<anforande>
<dok_hangar_id>2348952</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av- ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo-</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0B878615-B2CF-478C-B226-FFBC172E5288</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>ULF BJÖRKLUND (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är alldeles riktigt, Owe Hellberg.
Jag sade inte att jag var ensam. Jag sade att jag nästan
var ensam. När det gäller de individuella inkomst-
gränserna och reduceringen av ytgränserna var jag i
stort sett ensam. Folkpartiet var med när det gällde
ytgränserna som reducerades.
När jag talar om att slänga i papperskorgen menar
jag inte att vi skall kasta allt i papperskorgen. Det gör
inte heller Owe Hellberg. Det nya systemet för in-
komstkontroll är helt okej. Där sparar vi trots allt
drygt en miljard kronor, och det tycker vi är bra. Men
i papperskorgen skall förslaget om individuella in-
komstgränser och även förslaget om mindre boen-
deytor. Det är det som är katastrofen i dag. Det finns,
som Owe Hellberg mycket riktigt säger, fler saker
som drabbar. En sådan är att man räknar av 3 % för
villaboende på boendekostnaderna. Detta bör man
också se över. Väldigt mycket av det som har hänt de
senaste två åren ger tillsammans en turboeffekt. Barn-
familjer och ensamstående med barn, huvudsakligen,
drabbas hårdast.
</anforandetext>
<intressent_id>0653132951201</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>213555</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
