2348951 GK0941 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:41 Måndagen den 9 december 1996/97 41 1996-12-09 00:00:00 Budgetpropositionen - utgiftsområde 1 Rikets styrelse D3EEE8DA-B627-4F68-A02A-F39A508D5627 73 BIRGER HAGÅRD (m) m Herr talman! I likhet med Birgit Friggebo tycker jag nog att spelet kring utgiftsområde 1 har varit rätt bedrövligt i många hänseenden. Det är förvånande - men det kanske inte borde vara förvånande - att Centerpartiet inte ens tycks bry sig om att delta i den här debatten. Man har så till den milda grad gått upp i knät på den stora farbrorn. Farbror Kurt Ove Johans- son är det väl närmast som skall ta sig an även Cen- terpartiets agerande i det här sammanhanget. Vi har, herr talman, i ett särskilt yttrande presente- rat hur vi hade velat ha det om man hade accepterat våra förslag. Vi tar naturligtvis på oss i konstitu- tionsutskottet att genomföra vår del av de nödvändiga besparingarna. Allt som allt har Moderata samlings- partiet lagt fram förslag om besparingar på 42 miljarder kronor för nästa budgetår. Av detta skulle 489 miljoner kunna skrapas ihop i utgiftsområ- de 1. De fördelas i första hand på presstödet med 300 miljarder, partistödet med 107 miljarder och tal- och kassettidningar med 82 miljarder kronor. Jag vill gärna kommentera de här förslagen något. När det gäller presstödet kan vi konstatera att det har blivit totalt misslyckat. Det har aldrig levt upp till någon mångfald. Den mångfald vi till äventyrs har är förvisso inte beroende av presstödet. Vi har därför nu återigen krävt att presstödet, det totalt onödiga press- stödet, måtte avvecklas med det snaraste. Vi har också föreslagit att 300 miljarder skulle plockas bort under 1997. Resten skulle tas det kommande budgetåret, och då skulle vi inte heller behöva någon presstöds- nämnd längre. För de administrativa och praktiska detaljer som till äventyrs kan återstå skulle Kammar- kollegiet kunna verka väl. Vi har en principiell reservation, nr 9, och till den ber jag att få yrka bifall. Sedan har vi frågan om partistödet. Låt mig först säga att det här är tal om att öka ut resurser för assi- stenter åt ledamöterna, från tidigare 1 assistent per 2 ½ ledamot till 1 assistent per 2 ledamöter. Detta kan i och för sig synas vara välbehövligt. Vi har emeller- tid från moderat sida krävt att man skall företa en enkät, eftersom den tidigare, som gjordes 1994, tyck- tes ge vid handen att man visst ville ha ett ökat assis- tentstöd, men kanske inte på det sätt som nu har före- slagits riksdagen. Det vi skulle vilja ha är en möjlighet till mer in- dividuellt agerande, en resurs som tillförs riksdagsle- damöterna direkt, så att de på det sättet får något så när rimliga arbetsförhållanden i den här kammaren. Jag tror inte att man kan säga att arbetsförhållandena i dag är rimliga på något sätt. Men, säger då socialdemokraterna, det står ju varje partigrupp fritt att förfoga över dessa resurser och göra vad man vill. Jag tror inte att det är så en- kelt. Jag tror att det vore bättre om man kom överens om en gemensam ordning, så att inte parti efter parti när man drog fram sina förslag hela tiden tvingades säga: Men de gör si och de gör så, vi vill gärna göra si också. Men det får ni inte göra, för de gör så. Det vore bättre att ha en enhetlig ordning. På det här om- rådet tycker jag att man borde ha kunnat komma överens. När det gäller partistödet i övrigt är det, precis som Birgit Friggebo har sagt, fråga om återställare. Det är just frågan, om inte detta ger en totalt felaktig signal till svenska folket. När så många har det så svårt, när så många får dra in på det allra angelägnas- te, säger riksdagen: Nu skall vi återställa ordningen. Nu skall vi öka partistödet med 30 miljoner kronor. Jag tror inte alls att detta är något som kommer att applåderas av svenska folket. Jag tror inte heller att det är nödvändigt, utan det är ett slöseri med pengar som kommer att uppröra. Vi menar att höjningen med de 30 miljonerna var komplett onödig, men riksdagen borde också, för att visa sin goda vilja, dra ned på partistödet ytterligare. Man kunde ha dragit ned det till en tredjedel av vad det är nu. Så lysande bedrifter utförs inte med par- tistödet i demokratins tjänst att det kan motiveras att vara på den nivå som det är. Därtill kommer naturligtvis att ju mer beroende partierna blir av stöd från det allmänna, desto mer går också integriteten förlorad. Man blir beroende. Vår förträfflige statsminister har uttryckt det så: Den som häftar i skuld är inte fri. Nej, det parti som är beroen- de av partistödet är förvisso heller inte fritt. Därför hade det funnits anledning att gå varsammare fram i det här sammanhanget. När det gäller tal- och kassettidningar är alla över- ens om att tekniken utvecklas rasande snabbt. Vi har bl.a. Internet. Det hade varit möjligt att utnyttja de resurser som här finns på ett bättre sätt än vi har gjort. Det skulle också gett möjligheten till besparingar omedelbart. Vi har emellertid inte fått gehör för våra bespa- ringssträvanden och därför har vi funnit det naturligt att med den nya ordning som råder samverka med andra oppositionspartier i det här sammanhanget, dvs. med Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. De konkreta krav som kommit fram är att vi vill skära 40 miljoner kronor från regeringskansliet därför att, som vi har fått höra förut av Birgit Friggebo och som vi har fått höra vid utfrågningar, man är i full färd med att åstadkomma en koncentration inom regerings- kansliet. Detta i sin tur skulle kräva ökade resurser. Nu står det naturligtvis regeringen helt fritt att lägga upp arbetet som man vill. Jag skall inte kritisera det. Jag klandrar inte det på något sätt, även om jag tror att man går fel väg. Men det må vara en annan sak. Däremot har man inte gjort en enda konsekvensanalys och det hade säkert varit möjligt att åstadkomma förändringar inom de givna ramarna. Att i det här sammanhanget bara öka regeringens resurser i tider som är så svåra anser vi inte vara rimligt, och här har vi alltså ett gemensamt krav på en besparing på 40 miljoner kronor. När det gäller partistödet har vi också kunnat enas om att det i varje fall inte skall höjas, av de skäl som jag har anfört tidigare, framför allt moraliska, men också därför att det är komplett onödigt. Vi har också försökt att slå vakt om de lågfrekven- ta tidningar som inte direkt har någon partipolitisk anknytning. Det är de tre religiösa tidningarna som man vill strypa, liksom möjligheten till samdistribu- tion för Metro Weekend. Det är sådana här utplock för egen vinnings skull, som socialdemokrater och centerpartister så gärna gör sig skyldiga till, som vi definitivt inte kan acceptera. Vi har också en annan fråga, där det till slut tycks ha ordnat upp sig, men som jag inte kan underlåta att nämna. Det gäller Kungliga hov- och slottsstaten. Här har man också visat klåfingrighet från regeringens sida. Man gjorde ett försök att innefatta Riksmarsalk- sämbetet inklusive Ståthållarämbetet och Husgeråds- kammaren i den allmänna byråkratiska regleringen. Men se, nu var man litet för snabb. Efter protester från Riksmarsalksämbetet ändrade regeringen regle- ringsbrevet i fråga, det regleringsbrev som skulle gälla för budgetåret 1995/96, och det blev bara Ståt- hållarämbetet och Husgerådskammaren som ålades redovisningsskyldighet. Vid en närmare översyn, som har gjorts av Riks- marsalksämbetet, visade det sig att Hovstaterna rent juridiskt sett förvisso inte är någon myndighet. De står utanför den statliga förvaltningen, och offentlighets- principen gäller inte. Inte heller kan regeringen ge dem några direktiv. Regeringen har med andra ord ingen förordnandemakt gentemot Hovstaterna. Det här baserar sig ytterst på en överenskommelse som ingicks redan 1809, då kungen beslöt att överlämna till staten vissa uppräknade slott mot att han utan speciell anhållan i stället erhöll en viss penningsumma som skulle täcka statschefens utgifter. Men bara detta att ge sig på också Hov- och slottsstaten är ett tecken på en klåfingrighet som vi inte på något sätt kan applådera. Det var tur den här gången att man besinnade sig, att man förstod att man höll på att göra en dumhet och kunde hejda sig i tid. Men jag tycker samtidigt att detta är litet betecknande för det tillstånd som vi har i konungariket. Jag tror inte att jag yrkade bifall till den gemen- samma reservationen nr 1. Jag ber nu att få göra det. 0213468747208 N 2010-01-01 00:00:00 213473 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0941/#anf73