<anforande>
<dok_hangar_id>2348941</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>932AD6F1-95E4-4A18-8949-C7A581542657</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>PER-OLA ERIKSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Herr talman! Hur mycket som faller på inkomstsi-
dan och hur mycket som faller på utgiftssidan beror
också på vilken tidshorisont man räknar med. Jag
räknar med 1993-1998, en stor del av den tid som
budgetsaneringen har pågått. Man kan inte bryta ut
något enstaka år, kanske hösten 1994, när Johan
Lönnroth gästspelade i de här sammanhangen.
När man skall prioritera är det, som jag sade, vik-
tigt att man prioriterar de skattesänkningar som gör
störst nytta. Vi har prioriterat sänkningen av dubbel-
beskattningen. Vi har prioriterat lägre arbetsgivarav-
gifter.
Dessutom är det viktigt att vi inte hela tiden ägnar
oss åt återställare. Vi gillade inte värnskatten när den
infördes. Men de facto finns det en politisk majoritet i
riksdagen för den. Det har vi accepterat. Det är inte
bra om det ena beslutet efter det andra rivs upp. Vi
behöver stabilitet, vi behöver långsiktighet.
</anforandetext>
<intressent_id>0405574090504</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>212053</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
