2348914 GK094 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:4 Fredagen den 20 september 1996/97 4 1996-09-20 00:00:00 Överlämnande av budgetpropositionen 65593D7C-AF6F-4B9A-8566-0EBCA1F8A62B 8 MATS ODELL (kd) kd Fru talman! I tisdags öppnades riksdagen för ett nytt arbetsår under festliga former. Då sade statsmi- nister Göran Persson i sin regeringsförklaring att människan är målet, men att detta mål skyms av att mer än var tionde människa går utan arbete. "Det är ett fruktansvärt slöseri. Den främsta tillgång samhället äger kommer inte till nytta", sade han. "Det är tid att ta ansvar. Det är tid att helhjärtat, och utan förbehåll, delta i arbetet för att åter nå full sysselsättning", fort- satte statsministern sina ganska starka ord. Låt oss ändå, fru talman, för ett ögonblick titta li- tet i facit. Sedan Göran Persson tillträdde som statsminister i mars i år och till slutet av förra veckan har 84 280 fler människor blivit arbetslösa i Sverige, enligt Arbets- marknadsverkets veckostatistik. Slöseriet med sam- hällets främsta resurs har alltså ökat. Detta är varken mer eller mindre än ett totalt misslyckande för rege- ringens ekonomiska politik. Differensen - flera andra talare har varit inne på detta - mellan de stolta vallöf- tena som ledde till regeringsmakten och resultatet är knappast heller något etiskt föredöme, nu när allt fler inser behovet av en etisk värdenorm både i det poli- tiska och i det ekonomiska systemet. Jag tror inte att Socialdemokraterna hade haft en chans att återkomma till regeringsmakten om man inte hösten 1994 hade lyckats övertyga vanligt hederligt folk om att man redan under 1995 "tiondel för tion- del" skulle pressa ned arbetslösheten under 5 %. Folk röstade fram Socialdemokraterna därför att man trod- de på löftena om en snabb sänkning av arbetslösheten, att nu skulle det vara slut på nedskärningarna, nu skulle pensionärer och barnfamiljer i stället få upprät- telse, nu skulle det bli slut på uppsägningarna i kom- muner och landsting. Det blev precis tvärtom. Utan denna vilseledande marknadsföring hade väljarna knappast köpt er pro- dukt. Denna typ av vilseledande marknadsföring tolereras inte inom näringslivet och borde inte tolere- ras inom politiken heller. Fru talman! I finansplanen skriver regeringen: "Den ekonomiska politiken har i de flesta avseenden varit mycket framgångsrik den första hälften av inne- varande mandatperiod." Det är ett ganska hånfullt påstående för alla dem som trodde på löftena om att pressa ned arbetslösheten men som i stället nu blivit arbetslösa. I dag är nämligen fler arbetslösa i Sverige än när Socialdemokraterna tog över regeringsmakten från fyrpartiregeringen hösten 1994. Men arbetslösheten är inte bara ett slöseri för de arbetslösa. Den drabbar faktiskt också gamla och sjuka människor i vårt land. Resurserna räcker inte till den vård och omsorg som medborgarna har rätt att kräva. I går slog Socialstyrelsen larm om katastrofala in- teriörer från åldringsvården. Den nedrustning som t.ex. pågår här i Stockholms läns landsting av en ko- alition av socialdemokrater, vänsterpartister och mil- jöpartister var knappast vad som före valet förespeg- lades väljarna av dessa partier. Men nu skall 3 miljar- der - 3 000 miljoner kronor - skäras ned på vården och omsorgen bara här i Stockholms läns landsting! Sådan vilseledande marknadsföring borde, fru talman - för att använda ett av statsministern ofta och gärna använt uttryck - brännmärkas av väljarna i nästa val. Ovanpå detta skall landets ekonomiskt sämst ställ- da pensionärer behöva uppleva hur ni nu bl.a. sänker bostadstilläggen. Skall verkligen våra äldre som har varit med och byggt upp landet behöva uppleva ängslan för att pengarna skall räcka till enkelt boende, nödvändig medicin och behövliga läkarbesök? Den allra största besparingen görs dessutom på de allra fattigaste i u-länderna och biståndet. Är detta välfärd? Är detta Socialdemokraternas Sverige? Varför är ni så stolta över denna utveckling, Erik Åsbrink? Det är ganska häpnadsväckande att handlingsför- lamningen när det gäller att åstadkomma nya jobb fortsätter även i denna budget när nu halva mandat- perioden har passerats. Detta att stimulera landets familjeföretagare så att de får stabila och positiva villkor, vågar satsa och nyanställa, verkar vara ideo- logiskt minerad mark där regeringens karta och kom- pass inte längre stämmer med dagens verklighet. Regeringen verkar på något sätt famla omkring i okänd terräng, tyngd av återställare, väntande på ett oändligt antal utredningar. Hela er politik ligger för närvarande i utredningsfas. Ni har inte någon politisk linje i en mängd tillväxtfrågor. Här ligger roten till regeringens misslyckande med arbetslösheten. Nu har regeringen efter två års motvärn ändå slä- pats fram till några motvilliga ideologiska eftergifter med visst stöd av Centerpartiet. Visst blev det en arbetsrättslig tumme till sist efter alla utredningar, kommissioner och medlingar. Men inte är det den moderna lagstiftning som rejält skulle kunna sänka tröskeln in på arbetsmarknaden för landets arbetslösa. Övertidsuttaget fortsätter att vara bedövande. Man fortsätter att ta ut straffskatten på risksparande. Den är dubbelt så hög som skatten på det riskfria sparandet på bank. Även här handlar det om ett halvhjärtat och ofullgånget förslag. Långsiktigheten för landets företagare illustreras av att regeringen nu avskaffar det riskkapitalavdrag som man nyligen har beslutat om efter återställarna med Vänsterpartiet hösten 1994. Tala om att vingla! Tjänstesektorn har hittills varit helt ideologiskt bannlyst och tabubelagd för regeringen. Här har stats- råden redan hunnit inta minst två mot varandra stri- dande uppfattningar innan regeringen har lagt locket på med en ny utredning. Vad annars? I Danmark har nyligen ett framgångsrikt försök med moderna hemtjänster utvärderats och permanen- tats på förslag av Erik Åsbrinks systerparti. Folke- tinget har med stor majoritet röstat fram ett sådant system, som redan har skapat tiotusentals nya jobb. I Sverige lägger regeringen Persson fram ytterliga- re en utredning. Denna kraftlöshet när det gäller att fatta beslut i tillväxtfrågor är ett förödande slöseri med "den främsta tillgång landet äger", för att citera Göran Persson. Det är knappast förvånande att arbets- lösheten fortsätter att öka. Vad vill ni då göra för att få ner arbetslösheten, Erik Åsbrink? Jag instämmer med Anne Wibble: Det är dagens viktigaste fråga, som icke får sitt svar i denna budget, som icke fick sitt svar i sysselsätt- ningspropositionen, som icke fick sitt svar i tillväxt- propositionen och som icke fick sitt svar i vårpropo- sitionen. Nu har ni förbrukat halva mandatperioden. När kommer förslagen? Har ni några förslag? Ligger de i skrivbordslådan? Har ni låst in dem i ett kassa- skåp? Nu verkar det som om vi ändå skall få se nå- gonting i mars, april nästa år. Det är ganska skräm- mande. Statsministern inbjöd hela svenska folket att delta i kampen mot arbetslösheten. Det kan man förstå. Det lär faktiskt behövas. Regeringen räknar inte ens själv med att den egna politiken når målet 4 % arbetslöshet vid sekelskiftet, utan det handlar om 5,7 % med den politik som föreslås i propositionen. Det krävs en högre tillväxt. Frågan kvarstår: Vad är det som har hindrat regeringen att lägga fram för- slag till åtgärder som klarar av detta? Om ni tror att det finns sådana, varför kommer de aldrig? Varför dessa ständiga uppskov? Varför dessa långbänkar? Jag kan förstå att man inte skall lägga fram kost- samma förslag som inte är fullt finansierade. Doktri- nen att man inte kan sanera statens finanser samtidigt som man lägger fram förslag om tillväxtfrämjande åtgärder står inte alls på vetenskaplig grund om man lägger fram förslag till åtgärder som är fullt finansie- rade. Att förändra och modernisera arbetsrätten kostar ingenting. Att ta itu med lönebildningsproblematiken i stället för att bara skriva och prata om den kostar ingenting. Varför görs ingenting på detta område? Nu har ni funderat och våndats i snart två år. Är det inte snart dags att komma till skott? Vi i oppositionen har från första stund varit be- redda. Vi har erbjudit alternativ med starkare budget- saldon och miljömässigt hållbara tillväxtåtgärder. Varför skall landets arbetslösa behöva vänta ytterliga- re, Erik Åsbrink? Man tror helt enkelt inte att det är sant när man lä- ser följande i propositionen: Förslag till åtgärder som stärker tillväxten och minskar arbetslösheten kommer i första hand att redovisas i samband med vårproposi- tionen nästa år. Detta är häpnadsväckande. Tillväxt- propositionen blev en agenda. Även detta blev en tumme. Problemet var att regeringen började sin karriär med att gå åt fel håll. Man återställde ett antal struk- turreformer som hade genomförts av den förra rege- ringen tillsammans med Vänsterpartiet. Nu har dessa återställare gett en rejäl baksmälla i form av den väx- ande arbetslöshet som vi kan inregistrera. Nu har ångern infunnit sig, och vänstersvängen skall åtgärdas med största möjliga tystnad efter LO-kongressen. Nu är det dags för återställarnas återställare. Det betyder i klartext, Erik Åsbrink, att de arbetslösa i allra bästa fall är tillbaka vid ruta ett, där de stod vid valet 1994. Nu är ni snart tillbaka där vi lämnade över. Nu skall ni försöka återta den politik som ni återställde. Lycka till! Men det brådskar, måste jag säga. Upprepandet av att välfärden är säkrad och att den ekonomiska styrkan är återvunnen är ganska överma- ga mot bakgrund av dagens situation på arbetsmark- naden. Det upprepas entonigt att regeringen skall halvera den öppna arbetslösheten. Där väntar vi fort- farande på åtgärder. Det som förslås i propositionen är inriktat på att defensivt administrera den skyhöga arbetslösheten och fördela arbetslösheten. Nu blir det stora löften till de arbetslösa att ge arbetslösheten guldkant. Vi kan också se fram emot ett värdigt slut när vi kommer fram till 55 års ålder. Regeringen Perssons budget för 1997 har ingen lösning för arbetslösheten i Sverige. Fru talman! Vi kristdemokrater kommer under motionsperioden att lägga fram ett alternativ till rege- ringens politik som ger förutsättningar för en miljö- mässigt riktig tillväxt av nya jobb genom ett nytt klimat för landets kämpande företagare, ett större personligt ansvarstagande, en familjepolitik som ger mer tid för barnen, en bra och värdig vård och en mer rättvis fördelningspolitik. (Applåder) 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 210290 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK094/#anf8