2348948 GK0938 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:38 Onsdagen den 4 december 1996/97 38 1996-12-04 00:00:00 EU-frågornas behandling i riksdagen FF7FF559-502D-4ECA-ABCC-D0F57B100DD4 138 KENNETH KVIST (v) v Fru talman! EU-medlemskapet innebar och inne- bär en förändrad roll för Sveriges riksdag. Riksdagen är inte längre ensam lagstiftare och framför allt inte ens den högsta lagstiftaren. EU-rätten tar över och står över den nationella rätten. Därigenom har också riksdagen egentligen upphört att vara folkets främsta företrädare, som det står i regeringsformen. Om ett svenskt riksdagsbeslut skulle strida mot en EU-regel, är det EU:s regler som gäller också här i landet. Regeringen har också via EU-inträdet fått lagstif- tande makt. Regeringen ingår ju i EU:s ministerråd som bl.a. fattar beslut som har direkt lagverkan i vårt land. Det är alltså så att EU-systemet som sådant bryter mot den parlamentariska tradition vi byggt upp. EU- systemet brister i demokrati. Därför är det inte förvå- nande att en betydande folkopinion är missnöjd med EU-medlemskapet. Nu är vi dock medlemmar, och då gäller det att finna ett sätt att arbeta med de frågor som behandlas och avgörs inom EU så att riksdagen ändå kan rädda vad som räddas kan av sitt, och därmed demokratins, inflytande. Det har ju funnits en gammal uppdelning att rege- ringen sköter landets utrikespolitik. Därför har man haft en tendens att tycka att det också är regeringen som skall sköta EU-politiken. Men detta gäller ju inte inför EU. Det EU i första hand behandlar är inte utri- kespolitik, även om det som där avhandlas sker i förbindelse, i samarbete eller i konflikt med företräda- re för andra länder, utan det är i första hand lagstift- ningsåtgärder som har betydelse för förhållandena i vårt eget land. Därför är det nödvändigt att riksdagen tar på sig rätten att vara med på ett så tidigt stadium som möj- ligt i arbetet med EU-frågorna. Riksdagen måste ta sig rätten att kunna vara med och påverka Sveriges posi- tioner så tidigt som möjligt. Riksdagen måste få en så utvecklad möjlighet som möjligt att styra de svenska tjänstemän som skall vara där nere och sköta för- handlingar för vår räkning, vara med och samråda med regeringen och vara med och kontrollera rege- ringen och dess ställningstaganden under hela proces- sen i arbetet med EU-frågorna. Man kan uttrycka saken så att vi måste försöka minimera det demokra- tiska underskott som EU-systemet skapar och som alla egentligen erkänner att EU har. KU:s betänkande nr 2 som vi diskuterar i dag måste ses som ett betydande framsteg i detta sam- manhang. Jag tycker att vi har lyckats i flera avseen- den. Birgit Friggebo har redogjort för de flesta av dem i sitt inledande anförande, och jag behöver inte upprepa dem här. Vi har lyckats åstadkomma en upp- skärpning av riksdagens arbete med EU-frågorna, men också ökade skyldigheter för regeringen i dess uppträdande visavi riksdagen i dessa frågor. Det är givetvis inte så att vi därmed har funnit de ideala formerna. Arbetet för att utveckla riksdagens infly- tande måste fortgå. Det är bara på ett par punkter där jag menar att det har funnits anledning till reservation mot utskottets betänkande. Den första gäller att EU-nämnden bör kunna ge mera bindande riktlinjer för regeringen. Jag kan dela utskottsordförandens uppfattning att utskottets skriv- ningar här är ett steg i den riktning som vi i Vänster- partiet länge har förordat, men de är fortfarande litet för öppna för att vara helt tillfredsställande. De kan, om EU-nämnden så vill, egentligen vara helt otill- räckliga, eftersom detta bara öppnar en möjlighet för EU-nämnden att skriftligen nedteckna sina beslut och uppfattningar. Enligt min mening är EU-nämnden i dag fortfa- rande i alldeles för liten grad ett organ för egentligt samråd mellan riksdag och regering och i allt för hög grad ett informations- eller frågeorgan. Men regering- ens uppdrag visavi riksdagen är ju inte bara att infor- mera riksdagen om vilka ställningstaganden man gjort eller tänker göra, utan riksdagen och regeringens relation bör ju vara sådan att regeringen faktiskt för- söker förankra sina ställningstaganden i riksdagen genom att man på ett mer aktivt sätt frågar efter riks- dagens position och riksdagens partiers position i olika frågor. Nu är det ofta precis tvärtom i EU- nämnden. Det är riksdagens partier som försöker fråga regeringens representanter om detaljerna i deras position. Ett samråd borde ju i alla fall vara mer av ett växelspel. För nyansens skull skall jag säga att det ibland förekommer i en mer ideal form. Men det vanliga är faktiskt att EU-nämndens ledamöter är frågande och regeringen talar om ungefär hur den kommer att göra, möts av en invändning och sedan vet ingen riktigt hur regeringen ändå avser att göra. Speciellt otillfredsställande blir detta när det inte är en minister som är närvarande utan någon annan företrä- dare för regeringen som i sin tur meddelar att han tänker meddela ministern vad som har diskuterats i EU-nämnden, och sedan får man se vad ministern tänker göra. Då är det ett ganska löst samråd. Det lever inte upp till de krav man kan ställa på ett sam- råd. Det krävs alltså en skärpning. De möjligheter till skriftliga beslut som majorite- ten i KU vill införa gör att vi kommer en bit på vägen. Men i reservationen har vi ändå velat ge EU-nämnden en skyldighet att mera regelmässigt ta ställning. Jag tror att detta skulle skärpa karaktären av samråd, öka riksdagens inflytande och i en del fall öka kvaliteten på det material som regeringen presenterar inför nämnden. Dessutom borde EU-nämnden också kunna ges den rätt som motsvarande organ har i andra länder att initiera debatter i kammaren kring ärenden av större vikt. Det är beklagligt att majoriteten inte har velat ge EU-nämnden samma möjligheter som motsvarande organ har i andra länder. Frånsett dessa båda särståndpunkter, där jag till- sammans med andra anmält reservation, tycker jag ändå att betänkandet är ett steg framåt när det gäller att utveckla riksdagens arbete med och inflytande i EU-frågorna. Det upphäver naturligtvis inte den ur- vattning av demokratin som EU-systemet innebär - det är ju över huvud taget inte möjligt för ett enskilt parlament att göra det - men det drar åt rätt håll. Praktiken får sedan utvisa om detta leder till den skärpning som vi i Vänsterpartiet eftersträvar eller om man behöver göra en ny utvärdering och ta förnyade initiativ för att stärka riksdagens roll och därmed försvara demokratin. 0544752215503 N 2010-01-01 00:00:00 212990 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0938/#anf138