2348952 GK0942 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:42 Tisdagen den 10 december 1996/97 42 1996-12-10 00:00:00 Anslag för budgetåret 1997 m.m. i vad av- ser utgiftsområde 18 - Samhällsplanering, bo- 5B92F98B-4543-427B-A95F-ACC7FE12EC6A 10 ULF BJÖRKLUND (kd) kd Herr talman! Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling. All samhällspla- nering måste ske i överensstämmelse med en ekolo- gisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, rent vatten, ostörd natur och åkermark för livsmedelsproduktion säkerställs liksom en långsiktigt god hushållning med naturresurser och skydd av natur- och kulturlandska- pet. Planeringen skall också utgå från respekten för det enskilda ägandet, och besluten skall läggas så nära människorna som möjligt. Bostaden spelar en mycket central roll i männi- skors liv, och en boendemiljö med hög kvalitet är viktig för människors levnadsvillkor och välbefinnan- de. Målsättningen för bostadspolitiken skall vara att skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö. Boendepolitiken skall fokuseras på de boende och allas rätt till ett hem och särskilt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Så här tycker kristdemokraterna och så säger man också i den bo- stadspolitiska utredningen. Som vi väl känner till har produktionskostnaderna och därmed boendekostnaderna under senare år skjutit katastrofalt i höjden. Det finns hushållsgrupper som har en mycket svår ekonomisk situation. Detta gäller framför allt barnfamiljer och ensamstående föräldrar med barn, liksom de äldre ensamstående pensionärerna. Arbetslösa och ofrivilligt deltidsarbets- lösa med låg inkomst är också en utsatt grupp. Ett nytt system för bostadsfinansiering trädde i kraft den 1 januari 1993. Det gamla systemet ledde till en ohållbar belastning på statsfinanserna samtidigt som incitament att hålla nere produktionskostnaderna var lika med noll. Reglerna inbjöd snarare till att driva upp produktionskostnaderna. Större familjer lockades att bygga rymligt med möjlighet till eget rum för varje barn i skolåldern. Det har för övrigt varit en vedertagen princip sedan 1986. Den principen ligger fortfarande fast. Något annat sägs inte i propositionen. Men klarar vi verkligen det i framtiden? De bostäder som byggs i dag har fortfarande, trots den ekonomiska krisen, för höga produktionskostna- der och byggs huvudsakligen i storstäderna och i tillväxtregionerna. Trots det statliga stödet med rän- tebidrag blir månadskostnaderna så höga att bara välbeställda hushåll har råd att flytta in. Ur fördelningspolitisk synvinkel är det mycket tveksamt att med generellt produktionsstöd subven- tionera boendet för betalningsstarka hushåll på ett fåtal platser i landet. Vi kristdemokrater menar därför att räntebidragssystemet skall bort snarast. Vi har dessutom förordat en snabbare avvecklingstakt av räntebidragen samtidigt som vi vill sänka fastighets- skatten med motsvarande belopp. Dessutom vill vi med ett utökat bostadsbidrag - med ytterligare cirka drygt 1 miljard - rikta detta till de sämst ställda med huvudinriktning på familjer och ensamstående med barn. De förslagen har vi finansierat i vårt eget budge- talternativ som tyvärr redan har avslagits med de ekonomiska ramar som majoriteten s och c har fast- lagt. Herr talman! Beslutet om nya regler för bostads- bidrag med ikraftträdande den 1 januari 1997 utgör ett trendbrott när det gäller boendestödet till barn- familjer och hushåll med låga inkomster. Det gäller således besluten om individuella inkomstgränser och begränsningen av den bidragsgrundande bostadsytan. Beslutet innebär att man inte behandlar hushåll med lika boendeförhållanden och samma inkomster likvärdigt. Vi diskriminerar hushåll där endast ena parten står för inkomsten. Det går dessutom stick i stäv mot ambitionen att minska de generella bostads- subventionerna och i stället rikta stödet till särskilt utsatta grupper. De som valt eller på grund av brist på jobb tvingas att avstå från arbete straffas av regering- en med lägre bostadsbidrag. Det går också att tolka beslutet som att man helt enkelt vill styra familjer med låga inkomster till hyreslägenheter. Oavsett vilka förmyndaraktiga beslut den nuva- rande regeringen fattat och kommer att fatta vet vi att dagens familjer kräver större möjligheter att själva utforma sin vardag, både när det gäller boendet och vilken barnomsorg man vill ha. Vi anser att beslut alltid skall fattas på en nivå som ligger så nära indivi- den som möjligt. Det är oftast den nivån som har den bästa kompetensen. Redan i maj månad protesterade vi kristdemokra- ter mot de nya reglerna som beslutades. Då var vi nästan ensamma i vår kritik. Vi varnade för att den beslutade ytbegränsningen skulle komma att slå hårt mot hushåll med låg inkomst och stor försörjnings- börda. Särskilt hårt drabbas dessutom villahushåll, eftersom inte längre hela räntekostnaden får räknas med som boendekostnad. En reducering sker nämli- gen med 3 %. Här förlorar man sammanlagt upp till 1 000 kr i månaden. I dag förstår t.o.m. Socialdemokraterna och Cen- tern att många barnfamiljer, ensamstående med barn och studerande kommer att tvingas att lämna sina egnahem. Alternativet blir att flytta till hyreslägenhe- ter med mindre bostadsyta men med samma eller kanske högre boendekostnad för att få behålla sitt bostadsbidrag. Detta är naturligtvis oacceptabelt. Det som troligen slår hårdast mot många familjer är att inkomstuppdelningen mellan makarna nu också skall styra bostadsbidraget. Om den ena maken inte tjänar någonting medan den andra står för hela famil- jeinkomsten, förlorar familjen ytterligare upp till 1 000 kr i månaden i bostadsbidrag jämfört med om båda makarna har en likartad men fortfarande låg inkomst. Det handlar naturligtvis om ideologi när man så totalt omöjliggör för någon av föräldrarna att under några viktiga år välja att vara hemma medan barnen är små. Båda skall tydligen till varje pris drivas ut i arbetslivet, trots att det inte finns några jobb. Verkligheten är i stället att man tvingar barnfamil- jer från sina egnahem ut i ett socialbidragsberoende som kommer att belasta redan tyngda kommuner. Denna sista lilla spillra av valfrihet spolieras nu av Socialdemokraterna och Centerpartiet. Detta pekar ju mot en socialistisk familjepolitik, snart fri från allt vad valfrihet heter. Att Socialdemokraterna står för detta är ingen överraskning, men att Centern så totalt har vänt barn- familjerna och valfriheten ryggen är anmärkningsvärt och beklämmande. Rigmor Ahlstedt, det finns pengar! Men ni vill inte prioritera barnfamiljerna. Ni har ställt upp på individuella inkomstgränser och minskning av ytorna till förmån för ungdomsbostadsbidraget. Till det hit- tade ni nämligen pengar, men det drabbar barnfamil- jerna. Pengarna finns - det är prioriteringar det hand- lar om. Jag vill understryka det. Som kristdemokratisk ledamot i bostadsutskottet har jag försökt ta initiativ till en förändring av majbe- slutet om bostadsbidragen för att något lindra smärtan hos de barnfamiljer som blir värst drabbade. Men hör och häpna: Det var ett förslag inom Socialdemokra- ternas och Centerns egen budgetram, och fem partier var beredda att ställa upp - men inte Socialdemokra- terna och Centern! Hur kan man sitta i ett utskott med huvudansvar för boendefrågorna och med öppna ögon införa de nya reglerna, trots att man erkänt hur fel beslutet egentligen blev? Det är anmärkningsvärt och oansva- rigt. Det enda rimliga vore naturligtvis att de nya reglerna hamnade i papperskorgen före den 1 januari. Vi har alla fått många brev och telefonsamtal från förtvivlade familjer och ensamstående som nåtts av detta budskap när de sökt nya bidrag för bostaden under 1997. Resultatet av utskottsinitiativet blev i alla fall en skärpt skrivning i anslutning till en s-motion om att genast inleda arbetet med att se över de nya reglerna, redan innan de hunnit träda i kraft. Nu är frågan om det verkligen blir någon justering framöver. Ingen vet nämligen när den justeringen kan ske, men sannolikt blir det inte förrän sent under nästa år. Om det nu blir någon justering - det tycks ju handla om ideologi. Herr talman! Beträffande villkoren för vissa stimu- lansstöd pekar en kristdemokratisk motion, Bo218, enligt uppgifter från byggbranschen på att ett antal projekt som beviljats nyinvesteringsbidrag eller bo- stadsförbättringsstöd inte hinner avslutas före den slutdatum som gäller för respektive stöd. Det är na- turligtvis olyckligt med tanke på att stöden infördes främst av arbetsmarknadspolitiska skäl. Arbetslösheten inom byggbranschen är fortfarande oacceptabelt hög. De senaste rapporterna om situatio- nen på byggarbetsmarknaden tyder dessutom på att situationen åter håller på att förvärras. Yrkandet handlar om att ge möjlighet att flytta fram färdigstäl- landedatumet ett år. Till sist vill jag säga några ord om bosparande. Det är vår bestämda uppfattning att bosparandet måste öka. En betydande egen insats kommer i fram- tiden att vara en absolut förutsättning för den som vill skaffa sig ett småhus eller en bostadsrätt. Ett eget sparande redan från ungdomen är då den bästa lös- ningen. Det är därför bra att den ungdomspolitiska utred- ningen nu skall se över ungdomsbosparandet. Genom att ge ungdomarna incitament att påbörja ett bospa- rande läggs också grunden för ett målinriktat sparande även efter ungdomstiden. Det är vår förhoppning att man i utredningsarbetet kommer att uppmärksamma möjligheterna till en vidareutveckling av redan be- fintligt ungdomsbosparande, så det även omfattar stimulanser i form av premier och kreditgarantier. Förhoppningsvis ingår även frågan om hur informa- tionen kring bosparande kan förbättras i utredningens överväganden. Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men jag avstår härmed från att yrka bifall till reservation nr 2, med hänsyn till att ramen för utgiftsområdet redan är fastställd och vårt eget budgetförslag således har avvisats. Däremot yrkar jag bifall till reservationerna nr 16 och 18. 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 213549 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0942/#anf10