<anforande>
<dok_hangar_id>2348952</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>7932D57F-612A-407C-ABD4-691245D02818</anforande_id>
<anforande_nummer>94</anforande_nummer>
<talare>INGBRITT IRHAMMAR (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Polisen skall upprätthålla ordning och
säkerhet och i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd
och annan hjälp. Det övergripande målet för poli-
sverksamheten skall vara att minska brottsligheten
och att öka människors trygghet. Prioriterade områ-
den är vålds- och narkotikabrottslighet. Ekobrottslig-
heten är ett annat prioriterat område. Särskilt skall
brott med rasistiska inslag uppmärksammas. Därom är
vi överens.
Polisen skall arbeta problemorienterat och resur-
seffektivt. Polis bör då bl.a. finnas på tider och platser
där risken annars är stor att brott begås. Polisen skall
samarbeta och samverka med andra, och den skall
arbeta brottsförebyggande. Särskilt bör polisen ut-
veckla de möjligheter som det internationella samar-
betet ger för att bekämpa organiserad brottslighet.
Det är viktigt att polisens resurser och service
kommer alla delar av landet till del. Dagens fördel-
ningsmodell utgår i första hand från hur stort invånar-
antalet är inom länen. Därutöver tas hänsyn till stor-
städernas speciella problem samt till vissa problem
som t.ex. sjöpolisverksamhet, tunnelbanebevakning
och fjällräddning. Centerpartiet anser att det inom den
s.k. fördelningsmodellen också borde finnas en sär-
skild glesbygdsfaktor - precis som det finns en stor-
stadsfaktor. Långa avstånd mellan länsinvånarna och
polisen medför specifika problem. Det kan gälla
tidsåtgång, bl.a. vid utryckningar. Alla förstår att
sådant kräver extra resurser.
Centern har länge arbetat för en väl utvecklad när-
polisverksamhet. Vi vill prioritera det. En övergång
till alltmer närpolisverksamhet sker också i många län
i landet. Det är viktigt att den fortsätter och byggs ut.
För detta krävs stort engagemang från chefer och
personal så att verksamheten kan leva upp till stats-
maktens intentioner. Fortsatt utbildning och metodut-
veckling krävs om närpolisreformen skall lyckas.
Alla närpoliser behöver bra, grundläggande kun-
skaper i brottsutredning. Kontakten mellan åklagare
och närpoliser måste underlättas mer. Vissa län har
enligt Centerpartiets uppfattning en alldeles för låg
ambitionsnivå när det gäller utbyggnaden av närpoli-
sen. Det är anledningen till att vi har en reservation på
området. Vi vill tydligt uttrycka att verksamheten
måste prioriteras i alla län.
Närpoliserna arbetar problemorienterat och ingri-
per särskilt mot vardagsbrottsligheten. Det är särskilt
viktigt med insatser mot den s.k. ungdomsbrottslighe-
ten. Här vill jag särskilt betona hur viktigt det är att
medlingsverksamhet kan byggas ut och användas i
alla kommuner. Det tycker vi i Centerpartiet, men
tyvärr går det väldigt trögt på medlingsområdet.
Samarbete mellan närpolis och skola bör också
vara en naturlig bas för polisverksamheten, liksom
samarbete mellan närpoliser och andra organisationer,
föreningar, enskilda och näringslivet. Med närpoliser-
nas lokala kännedom kan brott som inbrott, vandali-
sering, gatulangning av narkotika, ordningsstörande
verksamhet och misshandel mycket lättare klaras upp.
Rikspolisstyrelsen har en viktig uppgift i att stödja
och påskynda utvecklingen i de län där utbyggnaden
av närpolisverksamheten går sakta.
Den 1 juli i år skapades en ny organisationsstruk-
tur för åklagarväsendet, vilket tidigare berörts här i
kammaren. Det blev 7 åklagardistrikt jämfört med 13,
som tidigare fanns. Antalet åklagarkamrar blev 42
jämfört med tidigare 83 lokala åklagarmyndigheter.
Denna centralisering av verksamheten, som vi i Cen-
tern röstade mot, har lett till förseningar av mål, pre-
cis som vi misstänkte. Enbart mål med förtur behand-
las inom rimlig tid. Lednings- och samordnings-
problem har konstaterats. Låt oss bara hoppas att de
är av övergående natur!
Åklagarkontakterna med polisen har på många
håll ändrat karaktär. Från att det tidigare varit dagliga
nära kontakter har nu kontakterna försvårats, och de
måste noga planeras. Nu tycks inte heller ekonomin
kunna hållas. Eventuellt behöver organisationsför-
ändringsarbetet tillföras ytterligare medel. Vi i Cen-
tern anser att allt detta tyder på att pågående centrali-
sering av rättsväsendet måste motarbetas. Decentrali-
seringen när det gäller polis-, åklagar- och dom-
stolsverksamhet måste värnas.
När det gäller lokalt brottsförebyggande arbete
anser vi i Centern att kommunerna nu skall upprätta
lokala trygghetsplaner. Alla måste hjälpas åt för att
minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället.
Detta görs bäst på lokal nivå, där kunskapen om spe-
cifika problem och behov av insatser finns. Planerna
skall upprättas i samverkan med de myndigheter som
verkar inom olika aktuella områden. Det kan gälla
polis, socialförvaltning, skol- och fritidsverksamhet,
berörda boende, butiksägare, föreningar, Kyrkan och
många andra. Planerna skall behandla frågor om ren
brottsprevention, men också frågor om rädsla för brott
och om problem med skadegörelse, bråk och busliv i
grannskapet. Polisen och det övriga rättsväsendet kan
inte längre ensamma förebygga och minska brottslig-
heten i samhället. Det är allas vårt ansvar att göra det.
Jag yrkar bifall till reservation 29, där vi utvecklar
detta.
Jag yrkar också bifall till reservation 24, som
handlar om BRÅ, Brottsförebyggande rådet. I reser-
vationen påtalas att den inriktning som brottsforsk-
ning och utvecklingsverksamhet numera har, tillsam-
mans med informations- och förlagsverksamhet och
ansvaret för den officiella rättsstatistiken, är en
mycket god plattform för ett utvecklat stöd till lokalt
brottsförebyggande arbete.
Det finns ett stort behov av forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet inom rättsväsendet. Forskningen
berikas när den bedrivs i olika miljöer. Forskning vid
sektorsorganen utgör ofta ett nödvändigt komplement
till den verksamhet som bedrivs vid universitet och
högskolor. Inom sektorsorganen belyses annorlunda
problemformuleringar än inom de inomvetenskapliga.
Sektorsorganen bidrar därmed till en förnyelse som
gynnar forskningen som helhet. Det skulle vara
mycket olyckligt om enbart en forskningsinriktning
blev dominerande inom kriminologin. Den risken kan
finnas om forskningen inte bedrivs i olika miljöer.
Forskningskompetens vid BRÅ är nödvändig ock-
så av andra skäl. Denna kompetens är nämligen en
nödvändig förutsättning för andra uppgifter vid BRÅ
såsom rättsstatistik, granskning, värdering och infor-
mation om forskningsresultat. Detsamma gäller vid
utformandet av utbildning i brottsprevention och
medverkan i sådan utbildning. Det är viktigt att värna
om den höga kompetens som i dag finns vid BRÅ.
Det är också väldigt viktigt att värna om det goda
anseende och rykte som BRÅ har både nationellt och
internationellt. Förhoppningsvis kan vi i denna kam-
mare vara överens om detta.
</anforandetext>
<intressent_id>0933523418809</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>213633</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf94</protokoll_url_www>
</anforande>
