2348954 GK0944 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:44 Torsdagen den 12 december 1996/97 44 1996-12-12 00:00:00 Regional utjämning och utveckling (utgiftsområde 19) DDEA7A20-2507-4A83-AB5E-12442EB10FF2 193 PATRIK NORINDER (m) m Herr talman! Inledningsvis avser jag att behandla en del formalia, för att därefter diskutera hur vi mode- rater vill forma en regional utveckling som är framåt- syftande och långsiktig. Som den nya budgettekniken ser ut, anser jag att det inte är meningsfullt att kommentera regeringens olika detaljförslag. Vår regionalpolitiska ram skiljer sig från regeringens, och vi har utvecklat våra förslag i motionerna A304 och A418 samt i ett särskilt ytt- rande till arbetsmarknadsutskottets betänkande AU2. Herr talman! Jag vill vara mycket tydlig och sär- skilt understryka att vi anser att detta särskilda yttran- de har samma tyngd som en reservation. Vi har därför inte några egna reservationer till de olika detaljbeslu- ten och kommer att så gott som genomgående avstå vid eventuella momentvisa voteringar. Vi gör det för att markera att vi ser vår politik som en helhet, med en helt annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Detta har vi redogjort för i vårt särskilda yttrande. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11, som gäller översyn av regionalpolitiken. Till detta återkommer jag. Hela Sverige skall leva - så lyder Folkrörelserå- dets motto. Jag tycker att det på ett bra sätt samman- fattar vad regionalpolitiken syftar till. För mig betyder det förutsättningar för utveckling och tillväxt i landets olika delar. För regeringen betyder det emellertid att likvärdiga levnadsvillkor skall skapas för medborgar- na i hela riket. Det är en målsättning som det måste vara omöjligt att uppnå. Mål skall vara tydliga, rea- listiska och mätbara. Regeringens mål uppfyller knappast något av dessa kriterier. Jag ifrågasätter det vettiga i att ha en målsättning formulerad på det sätt som regeringen har. Det centra- la är väl snarare att tillvarata de skiljaktigheter - de skilda möjligheter - som finns i ett land med så geo- grafiskt olika förutsättningar som vi har i Sverige. Menar regeringsföreträdarna att det skall finnas samma förutsättningar för älgjakt i Kungsträdgården i Stockholm som jag har i mina hälsingeskogar? Eller skall vi ha samma lättillgänglighet till Operan eller andra kulturevenemang som stockholmaren har? Jag tror inte att regeringen menar det. Det är knappast heller realistiskt att skapa den renhet i miljön i stor- staden som Norrland kan erbjuda. Framför allt vill vi i Hälsingland inte ha samma luftkvalitet som i Stock- holm. Vi moderater har formulerat det regionalpolitiska målet så att goda förutsättningar skall skapas för olika regioners och människors möjlighet till utveckling och därigenom bidra till nationell tillväxt och interna- tionell konkurrenskraft. Målet är tydligt. Vår avsikt är att såväl ta till vara enskilda människors möjlighet att växa och utvecklas som att se till att olika regioner kan utvecklas med utgångspunkt i sina förutsättningar. Regeringens uppställda mål är alldeles för diffusa för att fungera som ett effektivt styrinstrument. Som utskottet också konstaterar består eller t.o.m. ökar den regionala obalansen, trots alla miljarder som pumpats in under årens lopp i olika regioner i landet. Ett nytt synsätt på regionalpolitiken måste till. Vi lever i en ny tid. Näringslivet, arbetsmarknaden och människors vardag genomgår för närvarande omväl- vande förändringar. Produktionsvillkoren förnyas och genom ökad rörlighet hos företagen och genom ökad kunskap möter Sverige hårdare konkurrens från andra länder och världsdelar. Samtidigt får vi bättre tillgång till nya marknader, nya produkter och ny kunskap. Genom ny teknik öppnas möjligheter för regioner och individer. Politiken, herr talman, är emellertid den samma som styrt de regionalpolitiska insatserna under 10, 20 eller 30 år. De regionalpolitiska medel som vi i dag diskuterar omfattar de som allmänt benämns den lilla regional- politiken och som består av en flora av företagsstöd. Den omfattar dock endast en ringa del av det som kan ge utsatta områden en möjlighet att utvecklas. Enligt vad vi har erfarit finns tillräckliga indikationer på att den stödfilosofi som är förhärskande mer är till skada än till nytta om man ser i ett längre perspektiv. En överväldigande del av stöden går till projekt som ändå skulle ha tillkommit eller tränger ut satsningar som annars genomförts av andra aktörer. Och den övriga delen bidrar till att konservera befintliga strukturer, strukturer som visat sig försvåra mötet med en ny tids villkor. På tvärs mot den förhärskande uppfattningen vå- gar jag hävda att Norrland skulle ha haft det lika bra utan alla stödmiljarder under årens lopp. Företag skulle ha givits möjligheter att stå på egna ben och därmed kunnat anpassa sin verksamhet till markna- dens villkor. De skulle därigenom ha klarat konjunk- tursvängningar och nya förhållanden betydligt bättre. Varför lyssnar inte regeringen på företagarnas or- ganisationer som själva begär att företagsstöden skall avvecklas och växlas mot en företagsvänlig politik där företag kan växa och där människor får reella möjlig- heter att tjäna en slant på sitt stora engagemang och sin arbetstid i sina företag? Det är för mig obegripligt att regeringen inte inser att den förda politiken miss- gynnar tillväxt och regional utveckling. Lyssna inte bara till facket, Berit Andnor, utan även till de männi- skor och organisationer som skall förverkliga det socialdemokratiska i dag tomma pratet om en ökad småföretagsamhet. Det som till stor del påverkar regioners utveckling är betydelsen av skattesystem och en företagsvänlig politik. Detta har regeringen totalt misslyckats med. Och inte har det blivit bättre av samarbetet med Cen- tern. Efter sveket mot framför allt småföretagarna, med t.ex. förtida momsinbetalningar och förlängd arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, finns tyvärr ingen trovärdighet i Centerns företagarpolitik. Regionalpolitiken ses av regeringen som ett av många fördelningspolitiska medel. Några incitament till förnyelse och tillväxt finns inte inbyggda i stöd- konstruktionen. I ett längre perspektiv innebär detta att företag som borde ha lagts ned på grund av bris- tande marknadsförutsättningar har hållits vid liv. Ytterligare andra fokuserar sin energi på stödsökande i stället för att analysera och utveckla sin verksamhet. Vidare utbetalas regionalpolitiska stöd till statliga företag. Inte nog med att de går till svenska offentliga bolag, de går även till helägda företag från andra länder. Regionalpolitiken måste befrias från stödtän- kandet och målet för dagens bidragstagare bör vara att bli oberoende av statliga transfereringar. På kort sikt finns det naturligtvis risk för att de synbara effekterna uteblir, men därefter får förändringarna genomslag och dagens stödregioner förmår lyfta. För att växla ett stödberoende mot att regionerna skall kunna stå på egna ben fordras många insatser. Vi är övertygade om att stora kunskapssatsningar måste genomföras, särskilt i utsatta regioner. Vi har därför förordat en särskild regionalpolitisk kunskapsinsats som skall byggas upp gradvis. Genom att ta till vara EU-programmen kan vi förstärka denna betydelsefulla satsning. Utbildning är en del av infrastrukturen. Men regionernas växtkraft kräver också goda transport- och kommunikationsmöjligheter som gör företagse- tableringar och utveckling möjlig. Ytterliga faktorer som regionerna själva måste ar- beta med enligt vår uppfattning är att förstärka de områden där regionerna har en speciell kompetens. Vi kan se flera lyckade exempel på sådana attraktionsfak- torer. Jag fick själv ett brev från landshövdingen i Kro- noberg som var undertecknat med en hälsning från Glasriket. Det är säkert inte många som har missat att glasbruken och kompetensen med glas till stor del finns i Småland med omnejd. På samma sätt skulle materialtekniken kunna utvecklas i Bergslagen. Mo- deorden är attraktiva nischer och kluster, som innebär en samling företag som har likartade eller komplette- rande verksamheter. Dessa aktörers samverkan äger rum på många plan, med inslag av konkurrens. I ex- emplet Bergslagen och materialteknik finns ett kom- petensbälte som omfattar företag som t.ex. Sandvik, Ovako Steel, SSAB, Avesta Sheffield och Kanthal. Här finns möjligheten att ta materialtekniska initiativ, vilket också för övrigt sker. I stället för att pumpa in miljoner i bidrag till före- tag som har dåliga framtisprognoser i denna region bör den stora kompetens som finns inom materialtek- niken tas till vara. För dessa fordras inget stöd utan bättre förutsättningar för företagsamhet. Det är synd att regeringen inte inser detta. Förtida avveckling av kärnkraft och höga energiskatter motverkar möjlighe- terna att utveckla denna typ av företagande. Ett nytt inslag i regionalpolitiken är utnyttjandet av EU:s strukturfonder. Erfarenheterna hittills har inte varit alltför positiva. Krångel och byråkrati är nog vad människor har upplevt. Vi har också sett att det of- fentliga Sverige har legat bäst framme och fått största delen av bidragen. Detta är en olycklig utveckling. Herr talman! Mycket av den diskussion jag har fört rör sig inte bara om den lilla regionalpolitiken utan till stor del också om den stora. Detta leder till att om vi skall kunna uppnå målet att utveckla regio- nerna går det inte bara att fokusera de regionala insat- serna på ett föråldrat stödsystem. Den stora regional- politiken måste komma med på ett helt annat sätt. De utredningar som nu arbetar räcker inte för att få en ny syn på regionalpolitiken. Därför förordar jag, i likhet med oppositionspartierna, en parlamentarisk utred- ning om ny inriktning på regionalpolitiken, särskilt med hänsynstagande till de nya förutsättningar som är en följd av Sveriges medlemskap i EU och Företags- stödsutredningens slutsatser om fortsatta analyser för de regionalpolitiska stöden. Det är förvånande att Socialdemokraterna och Centern inte vill ha en parlamentarisk utredning till stånd. Särskilt känner jag en besvikelse på Centern, som så helhjärtat ställer upp på Socialdemokraternas avståndstagande. Jag förväntar mig att Kjell Ericsson förklarar varför Centern inte kan stödja övriga oppo- sitionspartiers förslag. Jag tänker inte spekulera i orsaker utan hoppas att vi får en tillfredsställande förklaring till blockeringen av en mycket angelägen utredning av regionalpolitiken. Varför stöder ni inte förslaget, Kjell Ericsson? Skall Folkrörelserådets devis "Hela Sverige skall leva" bli verklighet måste ett helt nytt tänkande till- komma för regionalpolitiken. Detta skulle kunna bli verklighet med en bred genomgång av en framtida modern och långsiktig regionalpolitik. Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 11. 023451344303 N 2010-01-01 00:00:00 214090 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0944/#anf193