<anforande>
<dok_hangar_id>2348941</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>AAF16FAE-B8F1-40EF-A317-8E2A5347CFA6</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag måste nog be Per-Ola Eriksson
gå igenom fördelningen av inkomstförstärkning och
utgiftsminskning i budgetsaneringen en gång till.
Såvitt jag förstår har han räknat grundligt fel. 89 %
skulle utgöras av utgiftsminskningar.
Skattehöjningarna, inkomstförstärkningarna, upp-
går till väl över 60 miljarder kronor. Det finns ett
antal beräkningar av det. Per-Ola Eriksson har helt
enkelt i grunden fel. Jag kan i och för sig förstå att
han inför sina moderata kamrater har litet problem
med att försvara detta. Men frågan kvarstår: Har Per-
Ola Eriksson numera accepterat att vi har en förmö-
genhetsskatt och att vi har en värnskatt? Det var den
enkla frågan.
Till sist kommer jag till EMU. Vi vill också ha
budgetdisciplin. Men vi vill inte ha den tvångströja
som EMU-reglerna innebär när det gäller möjlighe-
terna att föra en aktiv konjunkturpolitik mot arbets-
lösheten. Det är där jag inte riktigt förstår den center-
partistiska ståndpunkten. Är ni beredda att köpa hela
konceptet utom själva beteckningen på myntet och
sedeln?
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>212052</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
