2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av- ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo- 9E382A23-1AEB-4893-BF29-0FF4647EF1E7 8 OWE HELLBERG (v) v Herr talman! Först vill jag framföra mitt missnöje med att detta kallas för en budgetdebatt. Utgiftsramen för område 18 är redan fastlagd i riksdagens kamma- re. Bostadsutskottets möjligheter att förändra inom den ramen är naturligtvis marginell. Vi får därför kalla det för ett rejält eftersnack, kort och gott. Med anledning av detta tänker jag inte kommente- ra hela budgeten utan bara två viktiga delar där jag tycker att finansutskottet och senare riksdagen gjort rejäla misstag. Det ena gäller bostadsbidragen, och det andra gäller bidraget att förbättra inomhusmiljön i daghem, skolor och bostäder. Den kraftiga neddragningen av bostadsbidragen är fel på flera sätt. Den är ett brott mot skattereformens intentioner där det sades att barnfamiljer och lågin- komsttagare skulle kompenseras med höjda barnbi- drag och höjda bostadsbidrag. Barnbidragen ligger fortfarande kvar på 1990 års värdenivå, och bostads- bidragen sänks i två omgångar med nästan 30 %. I en LO-rapport kunde man nyligen läsa att under 1989-1994 ökade den disponibla inkomsten för den rikaste tiondelen av befolkningen med 17 %, och den fattigaste tiondelen minskade sin disponibla inkomst med 27 %. Att sedan i budgetsaneringsprogrammet påstå att alla har fått vara med att rättvist betala sin del är naturligtvis kvalificerat nonsens. Boendekost- naderna är en av de största påverkansfaktorerna. Att då göra så kraftiga ingrepp i bostadsbidragen visar på svag insikt och dålig analys av verkligheten. Inriktningen av de regelförändringar som gjorts i bostadsbidragen är i sig inte helt fel. Men att sänka nivåerna i systemet så drastiskt är oacceptabelt. Re- geringens konsekvensanalys och presentation av för- ändringarna som gjordes under våren var under all kritik. Det gjorde det naturligtvis lättare att köra ige- nom beslutet i utskottet. Antingen mörkade man för att inte visa att förändringarna skulle få drastiska följder, eller så är det så illa som när en talesman för Socialdepartementet gick ut för några veckor sedan och sade: Blev det så drastiska förändringar! Det hade vi ingen aning om! Konsekvensanalyser liknande de som Postens ekonom Pia Nilsson presenterat skulle naturligtvis gjort de kraftiga förändringarna omöjliga att genom- föra för bostadsutskottet. Tyvärr var det mest intres- santa i utskottets hantering av frågan hur mycket varje förändring i bidragssystemet skulle minska statens kostnader. Bostadsbidragstagarens situation var inte lika intressant. En oförändrad nivå på bidragen under 1998 och 1999, som redan beslutats, urholkar värdet av bo- stadsbidragen med ytterligare 1 miljard, allt enligt siffror från Socialdepartementet som ännu inte presen- terats. I bostadsutskottet ställdes ungdomsbostadsbi- draget mot ytterligare nedskärningar för barnfamiljer- na. Det är ett orimligt val som visar att det i första hand inte är regelsystemet i sig utan den kraftiga be- sparingen i kronor och ören som är det största felet. Bostadsbidraget för ungdomar blev kvar, vilket var bra. Men systemet måste göras om. I dag är det ett utpräglat system för dem som studerar. Ungdomar med låga löneinkomster klarar inte sitt uppehälle med dagens system. Inte i något inkomstläge eller på nå- gon hyresnivå blir den disponibla inkomsten efter hyran mer än 2 000 kr. För studerande tillkommer sedan studiebidraget, eftersom det inte är bidrags- grundande. Detta måste rättas till. Det kan inte var meningen att ungdomar som jobbar med låg inkomst, 7 000- 8 000 kr i månaden, skall behöva söka socialbidrag som komplement för att klara sina boendekostnader. Då saknar ju bostadsbidraget sin funktion. Det finns förslag till hur man kan lösa problemen. För att få rimlighet i fler inkomstlägen där man klarar sin eko- nomi med enbart bostadsbidrag som komplement behöver ungdomsbostadsbidraget förstärkas. I debatten påstås det att om bara räntan faller sjunker boendekostnaderna drastiskt. Visst är det bra att räntorna faller. Men det löser långt ifrån alla pro- blem. Med dagens nästan nollprocentiga inflation blir varje hyreshöjning en real höjning och varje ned- trappning av räntesubventionerna en ökad boende- kostnad. De stora vinnarna när det gäller sänkta räntor är människor med stora låneskulder och en god ekono- mi, de som kan planera sina omsättningar av lån och i raskt takt amortera sin låneskuld. Detta gäller nog inte i de flesta situationer där de som är beroende av bo- stadsbidrag befinner sig. I ett av de värsta exemplen i Pia Nilssons beräk- ningar beskrivs situationen för en trebarnsfamilj. Endast mannen jobbar, och han tjänar 200 000 kr om året. De bor i en villa på 150 kvadratmeter med en skuld på 500 000 kr, och tyvärr är lånen bundna till 1999. De förlorar sammanlagt ca 30 000 kr per år med de besparingar som görs under 1996 och 1997. Då är även matmomssänkningen inräknad. Att minska den disponibla inkomsten så drastiskt är ett orimligt beslut av regering och riksdag. Nu skall det nya systemet utvärderas innan det ens trätt i kraft. Det är trots allt bra. Det är ett erkännande av att något har gått snett och fått orimliga konsek- venser. Men en utredning hjälper inte de hushåll som får sina disponibla inkomster kraftigt reducerade. Det kommer att märkas redan i januari när avin med bo- stadsbidraget dimper ner i brevlådan. Hur länge skall de sedan behöva vänta på att få sin situation föränd- rad? Byråkratins kvarnar mal långsamt. Det enda rimliga och vettiga i den här situationen hade naturligtvis varit att låta de gamla reglerna gälla tills översynen av de nya reglerna blivit klar, förutom regeln om att bidragen även då skulle ha varit preli- minära. I Vänsterpartiets alternativa budget fanns det utrymme för ett sådant handlingssätt, eftersom vi avsatt 850 miljoner kronor mer än regeringen för bostadsbidragen. Bostadsbidragssystemet behöver tillföras nya medel. Översynen av systemet kommer att skapa nya förutsättningar för en del bidragstagare, men på de andra bidragstagarnas bekostnad. När det gäller bidragen för att förbättra inom- husmiljön i skolor, på daghem och i bostäder har regeringen tillsammans med Centerpartiet gjort ett val. Man avbröt den nödvändiga satsningen och satsar i stället på generella skattelättnader för allsköns hus- reparationer oavsett ändamål eller inriktning. Nya verandor på fritidshus eller ombyggnationer med sikte på ökad bekvämlighet fick gå före fortsatta satsningar på att förbättra barnens möjligheter att slippa vistas i sjuka-hus-miljöer. Många kommuner brottas med ekonomiska problem och anser sig inte ha råd att åtgärda dessa problem enbart med egna medel. 3 miljarder kronor i skatteavdrag gick bra, men att fullfölja satsningen på att förbättra inomhusmiljön för våra barns skull med 600 miljoner kronor var omöj- ligt. För att belysa problemen och försöka övertyga om nödvändigheten med en fortsatt satsning på att få bukt med sjuka-hus-problemet lyfter jag fram några fakta. Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor. Vi vistas 90 % av vår tid inomhus, och barnen allra mest. Allergier och överkänslighet har fördubblats varje decennium sedan 1960-talet. En del av denna ökning tillskrivs vår alltmer dåli- ga inomhusmiljö. Forskningen visar att barn är betyd- ligt känsligare för miljöföroreningar än vuxna och att barn reagerar tidigt på en dålig miljö. Man räknar med att mellan 600 000 och 1 miljon människor bor i dåliga inomhusmiljöer, och dessutom dör ca 1 200 människor årligen med astma och allergiliknande sjukdomar som direkt eller indirekt dödsorsak. Dagissjukan och kontorssjukan dök upp på 70- talet och har skapat många problem i lokaler där barn vistas och på arbetsplatser. Problemet med sjuka hus är en tickande bomb. Byggbranschen startade en folksjukdom. Det är bara att beklaga regeringens och Centerns dåliga insikt om problemet och att man i stället valt andra åtgärder. Här tycker jag att statsmi- nisterns ord om att ställa om Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle klingar falskt. Vänsterpartiet har naturligtvis i sin budget avsatt medel för åtgärder som syftar till en fortsatt förbätt- ring av inomhusmiljön. En rad motioner om bostadspolitikens innehåll behandlas också i utskottets betänkande. Vänsterpar- tiet har avstått från att skriva sådana motioner, efter- som den bostadspolitiska utredningen skulle presente- ra sitt slutbetänkande i november. Vänsterpartiet avvaktar remissbehandlingen och regeringens pro- position. Vad vi däremot ställer krav på gäller de frågor som den bostadspolitiska utredningen på grund av direktiven inte fick fundera över, nämligen utveck- lingen från 1989 och fram till i dag, skattereformens effekter på boendekostnader och budgetsaneringens effekter. Det gäller då inte bara den nuvarande rege- ringen utan även den borgerliga regeringen. Där sak- nas en analys av fördelningseffekterna mellan boende- formerna och inte minst mellan de olika inkomstklas- serna. Höjda hyror realt med 40 % under den tiden är ett resultat. Den utvecklingen tycks inte stanna upp. 1997 blir hyreshöjningarna i genomsnitt 3 % - en real höjning, eftersom inflationen i det närmaste är obe- fintlig. Om regeringen inte lyfter fram dessa frågor i sin proposition finns det ingen grund för en bostads- politik med sociala förtecken. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom samtliga reservationer från Vänsterpartiet, men nöjer mig av tidsskäl med att yrka bifall till reservationerna 6, 9, 16, 22 och 25. 0111536149811 N 2010-01-01 00:00:00 213547 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf8