2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 0021204C-3650-451E-940F-FDFD8B586782 110 JEPPE JOHNSSON (m) m Herr talman! Bakom varje brott finns ett eller flera brottsoffer. Offren för brottsligheten var länge en glömd grupp. Den förra borgerliga regeringen arbeta- de för att ändra denna inställning, och särskilda be- stämmelser infördes för att ge brottsoffren ett bättre skydd gentemot gärningsmännen. Möjligheten att få ut skadestånd utökades, och skadeståndsreglerna förbättrades. Tidigare hade debatten och intresset i första hand inriktats på brottslingarna, deras uppväxtförhållanden, deras sociala situation, hur de upplevde fängelsestraf- fet m.m. I all denna omsorg om brottslingen glömde man ofta bort de tiotusentals människor som varje år blir offer för olika brott. Nu har brottsoffertänkandet fått fäste i människors medvetande. Många arbetar ideellt, bl.a. brottsoffer- och kvinnojourer. Från att ha varit en helt bortglömd grupp måste brottsoffren i fortsättningen sättas i cent- rum. Hänsynen till brottsoffren måste genomsyra hela det straffsrättsliga systemet. Herr talman! Ett påtagligt resultat av den satsning och fokusering som den förra, borgerliga regeringen gjorde för brottsoffren var inrättandet av Brottsoffer- fonden och Brottsoffermyndigheten. Finansieringen av Brottsofferfonden skulle ske genom att en avgift togs ut av dem som dömts för brott där fängelse ingår i straffskalan. För uppbyggnad av Brottsofferfonden och till and- ra stödåtgärder för brottsoffer togs dessutom 20 % av fångarnas dagsersättning. Socialdemokraterna motsat- te sig detta med motiveringen att fångarna behövde sina pengar själva. Efter regeringsskiftet har avdraget behållits, men pengarna går nu direkt in i statskassan. Sedan dess har pengarna till Brottsofferfonden mins- kat. I motionen Ju905 kräver vi att dessa pengar åter skall gå till Brottsofferfonden. Utskottsmajoriteten har dock en annan uppfattning. Ett annat krav är att det på fångarnas lönebesked informeras om att avdraget går till brottsoffer. En sådan upplysning är viktig och har stor pedagogisk betydelse för både brottsling och brottsoffer. Samhället måste klart visa att det står på brottsoffrets sida. I reservation 26 utvecklar vi vårt uppfattning. Herr talman! Under den borgerliga regeringen gjordes många viktiga förbättringar inom kriminal- vården. Den obligatoriska halvtidsfrigivningen av- skaffades. Säkerheten på våra anstalter förbättrades. Stora satsningar genomfördes för att fängelsetiden på bästa sätt skulle utnyttjas till meningsfull sysselsätt- ning och påverkan. Fångarna differentierades efter vars och ens vård-, behandlings- och terapibehov. Detta blev viktigare än den tidigare allenarådande s.k. närhetsprincipen. Det är av stor vikt att kriminalvården även i fram- tiden har de resurser som krävs för att fängelsetiden skall kunna användas på ett effektivt och meningsfullt sätt för den intagne. Utskottsmajoritetens kraftiga besparingar på kriminalvården äventyrar detta arbete. Tidigare i debatten har vi moderater kritiserat re- geringen och dess understödjare för den kraftiga ned- dragningen av rättsväsendet som pågår och har pågått ända sedan regeringsskiftet. Hittills har polisen drab- bats hårdast. Nu är det kriminalvården som står på tur. Ett av argumenten till neddragningen är att antalet fängelsedomar minskar. Men då bortser regeringen helt från den koppling som faktiskt finns mellan sena- re års försvagning av framför allt polisen och det därmed minskande antalet fängelsedomar. Vidare tar man den beslutade utvidgade använd- ningen av elektronisk fotboja till intäkt för att spara på kriminalvården. I detta sammanhang bortser ut- skottsmajoriteten från en mycket viktig förutsättning: för att nya, alternativa påföljder skall fungera krävs att frivården har tillräckliga resurser. Någon egentlig utredning om vilka resurser frivården behöver för att klara de utökade uppgifterna har inte gjorts. Vi moderater har motsatt oss att elektronisk över- vakning skall utvidgas till att gälla även dem som döms till tre månaders fängelse. Ett av skälen till utvidgningen var att spara pengar. De nya grupper som nu kommer att kunna dömas till elektronisk övervakning kommer att innefatta betydligt allvarliga- re brottslighet. I sin iver att spara pengar kan man få det fattade beslutet att faktiskt leda till att hela försö- ket med elektronisk övervakning misslyckas. Herr talman! Vårt mål är ett narkotikafritt samhäl- le. Det inbegriper naturligtvis narkotikafria fängelser. Mycket av narkotikan kommer in i anstalterna vid besök och permissioner. Vi har, hittills utan gensvar, föreslagit en ny form av kontrollerade besök, där den intagne och besökaren skiljs åt genom att besökrum inrättas med en glasruta mellan den intagne och besö- karen. Detta är både bättre och humanare än att mins- ka möjligheterna till besök i de aktuella fallen. En av kriminalpolitikens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för att samhället skall kunna fånga upp och föra till rätta unga människor som annars riskerar att fastna i drogmissbruk och brotts- lighet. Här är familjen och föräldrarnas roll utan kon- kurrens det viktigaste inslaget. Efter familjen är det skolan som har den viktigaste uppgiften då det gäller att förebygga brott bland ungdomar. Trots brottsförebyggande arbete från hem, skola och många andra i samhället misslyckas en del av våra ungdomar. I vårt motion Åtgärder mot ungdoms- brottsligheten lägger vi fram en mängd olika förslag till förbättringar. Jag vill nämna några exempel. Ungdomar skall dömas till fängelse i så liten ut- sträckning som möjligt. Det är vi nog alla överens om. Därför lägger vi fram förslag om införande av ung- domsstraff, som skall avtjänas på speciella kriminal- vårdshem. Vi vill införa påföljden villkorligt fängelse. Vi vill avskaffa påföljden överlämnande till vård inom so- cialtjänsten. Vi anser att det nu är dags att pröva familjegrupp- skonferens, som är en form av medling. Den unge, föräldrar, släktningar, andra närstående och offret - om den personen samtycker - träffas under ledning av en speciell samordnare som staten utsett. Även polis och socialtjänst är med. På familjegruppskonferensen går man igenom vad som hänt. Avsikten är att den unge skall inse att han skadat en annan människa. Den unge får be om ur- säkt, och familjegruppskonferensen kommer överens om hur det inträffade skall gottgöras. Det kan handla om att hjälpa till att återställa vad man har ställt till med eller att uträtta något ideellt arbete. Om överens- kommelsen inte fullföljs går ärendet vidare till ung- domsdomstol. Herr talman! Jag står bakom alla moderata reser- vationer och instämmer i de yrkanden som Gun Hellsvik tidigare gjort från denna talarstol. 0879055385113 N 2010-01-01 00:00:00 213649 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf110