2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 74022DD4-8AAD-4CB1-AEA3-D8E598C4B00C 112 SIW PERSSON (fp) fp Herr talman! Riksrevisionsverket har inom ramen för sin effektivitetsrevision även granskat frivården och i sin rapport föreslagit att skyddstillsynspåföljden skall utvecklas och ges en fastare form och ett tydliga- re innehåll. Man anser bl.a. att verksamheten med olika påverkansprogram bör prioriteras. Man föreslår att lekmannaverksamheten skall ses över. Den skall utökas, det skall skapas former för återkoppling av frivårdens resultat till domstolarna. Det är självklara saker, men de är oerhört viktiga. Utan en åtstramning kommer inte frivården att fungera. Efter förslag från utskottet har Riksdagens reviso- rer granskat den svenska kriminalvården. Det resulte- rade i en rapport som omfattar såväl kriminalvård i anstalt som kriminalvård i frihet. Tyngdpunkten är på den senare verksamheten. I rapporten hemställer man att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om vad som i rapporten anförts om minskad användning av fängelsestraff, lokalanstal- ternas framtida användning, samhällstjänst som själv- ständig påföljd, innehållet i frivården, ökade resurser för omedelbart omhändertagande vid villkorlig fri- givning och frivårdens uppföljningsverksamhet och arbetsrutiner. Vi i Folkpartiet liberalerna står bakom allt detta. Det är oerhört viktigt att man förbättrar möjligheterna till återanpassning i samhället på olika sätt. Hela utskottet står bakom detta, så det är inga problem med just den här frågan. Ett problem som vi har inom anstalterna är att narkotikan alldeles för lätt kommer in. Det är alldeles för många interner som blir påverkade av narkotika. Därför är det synnerligen viktigt att man inte bara förbättrar sättet att föra statistik inom kriminalvården utan också ser till att ett åtgärdsprogram kommer till och fungerar hela vägen. Vi i Folkpartiet tycker också att det är viktigt att man prövar familjegruppskonferenssystemet. För att spara tid skall jag inte förklara varför, för det har tidigare utvecklats här i kammaren. Det är oerhört viktigt att man sätter brottsoffren i centrum. För några veckor sedan ringde en man från Mellansverige som hade fått inte bara sitt hem för- stört, han hade blivit ruinerad. Han hade också all- mänmänskligt blivit ruinerad. Han hade inte fått fy- siska skador men väl psykiska. Då frågade han: Hur gör ni i samhället när ni ser till att fångar blir villkor- ligt frigivna? Är det jag som skall stå för det? Då fick jag lära mig något som jag tyvärr inte visste, nämligen att staten inte ansvarar för konsekvenserna om en person återfaller i brottslighet under villkorlig frigiv- ning. Jag vet att detta kostar, men jag hoppas verkligen att man utreder om det inte är samhällets uppgift att ta sitt ansvar vid villkorlig frigivning. Det skall inte den enskilde göra. Tyvärr har jag inte själv hunnit att vidare utreda det, men jag skall återkomma i frågan. När det gäller brottsofferjourerna har tidigare tala- re påpekat de frågetecknen som har uppkommit med anledning av det som står på s. 83, att utskottet för närvarande inte har några tankar på att staten eller kommunerna skall ta över ansvaret för den verksam- het som brottsofferjourerna bedriver. Jag vill också understryka att vi från Folkpartiets sida naturligtvis tycker att det är oerhört viktigt att man även i framtiden låter brottsofferjourerna bygga på ideell och frivillig verksamhet, men att samhället naturligtvis måste se till att få rimliga resurser. Jag skulle vilja fråga Birthe Sörestedt om var Socialde- mokraterna egentligen står i frågan. Det hade varit befriande om vi alla även i fortsättningen hade varit överens om det som står längre upp på samma sida, att utskottet är av uppfattningen, vilket utskottet också givit uttryck för tidigare, att brottsofferjourernas styr- ka ligger i att de bygger på ett ideellt och frivilligt mänskligt engagemang och på att de inte har det för- fattningsreglerade förhållningssätt som en myndighet måste ha. Jag tror att det som står längre ned är en liten lapsus och att vi är överens om att brottsofferjou- rerna även i fortsättningen skall vila på frivillig grund. Tack, herr talman. 0806172169007 N 2010-01-01 00:00:00 213651 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf112