2348948 GK0938 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:38 Onsdagen den 4 december 1996/97 38 1996-12-04 00:00:00 EU-frågornas behandling i riksdagen 9C947E7A-9870-413F-899D-D77B175EFA6A 151 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) c Fru talman! Vår ordförande, Birgit Friggebo, har betonat att vi faktiskt är överens i de allra viktigaste frågorna när det gäller att stärka riksdagens makt i EU-frågorna. Hon har också på ett förtjänstfullt sätt och i detalj beskrivit vad vi har kommit fram till, så jag vill inte upprepa det. Vi föreslår alltså att riksdagsordningen ändras så att regeringen fortlöpande informerar riksdagen om vad som sker i EU och ger sin syn på de kommis- sionsförslag som regeringen bedömer som betydelse- fulla. Sedan en tid lämnar regeringen över skrivelser- na från kommissionen, och det kommer också en lista med rubriker på kommissionsförslagen till kammar- kansliet, som informerar utskotten och EU-nämnden. Nu kräver vi fylligare kommentarer men överlåter åt regeringen att avgöra vad som är betydelsefullt. Jag tycker att detta är litet tveksamt, och jag har diskuterat det i utskottet. Man kan faktiskt ha olika åsikter om vad som är betydelsefullt. Jag tycker att vi kunde ha haft nytta av att regeringen försett listorna med kortfattade kommentarer till samtliga kommis- sionsförslag samt uppgifter om vad regeringen gjort eller avser att göra med dem. Regeringen måste ju i alla fall ta ställning till förslagen, och då kunde de gott ha talat om för oss vad de tänker göra. Många förslag faller inom myndigheternas ansvarsområde och inte riksdagens. Då kunde man ha berättat vart ärendet hänskjutits. Samtliga frågor som vi före EU- inträdet skulle ha fattat beslut om i riksdagen borde enligt min mening kommenteras av regeringen, inte bara ett urval. Jag har emellertid valt att avvakta och se hur den förändring av riksdagsordningen som vi nu genomför fungerar, och jag kanske återkommer. Vi är alltså överens om att fackutskotten skall få mycket större ansvar. Vi ålägger dem att inom sina ämnesområden följa EU-frågorna. Det kan ju ta flera år innan ett kommissionsförslag avgörs i ministerrå- det. Under den tid då parlamentet och flera andra diskussionsforum och påtryckningsgrupper lämnar sina synpunkter förankras förslaget alltmer inom byråkratier, diplomatiska kåren och regeringarna. Skall vi försöka påverka är det då vi måste göra vår röst hörd. Under denna tid kan utskotten kalla till sig ministrar och tjänstemän, ordna offentliga utfrågning- ar och remissomgångar och på så sätt delvis ersätta den procedur av parlamentariska utredningar som förr föregick lagstiftningen. EU-nämnden bör, som Axel Andersson också har påpekat, därigenom också vara väl insatt i de frågor som kommer upp i rådet. Men, herr talman, när så riksdagen lagt ned ett stort arbete på att sätta sig in i frågor, förmå regering- ens förhandlande tjänstemän att söka ändra förslagen i en viss riktning, kanske försökt få våra representanter att ta initiativ i kommissionens hundratals kommittéer, sett att massmedierna följer och kommenterar frågor- na och fått en folklig opinion att starkt kräva en viss utformning av en lag - då, herr talman, tror jag att vi kommer att märka att allt detta arbete är fullkomligt meningslöst. Besluten följer inte en logisk och demokratisk ordning i EU. Hur beslutsprocessen går till i verklig- heten är det inte många som överblickar. Vem be- stämmer egentligen? Det påstås att ändringsförslag kan komma upp på sammanträdesbordet i rådet utan beredning och klubbas direkt. Ibland tar ordföranden i rådet in en regeringsledamot i taget i ett enskilt rum och gör upp med vederbörande. Sedan samlas alla, och då är frågan avgjord. Det är inte lätt att veta hur man skall bilda majoriteter då. Även om beslutsprocessen skulle vara sådan som läroböckerna säger är det inte Sverige som bestämmer vad EU skall besluta. När EU fattar majoritetsbeslut tvingas vi lyda, även om riksdagen skulle sökt påver- ka aldrig så mycket och en enstämmig opinion i Sve- rige skulle protestera. Herr talman! Eftersom jag är optimist tror jag att vi kommer att få ändrade relationer till EU. Vi kom- mer att åter ändra grundlagen så att vi återtar besluts- rätten över våra egna angelägenheter. Vi kommer att behålla de ca 20 miljarder kronor som nu går till EU varje år och själva utforma vår jordbruks-, närings- och regionalpolitik. Vi kommer att återta friheten att skydda oss från hälsovådliga produkter, skärpa miljö- lagarna och gå in för skatteväxling för att bygga kretsloppssamhället utan att fråga EU om lov. J. Kenneth Galbraith, som nyligen gästade Göte- borg, sade att det var Sverige som i praktiken genom- förde Keynes teorier först och byggde ett välfärds- samhälle som beundrades över hela världen. Galbraith inspirerades av oss när han som rådgivare till Roose- velt arbetade för the New Deal. Sverige har gått en egen väg som delvis avviker från kontinentens. En växande offentlig sektor har skapat större jämlikhet och trygghet. Den nyliberala ekonomiska teorin som är inskriven i EU:s grundlag har visat sig inte fungera, varken nu på kontinenten eller någon gång förut i historien. Denna liberala teori är nämligen inte ny. Den har prövats många gånger med katastrofala resultat. Arbetslösheten och väl- färds- och kulturförstöringen blir för stor, kapital- ägarna för rika och de många människorna fattigare. Eftersom jag är optimist är jag övertygad om att den modellen ännu en gång kommer att överges. Men får vi detta för EU? Jag vägrar, herr talman, att tro att vi besegrats av EU och hålls fångna. Våra relationer till grannländer- na i söder skall självfallet fortsätta att vara goda, och vi samarbetar gärna i framtiden som vi gjort ända sedan andra världskrigets slut. Jag utgår från att också dessa länder, t.ex. Norge, önskar ett gott samarbete med oss, att de inte absolut vill styra oss och att de inte tänker använda maktspråk mot oss. De krafter i Sverige som tryckte på med miljard- propagandaprojekt för att få in oss i EU har börjat se nackdelarna nu. Byråkratin är dyrbar och helt me- ningslös, säger erfaret industrifolk. I Svenska Dagbla- det i dag rapporteras att EU-marknaden spelar en mindre roll för de svenska exportföretagen än tidiga- re. Nya marknader i Asien, Baltikum och östra Euro- pa framträder alltmer på den svenska exportkartan, skriver Svenska Dagbladet. Det kan inte vara en för- del att EU tvingar oss till protektionistiska åtgärder mot dessa marknader. Vårt handelsöverskott på tolvmånadersbasis t.o.m. september i år är 125 miljarder kronor enligt senaste numret av Riksbanksnyheterna. Ändå är faktiskt hemmamarknaden ännu viktigare för vår ekonomi och sysselsättning än exporten. Så länge vi har en demo- kratiskt styrd riksbank - eller åtminstone en riksbank som skulle kunna styras demokratiskt enligt grundla- gen - och så länge vi har en egen valuta kan vi, herr talman, avskaffa arbetslösheten och själva utforma ett framtidsdugligt samhälle med goda relationer till alla främmande makter. Herr talman! Jag är förvissad om att riksdag och regering kommer att finna nya vägar för ett gott och nära samarbete med EU-länderna. Vi kommer att ändra våra relationer till EU, samtidigt som vi återtar vår frihet att besluta i vårt eget land. 0409817272107 N 2010-01-01 00:00:00 213003 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0938/#anf151