<anforande>
<dok_hangar_id>2348942</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0932</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:32 Fredagen den 22 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>32</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-22 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Omröstning om misstroendeförklaring </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>95A5F8A2-0EE7-4A9E-A4A0-C63D03D0D49C</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>LARS LEIJONBORG (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det finns ingen anledning att upprepa
den debatt som hölls här i onsdags. Vi har en känsla
av att våra argument har gått fram väl. Jag tänker bara
inskränka mig till några få påpekanden.
Det har talats om partitaktik i det här samman-
hanget. Jag ber er tänka något på det. Man behöver
bara ha kastat en enda blick i en väljarundersökning
för att veta att man vinner inte val i Sverige på frågor
om mänskliga rättigheter i tredje världen. Det har
talats om att avslöja hemliga handlingar, och partistra-
tegier brukar ju vara hemliga, men jag kan avslöja
här, fru talman, att vår strategi inför valet 1998 är att
visa att vi är bättre än den socialdemokratiska rege-
ringen på att stimulera jobb i den privata sektorn och
därmed säkra välfärden i kommuner och landsting.
I det avseendet är de tre senaste veckorna förlorad
tid. Men man kan komma till en punkt där ett parti
måste vara troget sina grundläggande värderingar, och
det var det läget vi stod i för tre veckor sedan efter
statsministerns tal i Kina. Det var nödvändigt för oss
att reagera mycket skarpt.
Mot den här bakgrunden känner vi också ett väl-
digt främlingskap inför den argumentation som har
förts fram från företrädare för Centerpartiet under
gårdagen - att hänsynen till marknadsreaktioner
skulle ha fått oss att avstå från ett klart ställningsta-
gande i en fråga om mänskliga fri- och rättigheter. För
oss är det två så väsensskilda saker att de inte kan
diskuteras på samma dag. Vi är bestörta över att ett
sådant argument över huvud taget kan framföras.
Det har talats om en överreaktion. Till att börja
med vill jag återigen påminna om den starka moralis-
ka dimension denna fråga har för oss. Men skall man
vara riktigt noga gäller detta misstroendevotum inte
statsministerns tal i Peking utan hans oförmåga och
ovilja att lägga till rätta de missförstånd som detta tal
skapade. Vi har erbjudit olika vägar för statsministern
att klarlägga detta, men så har tyvärr inte skett.
Som jag sade när vår misstroendeförklaring pre-
senterades är det Folkpartiets uppfattning att Sveriges
utrikespolitik skall ha en stark demokratiprofil. Detta
omöjliggörs om inte missförstånden från Peking kla-
ras ut. Eftersom det inte har skett, kommer Folkparti-
ets riksdagsgrupp att rösta ja till misstroendet.
</anforandetext>
<intressent_id>0980725315516</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>212223</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0932/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
