2348951 GK0941 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:41 Måndagen den 9 december 1996/97 41 1996-12-09 00:00:00 Budgetpropositionen - utgiftsområde 1 Rikets styrelse 7414BE81-4703-4973-9DD3-695CE9FB5B13 72 BIRGIT FRIGGEBO (fp) fp Herr talman! Den nya budgetordningen kommer säkerligen att kommenteras under de kommande veckornas budgetdebatter. Även jag skall göra det från konstitutionsutskottets horisont. Vi har fått en budgetprocess som liknar den eng- elska. När väl ramarna är satta för respektive utgifts- område finns det inga möjligheter att skapa kompro- misser i olika delområden mellan olika partikonstel- lationer. För oppositionens del blir det fråga om take it or leave it. Skall man kompromissa med regeringspartiet i en speciell fråga måste man ju vara överens i alla andra frågor inom utgiftsområdet. Så har det också fungerat mellan Centerpartiet och Socialdemokraterna i konstitutionsutskottet. I KU har Centern accepterar ett antal ändringar i regeringens budget som har föreslagits av socialdemokrater. Hotet som har funnits emot Centerpartiet har naturligtvis varit starkt: Om ni inte accepterar faller hela majorite- ten. Å andra sidan kunde naturligtvis Centerpartiet ha satt hårt mot hårt och vägrat godkänna ändringar eller kanske t.o.m. kunnat kräva ändringar till favör för Centerpartiet för att acceptera de socialdemokratiska ändringsförslagen. Så har dock inte skett; Centern har gett med sig på varje punkt. I regelboken, dvs. Riksdagsutredningen, som fö- reslog det nya budgetsystemet, har det beskrivits hur en minoritet i utskottet skulle kunna ena sig om en gemensam reservation. Vi har utnyttjat den möjlighe- ten, som alltså finns, att reservera oss i frågor där vi har haft samma uppfattning som andra partier och där vi har kunnat jämka oss samman. I övrigt har vi i ett särskild yttrande redogjort för hur budgeten skulle ha sett ut om beslutet om ramarna hade följt Folkpartiets motionsförslag. Vi reservanter har tyckt att det har varit viktigt att särskilt redovisa frågor där vi är överens och där det alltså finns en betydande minoritet och ett motstånd mot regeringens förslag. Förutom detta har vi också ansett att vi denna första gång när det nya budgetsys- temet används skall utnyttja de möjligheter som står till buds för att redovisa våra avvikande meningar. Vårt sätt att hantera budgeten blir ett exempel att titta på i den utvärdering som naturligtvis måste komma till stånd. En fråga som vid utvärderingen måste ställas är om vi fullt ut skall anamma det engelska systemet, där ju oppositionen över huvud taget inte lägger sig i budgetens detaljer, eller om det skall ges möjligheter för olika partikonstellationer att kompromissa om olika detaljer inom ett utgiftsområde, självfallet med hänsynstagande till den av riksdagen givna ramen. Jag skulle tro att det sättet att arbeta ligger mer inom ramen för det svenska kynnet. Folkpartiet har alltså tillsammans med Moderater- na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet reserverat sig mot budgetförslaget. Det handlar om så viktiga frågor som reglerna för presstödet, partistödets höjning och hur regeringen utvecklas allt mer mot en centraliserad och tjänstemannastyrd organisation. När det gäller presstödet, där ju socialdemokrater och centerpartister på alla sätt försöker att gynna sina egna intressen, har det även i år varit en tummelplats för sagda partier. Vi som är gamla i gården har under alla år sett hur myglet har florerat. Vi har i år inte fått anledning att revidera vår uppfattning om att det inte är objektivitet och oegennytta som råder vid utövan- det av förtroendeuppdraget i dessa frågor. För ovanlighetens skull kanske jag skulle be en representant från ett annat parti som är ganska ny i utskottet att redovisa sina erfarenheter med fräscha, nya och öppna ögon. Jag tänker då på Peter Eriksson från Miljöpartiet. I år ser vi flera tydliga exempel på att presstödets funktion egentligen är till för att stödja en gammal tidningsstruktur. Allt nytt och all ny konkurrens skall hindras med nya detaljerade riktlinjer och undantag. Herr talman! När jag var kulturminister tillsattes en utredning om presstödet. Presstödet hade nästan 25 år på nacken, och det hade inte gjorts någon grundlig analys under alla de här åren. Alla tidigare utredning- ar om presstödet hade bara gått ut på att titta på presstödets tekniska konstruktion. Men medielandskapet ser helt annorlunda ut nu än i början på 1970-talet. Utredningen skulle alltså i grunden göra en analys av presstödet i ljuset av denna radikalt förändrade situation i medielandskapet. Etermedierna har ju utvecklats fantastiskt under den här tiden. Även informationstekniken står till buds inom massmedierna, vilket är helt nytt i förhållande till 70-talet. Vi har också kunnat se att tidningarna har blivit allt mindre partibundna. Vi har fått mer av en inre öppenhet i tidningarna. Ledarsidorna kan tycka själva nu utan att behöva följa partierna som slavar, och debatt- och nyhetssidor upplåts och speglar även andra än det egna partiet. Vi har fått en rad nya special- och faktatidningar, som har expanderat på marknaden. Dagspressen har också blivit alltmer professionaliserad. Utredningen började bra med produktion av några mycket intressanta uppsatser, men så kom regerings- skiftet, och allt blev vid det gamla. Resultatet av den från början så ambitiösa Pressutredningen har nu presenterats i kulturpropositionen, och det bidde alltså inte ens en tumme. Det enda resultatet är att tre reli- giösa fådagarstidningar stoppas och att den nya frifrä- saren Metro Weekend hindras från att vara med i samdistributionen. När det gäller att hindra ny konkurrens har Social- demokraterna och Centerpartiet ett gemensamt ege- nintresse. Det enda stora beslut som regeringen har orkat med är att belasta tidningarna med mer kostna- der genom införandet av momsen. Det gäller tydligen att se till att tidningar som är bärkraftiga får det så svårt som möjligt. Presstödstidningarna klarar sig ju alltid. De fick en trettonprocentig kompensation för momsinförandet från den 1 januari 1996. Nej, s-ränderna går aldrig ur. Det gäller att höja skatten och införa nya eller höja gamla bidrag. Man ökar rundgången, och samtidigt skadas det friska. Detta känner vi igen från område till område: Höj skatterna och inför samtidigt nya bidrag eller höj gamla bidrag. Det här är en genomgående melodi från regeringens sida. Folkpartiet vill starta på vägen bort från riktade företagsstöd av olika slag och i stället sänka skatter och avgifter som ju tynger företagen. Hela den här politiken har en kraftig återverkan på hela vårt sam- hälles växtkraft och förmåga till att skapa nya syssel- sättningsmöjligheter. Pressen utgör här inte något som helst undantag. Hösten 1992, under krisförhandlingarna, besluta- des att partistödet skulle sänkas. Det var ett viktigt symbolbeslut som regering och opposition var över- ens om. Signalen var att alla måste delta i saneringen av rikets finanser. Den saneringen är, som vi alla vet, inte avslutad. Här sänks bostadsbidrag och änkepen- sioner, handikappades assistentstöd försämras, läke- medlen och sjukhusbesöken blir dyrare osv. Och mitt i allt detta saneringsarbete kommer en ny förödande signal. Partistödet skall återställas till sin ursprungliga nivå, vilket innebär 30 miljoner i nya pengar. Detta skall dessutom införas redan den 1 januari 1997, trots att ordinarie revisionsdatum brukar vara den 1 oktober. Dessa 30 miljoner är visserligen finansierade för 1997, men för 1998 och 1999 finns det inga pengar till finansieringen. Det står i regeringens egen budget- proposition. Inte heller har det varit några överlägg- ningar med partierna i förväg, vilket alltid tidigare har varit brukligt, utan här var det snabba ryck - pang på rödbetan: Vi sossar behöver mer pengar, punkt slut. Här gäller det att hålla sig själv om ryggen. Sverige har blivit ett fantastiskt land, kanske till viss del på ett annat sätt än tidigare - vi har ju alltid ansett att Sverige är ett fantastiskt land. Men när fol- ket tyngs av gnet och sparande beslutar man i riksda- gen om att berika sig själv. Är det sådana beslut, kära riksdagskolleger, som vi behöver samtidigt som för- troendet för partier och politiker eroderar? Herr talman! Jag ber till högre makter om att väl- jarna måtte kunna skilja partierna åt och att de ser att inte alla har samma moral, eller brist på moral. Vi motsätter oss den här återställaren. Vi har i vår reservation också prutat på regerings- kansliet. I budgetförslaget informerades vi om att departementen skall avskaffas som egna myndigheter och att statsministerns kansli i Statsrådsberedningen skall bli någon ny form av huvudkontor för regering- en. Göran Persson skall till sin tidigare titel som statsminister lägga en ny, dvs. chef för regeringskans- liet. Vi har i utskottet ägnat mycken tid åt att försöka utröna vad det är frågan om, och vi har kunnat konsta- tera att analysen inför de kommande besluten har varit mycket bristfällig. Det har inte funnits någon konsti- tutionell analys, det finns inga kostnadsberäkningar, det finns ingen analys av hur tjänstemannaväldet kommer att överta statsrådens ansvar och roll och det finns ingen analys av hur makten kommer att förskju- tas ytterligare från självständiga statsråd till en uppta- gen statsminister - en statsminister som ju hatar att lirka och sammanjämka olika viljor. Den påstådda effektiviseringen av arbetet har inte heller lett till ett förslag om att utgifterna i regeringskansliet skall minska. Min partikollega Håkan Holmberg har för avsikt att senare ytterligare penetrera den här frågan. Herr talman! I övrigt vill jag hänvisa till Folkpar- tiets särskilda yttrande som speglar vad vi hade velat åstadkomma om våra ramar för utgiftsområde 1 hade vunnit en majoritet i kammaren. Jag yrkar alltså bifall till reservationen. 0841802782704 N 2010-01-01 00:00:00 213472 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0941/#anf72