2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 8FE60C25-A955-4A43-9897-590829CFCFC5 74 KIA ANDREASSON (mp) mp Fru talman! Jag skall börja med att jag säga att jag uppskattar justitieministerns närvaro här i dag vid vår debatt. Välkommen! Vi skall diskutera rättsväsendet och kriminalpolitiken först. Sedan har vi delat upp betänkandet på delområden. Därför är det svårt att gå in på detaljer nu, men eftersom justitieministern bara är närvarande under det första avsnittet känner man sig tyvärr nästan tvungen att så småningom gå in i detaljer. Miljöpartiets syn på kriminalpolitiken är som ut- skottsmajoritetens: rättsväsendet kan inte ses isolerat. Man måste se på omvärlden och hur den övriga poli- tiken faller ut för människor ute i samhällena. Mode- raterna har en annan åsikt. Gun Hellsvik gick ut mycket hårt och gjorde nästan en svartmålning av hur det ser ut. Tror Gun Hellsvik att det blir en förändring för att vi skaffar ännu fler poliser och ännu fler doma- re? Är det där åtgärderna skall sättas in? Är det inte så att samhället i sig också genererar brott om orättvi- sorna och villkoren för människorna är hårda? Miljö- partiet är övertygat om att det är på det viset. Var är det bäst att sätta in hjälpen för att inte gene- rera kriminalitet och brott? Jo, det är naturligtvis hos barnfamiljer och ungdomar. Det är där vi måste före- bygga. Det tror vi absolut är det viktigaste. Om man med moderat politik tänker sänka skat- terna så att vi inte får medel till offentliga sektorn, dvs. skolor, barnomsorg, fritid, sjukvård och äldreom- sorg, blir det ett hårdare klimat för dessa barn. Mindre bidrag till kommunerna ger samma effekt. Man tar bort arbetsrätten och sänker lönerna. Jämställdheten blir sämre. Vilken typ av samhälle får vi då? Männi- skor arbetar åtta timmar om dagen och kan ändå inte försörja sig på sin lön. Människor arbetar och vet inte vilken dag de skall bli arbetslösa. Klyftorna ökar vad gäller löneskillnaderna. Hur blir det med normerna och med etik och moral när människor ser detta? Miljöpartiet tror inte att det blir bättre. Det talades om fusk, oegentligheter och brott. Vi instämmer i att det är förfärligt att se människor som har roffa åt sig ännu mer. Vi tycker att man politiskt skulle kunna göra någonting åt t.ex. höga löner i kommunala bolag och fallskärmsavtal. Visst sticker det i ögonen på människor. Miljöpartiet vill inte att villkoren skall bli så olika i samhället. Alla skall kän- na en grundtrygghet, och rättsväsendet skall vara en statlig angelägenhet, vilket vi också har skrivit i be- tänkandet. Jag har varit tvungen att skriva ett eget yttrande därför att vi har gjort upp om rättshjälpen. Miljöpartiet anser att vi har naggat systemet i kanten och att vi kanske är på väg mot ett annat system som vi inte tycker är bra. Rättsväsendet har en särställning, och det är viktigt för ett fritt och demokratiskt samhäl- le. Det är klart att också Miljöpartiet tycker att det är nödvändigt med ett rättsväsende som uppfyller de krav som vi tillsammans har ställt och att polisen har resurser för att förebygga och bekämpa brott. Det är dessa förebyggande åtgärder som jag inte förstår att Moderaterna kan frikoppla från samhället i övrigt. Ni skriver i en reservation att varje människa har ansvar för sina egna handlingar. Det tycker Miljöpar- tiet också. Men det ansvaret för egna handlingar kan inte helt frikopplas från sociala och ekonomiska krafter. Det är där vi skiljer oss åt. Att domstolarna också skall verka för att människor får sin sak prövad rättssäkert och inom rimlig tid är en självklarhet, samt att verkställigheten av straff präglas av en säkerhet och humanitet. Allt det har vi gemensamma åsikter om. Skillnaden gäller hur samhället ser ut i övrigt. Regeringen har prioriterat en del brottslighet, t.ex. ekonomisk brottslighet. Vi har i en skrivelse när det gäller ekonomisk brottslighet pekat på miljöbrotten, som vi inte tycker lyfts in tillräckligt. Miljöpartiet har sagt detta många gånger, och vi säger det nu igen. Vi vill ha en nationell plan för hur vi skall lösa denna brottslighet. Den ingår i den ekonomiska brottslighe- ten, men den glöms alltid bort. Den nämns på någon rad med en liten rubrik - sedan är det inte mer. Rasistiska brott har också lyfts fram av regeringen. Vi instämmer, men vi tycker att man kan gå längre och att man borde ha gjort det tidigare. FN:s konven- tion mot rasistiska brott säger att man skall förbjuda organisationer och sammanslutningar. Det tycker jag att vi skulle ha gjort för länge sedan. Det går oerhört mycket pengar från polisen för att övervaka de de- monstrationer och sammankomster som sker i samhäl- let. Jag tror att det gick åt 8 miljoner för att övervaka en demonstration i Trollhättan. Jag tycker inte att vi skall ha polisen till att övervaka en lärare som upp- manar till brottsliga handlingar i sin ideologi. Ideolo- gin är ju hets mot folkgrupp. Det har skett mycket på rättsområdet, bl.a. stora organisatoriska förändringar. Alla har inte varit av ondo - tvärtom. Polisens omorganisation ser jag som positiv. Jag har fått många bevis för att närpolisverk- samheten fungerar alldeles utmärkt på många platser. Däremot kan det vara mer tveksamt att den här som jag uppfattar det rigida modellen - jag tror att det är Statskontorets modell - skall läggas på alla verk- samheter. Jag tänker på att åklagarverksamheten har haft denna modell och sedan kommer kronofogde- myndigheten med samma sorts modell. Jag tycker att man kan ta sig tid att utvärdera de nya organisationer- na innan man går vidare och överför den. Domstolsverksamheten kommer jag till senare. Jag vill inte uppehålla mig så mycket vid den. Internationellt samarbete har jag däremot många åsikter om. Det måste jag få ta upp nu. Vi såg inte i budgeten att det skulle gå några pengar till det internationella arbetet. Det var i Riks- polisstyrelsens anslagsframställan vi såg att 100 mil- joner redan budgetåret 1997 skulle gå till Schengen- samarbetet och uppbyggnaden av informationscentra- len. Det gjorde mig upprörd, därför att jag har gått med på rambudgeten för Polisen, och nu ser jag att 100 miljoner går till Schengen redan innan vi har skrivit på avtalet och innan vi har sagt vad vi tycker här i riksdagen. Hur kommer det att inverka på den övriga polisverksamheten, när budgeten är så an- strängd? 100 miljoner är mycket pengar i detta sam- manhang. Varifrån drar man in pengar för den här sakens skull. Jag har också flera gånger efterlyst information till allmänheten och till politiker om vad det rör sig om för handlingar och hur det konkret skall gå till med Schengensamarbetet. Jag läser att i Norge och Dan- mark är det full debatt, i deras parlament, ute i sam- hället. Men här är det komplett tystnad, därför att - min egen bedömning - de flesta partierna är positiva till Schengen. Men så lätt kan man inte göra en så stor sak, som betyder så mycket för Polisen här i Sverige. Man kan inte bara säga ja och blunda. Jag uppmanar mina kolleger att ta del av handlingarna. Läs vad det innebär, och försök även att ha en kritisk inställning! Även om man säger ja, måste det finnas saker man kan förändra. Jag tycker att det måste ske i Sverige också. Jag läser mycket i pressen - när man inte får riktig information blir det ju rykten - att Schengenavtalet har företräde framför det nordiska samarbetet. Det framgår av en särskild artikel, som nu diskuteras mycket i Danmark, därför att de har tittat närmare på tillträdesavtalet. Då är min fråga: Är det så justitie- ministern? Alla dessa handlingar som finns, speciellt myn- digheternas manualer, om hur Schengenavtalet skall tillämpas i praktiken skulle vi vilja ha hit så att vi lätt kunde ta del av dem. Nu finns det nio pärmar med osorterat material. Det är klart att vi inte kan klara ut det själva. Vi har en reservation i detta sammanhang. Justitieministern har som svar på en direkt fråga som jag ställde sagt att anledningen till att Sverige nu hastar in i detta samarbete är att vi vill värna den nordiska passfriheten. Det var anledningen. Men i Norge är det uppror. Det är inte säkert att det blir ja i det norska parlamentet. Hur ställer sig Sverige då? Blir det någon tvekan eller någon förändring om det blir så? Sanningen om Schengen är inte, som det fram- ställs, fri rörlighet. Det skulle jag vilja dementera. Det är tvärtom ett polissamarbete och en stor ökad kon- troll vid de yttre gränserna. Det behöver vi prata mycket mer om. Det är det jag uppmanar till. Ta reda på detta och för en diskussion! 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 213613 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf74