<anforande>
<dok_hangar_id>2348952</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>1996-12-10 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Anslag till rättsväsendet, budgetåret 1997 </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>CE5DC467-5A47-49ED-80DD-A78D20008C14</anforande_id>
<anforande_nummer>109</anforande_nummer>
<talare>PÄR NUDER (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det är helt riktigt att Interpol är ett
gränslöst, gränsöverskridande samarbete. Jag tror att
drygt 150 länder är anslutna till Interpolsystemet.
Men det är primärt ett kommunikationsutbytessystem
för passivt utbyte av information. Det vi nu talar om
är någonting annat.
För min del tror jag att problemet med den inter-
nationella, gränsöverskridande brottsligheten inte är
att vi har för många system eller har haft för mycket
samarbete. Tvärtom har vi haft alldeles för litet sam-
arbete.
Kia Andreasson gled i väg från den principiella
punkten, men jag vill återvända till den. Det låter säga
sig sägas ännu en gång att Miljöpartiets motstånd mot
Schengen inte handlar om kostnaderna för polisvä-
sendet. Det handlar om att man är emot det gränslösa
Europa. Det är vad debatten från och med nu bör
handla om och enligt min mening kommer att handla
om.
Kriminalvården, brottsofferfrågor
</anforandetext>
<intressent_id>0138450838510</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>213648</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf109</protokoll_url_www>
</anforande>
