2348948 GK0938 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:38 Onsdagen den 4 december 1996/97 38 1996-12-04 00:00:00 Allmänna pensionsfondens verksamhet under 1995 B23BB15E-AC71-4FDE-B244-A6E16F931577 215 ANNE WIBBLE (fp) fp Fru talman! Som Sonja Rembo sade är detta ett betänkande som kommer tillbaka varje år, och det brukar vara föga upphetsande. Men i år har det fak- tiskt hettat till litet grand, eftersom finansministern har valt att i dagarna aktualisera ett gammalt LO-krav, att låta första till tredje fondstyrelserna köpa aktier - obestämt för hur mycket pengar, men uppenbarligen inte alls obetydliga belopp. Det kallas i betänkandet visserligen för översyn av placeringsregler, och det motiveras av finansministern formellt med krav på ökad avkastning och mera svenskhet, men i praktiken handlar det ju om att regeringen planerar för och uppenbarligen vill genomföra ett ökat statligt ägande i svenskt näringsliv. Folkpartiet är motståndare till ökat statligt ägande. Vi är övertygade om att svenskt näringsliv utvecklas bäst med privat ägande. Det här har faktiskt under mycket lång tid varit en av de allra viktigaste ideolo- giska skiljelinjerna i svensk politik. Jag måste säga att det är beklämmande och djupt beklagligt att social- demokratin nu väljer att gå tillbaka till en sådan här gammaldags traditionell s-politik. Än mer egenartat är det faktiskt att Centerpartiet uppenbarligen accepterar detta ökade statliga ägande. Dess särskilda yttrande behandlar inte principfrågan utan det praktiska genomförandet och dess koppling till pensionsreformen Ett åberopat motiv för den här placeringsöversy- nen är alltså, påstås det, att skydda svenskt näringsliv från utländska ägare. Det är för det första ganska konstigt och enligt min uppfattning felaktigt att utgå från att utländska ägare skulle vara dåliga. Jag tror att de kan bidra med mycket positivt. För det andra är det, om det nu bara gällde motstånd mot utländska ägare, väldigt ologiskt att först straffbeskatta bort svenska privata ägare genom dubbelbeskattningar och skärpt aktiebeskattning i förmögenhetsskatten och sedan säga: - Oj, då det blev en massa utländska ägare här och för få svenska ägare! Nu måste vi låta AP-fonden komma in. Den naturliga lösningen är ju i stället att ta bort straffbeskattningen på svenska privata ägare, på svenska hushåll. Men där kommer den ideologiska bockfoten in. Jag har hört, fru talman, socialdemokrater som ganska självkritiskt har sagt att det nog har varit fel av socialdemokratin att gilla rika företag men ogilla rika företagare. Det är faktiskt så att många inser att varje företag har ägare. Jag måste säga att det är mycket beklagligt att den här insikten ännu inte har nått finansutskottets social- demokrater eller ens viktiga regeringsledamöter. Jag tror att det är och förblir ett mycket allvarligt hinder i en politik till jobb genom företagande. Det är faktiskt det enda sättet att knäcka massarbetslösheten. Så sent som i dag har det kommit nya dystra siffror över en bestående och jämfört med förra året ökande arbets- löshet. I dag ägs 85 % av alla aktier av olika förvaltare, fonder och andra institutioner. Många av dem är ganska passiva ägare. Jag tror att distinktionen mellan passiva ägare och aktiva ägare, vid sidan av distink- tionen mellan statligt och privat, är väldigt avgörande, mycket viktigare än om det är utländskt eller svenskt ägande. Fonderna är, som sagt, ofta passiva ägare. De vill gärna placera i växande och vinstgivande företag, men de skapar ju ingenting. Det är skapandet, ent- reprenörsandan, som är det centrala i ett dynamiskt näringsliv. Jag har, fru talman, också här hört socialdemokra- ter tala väl om entreprenörer, entreprenörskap och sådant, men detta är ju tyvärr bara ord, så länge hand- lingarna präglas av den här negativa inställningen. Entreprenörer behöver riskkapital, men de vill faktiskt inte ha det genom statliga fonder. Jag har varit på väldigt många företagarmöten, och jag har inte lyck- ats träffa en enda livs levande företagare som längtar efter riskkapital från statliga AP-fonden. Fru talman! Till de här ideologiskt präglade synpunk- terna kommer en annan mycket viktig sådan, som också Sonja Rembo berörde och som gäller pensions- reformen. Det är en överenskommelse mellan fem partier i form av ett riksdagsbeslut från juni 1994, för nästan två och ett halvt år sedan. Det innebär bland många andra saker att AP-fondens storlek kommer att minska dramatiskt under ett antal år framöver. Att nu genomföra förändringar i placeringsregler för AP- fonden och låta fonden köpa en massa aktier, innebär - om man håller fast vid pensionsreformen - att AP- fonden sedan måste sälja samma aktier, förmodligen i ganska stor skala. Det verkar väldigt dumt, får man säga - att först köpa och pressa upp kurser och sedan sälja och pressa ned kurser. Detta skulle verkligen inte vara en utveckling som främjar näringslivets långsiktiga försörjning med riskkapital och tillkoms- ten av fler arbeten i Sverige. Därför infinner sig den oro som Sonja Rembo be- rörde och som är djupt känd hos många av oss som är engagerade i att få fram pensionsreformen, nämligen frågan om Socialdemokraterna avser att hålla fast vid pensionsöverenskommelsen. Det har framkommit att många inom partiet är mycket negativt inställda, och jag tror också att det är många som oroas över att den här propån om ökade aktieköp från AP-fondens sida skulle indikera att Socialdemokraterna tvekar om pensionerna. Jag hoppas att Lisbet Calner för Social- demokraternas räkning kan ta detta tillfälle i akt att ge ett klart besked om pensionsreformens framtid. Då hoppas jag givetvis på att få beskedet att Socialdemo- kraterna står fast vid pensionsreformen. Något annat vore mycket tragiskt både för Sveriges pensionärer och för svensk politik, för tilltron till överenskommel- ser skulle ju bli grundligt beskjuten. Slutligen, fru talman: Om det skulle vara så att AP-fonden började köpa en väldig massa aktier i stället för de placeringar som man gör i dag i statsob- ligationer, får detta återverkningar på skuldkvoten, som beräknas enligt Maastrichtkriterierna. Det kan försvåra ett svenskt medlemskap i EMU genom att vi får svårare att uppfylla kriterierna. Nu har visserligen Socialdemokraterna ingen åsikt i den här viktiga frå- gan, men det har ändå sagts flera gånger, från både utskottets ledamöter och regeringen, att Sverige måste uppfylla kriterierna, kanske t.o.m. striktare om vi riskerar att bli kvar utanför. Därmed strider förslaget om placeringar i aktier också mot regeringens tidigare uttalade politik. Det är en sorts nytt bevis för den fram-och-tillbaka-inriktning som tyvärr har blivit väldigt, väldigt vanlig. Jag väntar på ett svar från Lisbet Calner om pen- sionsreformen och yrkar bifall till reservation 2. 0201502585302 N 2010-01-01 00:00:00 213067 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0938/#anf215