<anforande>
<dok_hangar_id>2348952</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av- ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1A4A6EC4-9F5A-406E-BA4C-7E4EF7BD2E73</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>ERLING BAGER (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag vill ta upp ett ämne som Lennart
Nilsson inte berörde i sitt inledningsanförande, näm-
ligen radonbidragen. Där sänker regeringen ambi-
tionsnivån. Jag tycker att det är märkligt att regering-
en gör detta. Socialstyrelsen har påpekat att det här är
ett av våra viktiga folkhälsoproblem. Radonutred-
ningen har pekat på samma sak. Vi vet att ca 1 100
människor per år riskerar att få lungcancer.
Under den förra regeringens mandatperiod höjdes
det belopp man kan få för att sanera radon. Detta
ökade påtagligt saneringarna i bostäder. Lennart Nils-
son! Vad är det för fel på en politik som ökar sane-
ringarna av radon i bostäder och därigenom möjliggör
att människor slipper lungcancer? Varför sänker re-
geringen ambitionsnivån när det gäller radonsane-
ring?
</anforandetext>
<intressent_id>0117613859601</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>213570</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
