetsrätt som är anpassad för 2000-talet. I den moderata partimotionen med anledning av propositionen och i det särskilda yttrandet i betänkan- det från utskottets moderata ledamöter utvecklar vi våra riktlinjer för den grundläggande förnyelsen av arbetsrätten, som är nödvändig bl.a. för att häva mas- sarbetslösheten. En av hörnstenarna i detta förnyelsearbete måste vara att kollektivavtalens roll förändras. Vi vill se en ordning där den enskilde själv avgör om han eller hon önskar företrädas av en facklig organisation eller vill svara för förhandling och uppgörelse med arbetsgiva- ren på egen hand. Det innebär att kollektivavtalens räckvidd begränsas till att omfatta dem som uttryckli- gen utbett sig om att bli företrädda på detta sätt. En sådan ordning står bäst i överensstämmelse med Eu- ropakonventionen om mänskliga rättigheter, som nu är en del av svensk lag. I alla civiliserade länder är rättigheter av olika slag tillförsäkrade individen. Det är unikt för Sverige att dessa rättigheter i stället har förbehållits de fackli- ga organisationerna, vilket har förorsakat stelheter och bristande anpassningsförmåga. Det är faktiskt en mänsklig rättighet att själv få träffa de civilrättsliga avtal som man önskar ingå och att slippa bli bunden av avtal som man inte önskar ingå. Om man - som i Sverige - tar ifrån människorna dessa rättigheter inne- bär det att man har omyndigförklarat hela den svenska befolkningen och förslavat den. Detta är ohållbart. Den mer långsiktiga förändringen av arbetsrätten bör ersättas med ett fåtal stadganden som alltid skall iakttas i anställningsförhållanden. Till dessa skall den enskilde personligen eller genom den organisation till vilken han har uppdragit att föra talan, genom för- handling med arbetsgivaren lägga till andra, indivi- duella anställningsvillkor av betydelse. De grundläg- gande stadgandena skall medge erforderlig flexibilitet men samtidigt vara utformade så att arbetstagaren kan föra talan i domstol om stadgandena inte iakttas. Turordningsreglerna bör avskaffas. En sådan för- ändring understryker att varje medarbetare är unik och har rätt att behandlas därefter. Kravet på att en uppsägning skall vara sakligt grundad bör kvarstå. Men om uppsägningen har varit sakligt grundad finns det inget som helst skäl att behålla företrädesrätten till återanställning. Denna rätt "har ansetts rättvis", skri- ver regeringen i propositionen. Till dem som anser att den är i högsta grad orättvis hör emellertid ungdomar, invandrare och andra som ännu inte har fått in en fot på arbetsmarknaden. För alla dem har den s.k. trygg- hetslagstiftningen blivit en otrygghetslagstiftning, en tröskel mot arbetslivet som ofta är oöverstiglig. Konfliktreglerna måste ses över. Som de i dag är utformade motverkar de en sund lönebildning. Reg- lerna tillämpas i dag på ett sätt som tydligt avspeglar bristen på balans mellan parterna på arbetsmarknaden. Många talare före mig i dag har understrukit att det inte är genom arbetsmarknadspolitik som vi kan skapa alla de hundratusentals nya jobb som Sverige behöver. Det är sant. Men det är också sant att man genom en rigid och otidsenlig arbetsrätt effektivt kan förhindra tillkomsten av alla dessa jobb. Det är därför hög tid att börja prioritera de arbetslösas intressen före fackets privilegier. Herr talman! Jag står bakom samtliga moderata reservationer i betänkandet men yrkar som sagt bifall endast till reservation nr 1. 0408672730600 N 2010-01-01 00:00:00 214127 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf230