2348948 GK0938 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:38 Onsdagen den 4 december 1996/97 38 1996-12-04 00:00:00 Handelsändamålet i detaljplan m.m. 94BFDD8A-5191-49DA-8216-04DAF9F229DD 259 RIGMOR AHLSTEDT (c) c Fru talman! "Visionen om vår livsmiljö börjar där vi bor!" Det citatet är hämtat från ett anförande som dåvarande mark- och planminister Görel Thurdin höll just när det gällde plan- och bygglagen 1992. Jag delar hennes åsikter. Visionen om livsmiljön, inställ- ningen till hur vår vardag skall gestalta sig börjar där vi bor. Det handlar också i stor utsträckning om hur vi planerar vårt samhälle. I det sammanhanget kommer också frågan om var den handel finns belägen som jag har behov av. Var kan jag göra mina dagliga inköp och till vilket pris? För handeln är det också betydelsefullt att veta var man kan etablera sig, vilka möjligheter som finns och vilken syn de kommunpolitiker och rikspolitiker egentligen har som bestämmer i den kommun där man vill etablera sig. Efter att ha varit kommunalpolitiskt aktiv som kommunalråd i en liten kommun och som kommun- styrelseledamot i en större kommun och tillika bygg- nadsnämndsledamot inser jag att förutsättningarna för olika verksamheter är väldigt skilda i olika kommu- ner. I Tierps kommun, den lilla kommunen, skulle det över huvud taget inte vara aktuellt för oss kommun- politiker att säga att vi skulle ha ett stort affärscent- rum utanför tätorten, absolut inte. I Uppsala kommun har vi ett stort affärscentrum utanför staden, och jag har varit med och fattat det beslutet. Det har inte på något sätt blivit sämre för affärsverksamheter inne i staden. De har fått lov att skärpa sig så att det har blivit bra att handla även där. Det finns alltså stora skillnader, och det finns ock- så stora skillnader mellan olika delar av vårt avlånga land. Här i riksdagen stiftar vi lagar, och ambitionen är att dessa skall följas och tillämpas exakt lika i alla kommuner i hela vårt land. Dock måste vi erkänna att så är det inte. I vissa kommuner upplevs lagen som ett hinder och i andra fungerar den bra. Det som händer när lagen inte fungerar som man önskar och tror är att folk hör av sig till någon riksdagsledamot så att vi kan få en möjlighet att ta ställning till ett nytt förslag, ungefär som i det här ärendet som kommit upp med anledning av att en motion har väckts. Det är inte alls så att de politiker som beslutade om det här en gång 1991 eller 1992, när jag inte var med här, hade fel och att jag har absolut rätt i dag. Det får framtiden utvisa. Men jag tycker att det är en litet snäv debatt att ställa sådana frågor. Av den an- ledningen svarar jag heller inte. För det är egentligen inte alls underligt, utan snarare ganska naturligt och bra att lagstiftning måste granskas, och när det behövs även förändras till det bättre, eftersom samhället hela tiden förändras. Förhoppningsvis blir vi människor också klokare på vissa områden. Vi ställs i vår tid inför nya och ökade krav på ett större hänsynstagande för vår gemensamma miljö. Det är väl också bra. De grundläggande dragen i plan- och bygglagen håller enligt min mening väl inför de delvis nya förut- sättningar som vårt samhällsbyggande står inför. Den förändring som vi föreslår i dag innebär att kommu- nerna skall få möjligheter att i detaljplaner precisera handelsändamålet. Nu hoppas jag att Knut Billing och Erling Bager lyssnar, för personligen anser jag att det behövs så få regleringar som möjligt för handeln. Det finns ingen anledning att begränsa konkurrensen inom den här näringen. Det är inte det som det handlar om heller. Handeln behöver i stället stimulansåtgärder. Jag är förvånad över att ni inte har fattat det. Jag stöder det här ändringsförslaget beträffande handelsändamålet, eftersom det har utformats så att de nu föreslagna bestämmelserna får meddelas endast om det finns skäl av betydande vikt. Möjligheten att pre- cisera handelsändamålet skall utnyttjas väldigt re- striktivt, har bl.a. näringsutskottet sagt. För att han- delsändamålet skall få begränsas räcker det inte med att konstatera att sådana skäl finns, utan de måste också ha en viss tyngd. I lagtexten säger man det på det sättet, att det skall krävas skäl av betydande vikt. Fru talman! Vi överlåter nu till kommunpolitiker- na att bestämma handelsändamålet i sin egen kom- mun. Som jag sade i min inledning är mina erfarenhe- ter av kommunalpolitik att den är lokalt anpassad av naturliga skäl. Det är där man har kunskapen. I Cen- terpartiet anser vi att besluten skall fattas så nära de berörda som möjligt. Det här är ett förslag som onek- ligen leder till att beslut förs ned på en nivå nära de verksamheter de berör. Men, fru talman, jag kan inte låta bli att som riks- politiker uppmana kommunpolitikerna att noga väga för- och nackdelar när handelsändamålet skall preci- seras i plan- och bygglagen samt att man verkligen ser till att man ger förutsättningar för en utveckling till en rik och levande handelsverksamhet till gagn för kon- sumenterna, så att man inte försämrar möjligheterna till ett rikt utbud. Dessutom skall man ha en långsiktig planering och genomföra ett samrådsförfarande värt namnet. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskot- tets hemställan. 0462541496508 N 2010-01-01 00:00:00 213111 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0938/#anf259