2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av- ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo- DF412482-3A78-4C74-A9D5-0F8446E586BF 2 RIGMOR AHLSTEDT (c) c Herr talman! "Bostadspolitiken är en väsentlig del av samhällets välfärdspolitik. Att det finns goda bo- städer i en god boendemiljö är av avgörande betydel- se för människors levnadsvillkor. I ett gott samhälle skall barn och ungdomar få möjlighet att växa upp och utvecklas i stimulerande och positiva boendemil- jöer." Detta är citerat ur Bostadsutredningens rapport. "Detta är en rättighet", fortsätter kommittén inför 2000-talets bostadspolitik. Det här är åsikter som jag tror att vi alla kan dela. Men hur blir det? Blir det mer än vackra och välfor- mulerade ord i en utredning? Hur blir det för de en- skilda människorna i vårt land? När jag just satt mig till rätta för att försöka samla tankarna och skriva ned dem inför den här debatten kring betänkandet Samhällsplanering, bostadsför- sörjning och byggande ringer telefonen - som en väckarklocka skulle jag vilja säga. För vilken gång i ordningen så sker vet jag inte riktigt. Det handlar om samma problem för människor. Den här gången är det Lars i Trollhättan som ringer. Han vill att jag i dag skall berätta för er om hans familj - två makar, som båda arbetar, och tre barn. De bor i villa med bundet lån. Det handlar, som ni kolleger i bostadsutskottet mycket väl förstår, om de nya regler för bostadsbidra- gen som mött så stort motstånd. Det är ju många som mött beskedet att det blir försämrade villkor för deras del. Lars och hans familj saknade i första hand för- handsinformation, övergångsbestämmelser och rättvi- sa. Inga Berggren utmanade mig nyss och hade und- ringar, samtidigt som hon tillstod att Centerpartiet värnar om barnfamiljerna. En gång till talar jag om för Inga Berggren beträffande detta med att se över bostadsbidragen att jag, som jag ganska tydligt på ett mycket tidigt stadium i bostadsutskottet sade, inte är intresserad av att det bara handlar om en del av famil- jesituationen i Sverige. Detta har jag hela tiden stått fast vid. Vi i Centerpartiet vill ha en total översyn, om nu en översyn skall göras. Något annat tycker jag vore befängt. Då får vi ju bara ytterligare en orättvisa, och det ställer jag inte upp på. För att återgå till Lars i Trollhättan vill jag säga att jag faktiskt var glad över att jag kunde upplysa ho- nom om att vi i dagens betänkande ger regeringen till känna att en utvärdering måste göras av effekterna av de nya regler som beslutats för bostadsbidragen att gälla fr.o.m. 1997. Om reglerna måste göras om skall de kunna tillämpas redan under bidragsåret 1997. Det måste i klartext betyda att arbetet med en utvärdering egentligen redan är igångsatt. Förslag till nya regler måste utarbetas på direkten, så att vi kan ta del av dem redan på bostadsutskottets första sammanträde i januari. Det är absolut nödvändigt. Det går inte att bara prata, skriva vackra ord och ha visioner om en framtida bostadspolitik, om vi inte samtidigt har bra instrument för att genomföra en sådan. Beträffande fastighetsskatterna delar jag faktiskt Inga Berggrens oro för hur det där är för människor - försämrade villkor och en försämrad ekonomi. En av mina första motioner här i riksdagen gällde den frå- gan. Jag är glad över att jag, som jag tycker, fått ge- hör för mina tankar och kommit en liten bit på vägen. Man får ju urholka stenen med droppen. Det största problemet är faktiskt att vi inte får någ- ra nya pengar tilldelade till bostadsutskottet, såvitt jag förstår. Ramen för vårt utgiftsområde har riksdagen redan beslutat om; detta innan vi debatterat området. Den debattordningen tycker jag också känns otill- fredsställande. I Bostadsutredningens rapport sägs det: "Bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö inom ekologiskt hållbara ramar" - jag hoppas att Miljöpartiet hör detta - "och att boendemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god upp- växt för barn och ungdomar." Om vi menar allvar med detta måste det innebära att de ärenden som vi har i vårt utskott är ett högprioriterat område i framti- dens politiska debatter, inte minst här i riksdagen. Den insikten värmer, eller hur? Tillbaka till dagens ärende. Från Centerpartiets sida vill jag uppmärksamma några områden där vi inte fått gehör, varför jag har reserverat mig. Det handlar om en samordnad planering för en bättre miljö och ekonomisk utveckling. Det handlar om jämställdhetsaspekterna i den fysiska planeringen samt om länsstyrelseanslagets utformning. Herr talman! Centerpartiet har i en motion till riksdagen lyft fram frågan om samordning mellan fysisk och ekonomisk planering. Vi vill ha ett ökat engagemang i planfrågor på den nationella nivån, men vi tycker också att Sverige skall vara pådrivande i EU. Vi vill ha utökade forskningsinsatser på det här området. I dag är det oklart vilket eller vilka organ som har ansvaret för frågor som gäller rumslig plane- ring. Rumslig planering växer fram som ett nytt poli- tikområde i EU. I Sverige har det arbetet, tyvärr, mötts med skepsis, kanske främst därför att vi har svårt att förstå innebörden. En politiskt sakkunnig på Inrikesdepartementet lanserade nyligen, såg jag, be- greppet rumslig planering som "kommunalrådsplanering". Det förklarar kanske vad det handlar om, nämligen om att hålla ihop ekono- miska beslut så att de leder till en god ekonomi, hus- hållning, som medverkar till utveckling och som är förenliga med miljömålen. Herr talman! Jag tror att Centerpartiet i framtiden möts av bifall till en sådan motion, men i dag får jag yrka bifall till reservation 26, mom. 24. I jämställdhetsfrågorna slår vi i Sverige oss ofta för bröstet och tycker att vi är så väldans bra på det området. Men riktigt så bra är det inte. Det framgår när man tittar på verkligheten. Man missar faktiskt kvinnoorganisationerna, som är en enorm resurs i Sverige på det här området. I Centerns kvinnomotion föreslås att samtliga kvinnoorganisationer skall vara remissinstanser när det gäller planfrågor. Vi vill också att kvinnors erfarenheter tas till vara ännu mera i stads- och regionplanering. Jag tycker att det är glädjande att Folkpartiet, Vänstern och Miljöpartiet i år håller med mig och yrkar bifall. Men, Inga Berggren, var finns ni modera- ter? Och var finns Socialdemokraterna i dessa frågor? Väntar ni till nästa år, eller diskuterar ni över huvud taget inte den frågan? Herr talman! Jag yrkar bifall även till reservation 25 under mom. 23. I en flerpartimotion har kravet på en översyn av länsstyrelseanslaget framförts. För närvarande tycker vi att man tar alldeles för litet hänsyn till befolknings- talen när man fördelar anslaget från staten. Den ord- ningen står i kontrast till hur man fördelar kommun- och landstingsanslagen. Detta är ett problem för de län som har en kraftig befolkningstillväxt. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom den re- servationen, men jag avstår från att yrka bifall till den, eftersom jag faktiskt har fått signaler som tyder på att det finns en positiv vilja att förändra på detta område. Men jag kommer att noga följa den frågan. Jag skall be att få upprepa min inledning: Bostadspolitiken är en väsentlig del av samhällets välfärdspolitik. Det skall finnas bra bostäder i en bra miljö för barn och ungdomar. Men vuxna och även äldre skall ha ett bra boende. Vi i Centern anser att det skall finnas en valfrihet i boendeformer. Och det skall finnas en neutralitet mellan olika upplåtelseformer. Dessutom tycker vi att det är viktigt att byggnaderna utformas utifrån ett estetiskt helhetsperspektiv. Och någon negativ segre- gation vill vi inte ha. Jag är övertygad om att vi kommer att få en mycket intressant debatt - och den har ju redan börjat - när vi skall börja utforma verkligheten kring Bo- stadsutredningens förslag. Till sist, herr talman, kan jag inte låta bli att undra hur det skall bli för Pelle som jag mötte på centralsta- tionen här i Stockholm. Det var hans tillflyktsort när det blev för kallt att sova ute. Jag kan inte heller glömma besöket på Frälsningsarméns härbärge för uteliggare här i Gamla stan. Många av uteliggarna är unga kvinnor. Bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla, även för Pelle och för övriga uteliggare. Jag kan bara konstatera att det inte är långt mellan Sagerska palatset och härbärget eller broarna. Och jag undrar ibland om vi verkligen tar ansvar för alla grupper i vårt samhälle. 0462541496508 N 2010-01-01 00:00:00 213541 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf2