2348941 GK0931 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november 1996/97 31 1996-11-21 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna EF6B89CF-44EB-4D5D-8D86-505ACDCF61FB 4 ROY OTTOSSON (mp) mp Fru talman! Regeringens förslag till dramatiska nedskärningar på miljöområdet, till utarmning av välfärden, till ökade ekonomiska orättvisor och till fortsatt hög arbetslöshet kommer att beslutas av riks- dagen i morgon kväll, om inte någonting oväntat händer här. Den hårda kritiken har inte hjälpt. Kriti- ken kommer från de arbetslösa, som blivit ännu fler, från barnfamiljer som drabbas av ytterligare bespa- ringar och kostnader, från ungdomar som riskerar att oförskyllt hamna utanför den ordinarie arbetsmarkna- den i hela sitt liv, från människor med mycket små och krympande ekonomiska tillgångar, från fastig- hetsägare med små inkomster som tvingas flytta på grund av höjd skatt, från miljövårdare som ser att de felaktiga besparingarna orsakar ökade miljöproblem, en ökande miljöskuld. Det är bara på en punkt som riksdagens majoritet av socialdemokrater och centerpartister har gått med på en förbättring. Miljöpartiets krav att inte genomfö- ra de försämringar i a-kassan som genomdrevs i riks- dagen i somras och skulle börja gälla från den 1 janu- ari 1997 har gått igenom i både arbetsmarknadsutskot- tet och finansutskottet. Det sägs visserligen att det bara är ett uppskov i väntan på att ett samlat förslag till förändringar i a-kassan skall tas fram nästa år, men vi vill ändå hoppas att åtminstone just dessa försäm- ringar, som skulle ha tvingat bort många arbetslösa från a-kassan och ökat beroendet av socialbidrag, aldrig mer kommer igen. Det var ett dåligt och oge- nomtänkt förslag, och det borde aldrig ha lagts fram i riksdagen. Dessvärre är denna förbättring förknippad med en ny försämring. För att betala denna förbättring har Socialdemokraterna och Centern förordat att man skall höja den statliga avgiften från a-kassorna med 60 %, vilket ni vanliga löntagare kommer att märka i form av att ni får betala högre avgifter till er a-kassa. Det är en indirekt skattehöjning på arbete. Fru talman! Sysselsättningskrisen består. De av oss som har jobb tvingas jobba hårdare och effektiva- re och mer. De av oss som inte har jobb blir samtidigt fler. Sysselsättningen minskar. Sverige har i dag en total arbetslöshet på närmare 13 %, och ytterligare 7 % är förtidspensionerade. Vi fick i går en ny pro- gnos från AMS som berättar att massarbetslösheten kommer att bestå, kanske t.o.m. öka. Alla dessa ar- betslösa försörjs genom höga och ökande skatter, främst på oss som arbetar. Vi delar inte på jobben, men vi delar definitivt på kostnaderna för arbetslöshe- ten. Vi i Miljöpartiet har gång på gång pekat på det absurda i denna ordning. Fram till 80-talets början minskade arbetstiden i takt med att produktiviteten ökade. Men därefter har 40-timmarsveckan gjorts till en politiskt helig princip, som majoriteten vägrar att ändra på. Under senare år har vi i själva verkat ökat arbetstiden, samtidigt som arbetslösheten skjuter i höjden! Vi i Miljöpartiet kräver att arbetstiden kortas. Sänk arbetstiden till 35 timmar per vecka, och börja samtidigt sänka skatt och avgifter på arbete! Då får hundratusentals arbetslösa jobb, och vi som redan har jobb kan ändå behålla ungefär samma nettoinkomst. Genom att kostnaderna för arbetslösheten minskar kan vi bekosta skattesänkningen på arbete. En förkortning av arbetstiden har också andra sto- ra positiva effekter, som borde vara lockande. Vi får alla mer tid till våra barn, våra föräldrar, våra vänner och egna fritidsintressen, vare sig de är idrott, politik, musik eller någonting annat kreativt. Vi får större möjligheter att vara kreativa på våra egna villkor. Vi kan skaffa oss ytterligare förutsättningar för ett rikare liv, och också för ett ökat företagande, som i sin tur ger bättre ekonomi för oss alla. Vi får större möjlighe- ter till välfärd i ordets bästa bemärkelse. Det här motarbetar ni socialdemokrater i riksda- gen och regeringen. Ni säger nej, trots att er egen partikongress har beslutat att ni skall arbeta för sänkt arbetstid. Ni säger nej, trots att ni heligt och dyrt lovat att sänka arbetslösheten, faktiskt halvera den till se- kelskiftet. Och snart kommer den socialdemokratiske finansministern Erik Åsbrink här i riksdagens talarstol att i strid mot all logik hävda att sänkt arbetstid omöj- ligen kan ge nya jobb. Frågan är om någon som lyss- nar på debatten tror på det här. Frågan är om Erik Åsbrink själv tror på det. Fru talman! Drygt 80 % av skatterna ligger på ett eller annat sätt på arbete. Jag kan ta ett exempel. Om man vill leja en hantverkare för att reparera huset eller lägenheten måste man som privatperson betala drygt 200 kr för att hantverkaren skall få 60 kr i plånbo- ken - resten är skatter. Ett annat exempel är att man tar en betydligt mindre risk om man låter redan an- ställda arbeta övertid i stället för att anställa fler. Övertidsuttaget motsvarar i dag 36 000 arbetstillfällen enbart inom industrin. Omräknat för hela näringslivet motsvarar det 175 000 nya jobb om övertidsuttaget skulle försvinna och företagen i stället skulle våga utöka antalet medarbetare. Samtidigt är det fortfarande mycket lönsamt att tömma ändliga naturresurser och släppa ut miljöföro- reningar, och vi kan dessvärre notera att miljöskulden för Sverige växer i oförminskad takt. Hushåll- nings- och miljökrav talar starkt för att skatter på ändliga råvaror och miljöbelastande utsläpp bör höjas. Se där! Då slår vi två flugor i en smäll: ersätt en del av skatterna på arbete med skatter på råvaror och utsläpp! Den höga arbetslösheten är både socialt och eko- nomiskt ohållbar. Socialdemokraternas och Centerns förslag till budget visar hur massarbetslösheten till- fälligt kan bekostas. Men det krävs sänkt arbetstid, det krävs lägre beskattning av arbete, i huvudsak inom ramen för en social och miljömässig skattereform, och det krävs större satsningar på att bygga det ekologiskt hållbara samhället för att varaktigt få ned den totala arbetslösheten. Ibland verkar det som om arbetsmark- nadsministern intuitivt känner på sig att det är något fel på regeringens politik - så sent som i morse vädja- de Margareta Winberg än en gång om fler tips och förslag för att råda bot på eländet. Ingenting får läm- nas oprövat, säger hon. Felet på regeringens politik, som nu socialdemo- krater och centerpartister i riksdagen gör till sin, är att man räknar med att budgetsaneringen ger en varaktigt hög ekonomisk tillväxt, helt i nivå med 60-talets siff- ror, och att detta löser våra problem - ett slags univer- salmedicin. Egentligen är det här inte ett fel, utan flera fel. För det första finns det inget, inte ens i rege- ringens egna prognoser, som visar att man skulle kunna nå en så hög ekonomisk tillväxt de närmaste fyra åren. Vad prognoserna visar, alltså även rege- ringens prognoser, är att massarbetslösheten tryggt och stabilt består. För det andra har inte den ändå ganska starka ekonomiska tillväxt vi haft under senare år gett nya jobb. Sambandet mellan ekonomisk till- växt och sysselsättning är annorlunda i dag än under 60-talet. Vi har inte samma samhälle, inte samma förutsättningar, och det ser inte likadant ut i vår om- värld. Regeringen har också stegvis tvingats revidera sina beräkningar från proposition till proposition, och vi väntar nu spänt på att även finansminister Erik Åsbrink reviderar sin uppfattning. Fru talman! Ersättningen i a-kassan, sjukförsäk- ringen och föräldrapenningen borde omgående höjas till 80 % för låginkomsttagarna. Det kan med fördel bekostas genom att ersättningen i motsvarande grad sänks för dem med högre inkomster. Varför skall vi med detta ekonomiska läge betala ut ersättning till dem som har det ganska bra? En ekonomisk grund- trygghet, lika för alla och utan tidsbegränsning, borde dessutom införas. Samtidigt måste också skatterna för låginkomsttagarna sänkas, och då menar jag både inkomstskatten och egenavgifterna. På så vis får de som behöver det bäst mer att röra sig med. Det är också bra för samhällsekonomin på flera sätt. Den privata konsumtionen stimuleras när de med minst marginaler får mer pengar, och det skapar efterfrågan i företagen, ger fler jobb och ger bättre ekonomi. Det ger också den enskilda människan större möjligheter att välja och att fritt göra det hon själv vill. Det ger ett utrymme för att minska sina lån eller öka sitt sparan- de, och därmed göra sig mindre beroende av andras välvillighet. Ökad ekonomisk rättvisa, en jämnare fördelning av våra tillgångar, ger både större personlig frihet och bättre ekonomi för samhället som helhet. Det är en stor besvikelse för oss miljöpartister att se hur den socialdemokratiska regeringen tycks ha glömt detta. I statens budgetsanering har orättvisorna tvärtom ökats. Socialdemokraternas besparingar och skattehöjningar har ökat klyftorna i stället för att minska dem. Detta redovisas i det budgetförslag som vi nu behandlar - men tro inte att riksdagsmajoriteten för den skull varit beredd att ändra på något! Det är för dem långt vikti- gare att stötta den sittande regeringens alla förslag, än att hjälpa dem som kommit i kläm utanför Riksdags- huset. Fru talman! När regeringen lade fram sitt budget- förslag krävde vi i Miljöpartiet att kommunerna och landstingen måste få lättnader. Statens åtstramningar måste mildras, annars drabbas välfärdens själva kärna, dvs. skolan, vården och omsorgen, på ett sätt som skadar hela samhällsekonomin också på lång sikt. När vi ett par veckor senare lade fram vårt förslag till budget innehöll det ca 3 miljarder mer till kommuner- na nästa år, närmare 5 miljarder 1998 och 8 miljarder 1999. Ytterligare några veckor senare kom regeringen tillbaka till riksdagen med ett förslag som i sak inne- bär att kommuner och landsting får behålla 3 miljar- der mer 1997. Det var en välkommen eftergift, ett första steg i rätt riktning. Nu behövs nästa steg, som rimligen borde vara att återge kommunernas deras självklara rätt att avgöra sitt eget skatteuttag. Ta bort den statliga bestraffningen för de kommuner och landsting som tvingas justera upp sin skattesats! Det strider mot grundlagens principer om kommunalt självstyre, och det strider mot kraven på större social rättvisa och en bra välfärd för alla. Fru talman! Om vi tar hänsyn till miljökostnaderna när vi beskriver den ekonomiska verkligheten får vi en helt annan bild än den som Socialdemokraterna och Centern tecknar. De beräkningar som i internatio- nella sammanhang gjorts av en miljöjusterad svensk bruttonationalprodukt visar att vi inte har haft någon ekonomisk tillväxt sedan början av 80-talet. Den tillväxt som har redovisats från officiellt håll har i själva verket medfört en ökande miljöskuld i form av växande avfallstippar, miljöskadade områden, ökad förgiftning av mark och hav, utarmade biologiska resurser, ökade miljörelaterade hälsoproblem, krym- pande naturtillgångar osv. Summan av det hela är snarare en stadigt krympande verklig ekonomi. Vi har från Miljöpartiets sida, nu senast när vi behandlade den nya budgetlagen, pekat på nödvändigheten i att göra mer rättvisande beskrivningar av den ekonomis- ka utvecklingen också från miljösynpunkt. Med en riktigare beskrivning av verkligheten hade kanske också Socialdemokraterna och Centern insett att det är fullständigt vansinnigt att genomföra de mycket drastiska nedskärningarna på miljöområdet. Naturvårdsverkets anslag minskas nu med en fjärde- del, kalkningsanslaget minskas dramatiskt, anslaget till sanering av miljöskadade områden är löjligt litet och miljöanpassningen av både energi- och trafiksys- temen fortsätter att lysa med sin frånvaro. Var är investeringsbidragen till allergisanering, till vindkraft och solenergi? Vart tog satsningarna på biobränslen vägen? Det senaste i den här floran är neddragningar på den miljövänliga järnvägen. Socialdemokraternas och Centerns politik har på trafikområdet inneburit att SJ gradvis konkurreras ut av miljöfientliga vägtranspor- ter, och det senaste ryktet säger att regeringen dess- utom förbereder att komma hit till riksdagen med destruktiva neddragningar på järnvägs- och kollektiv- trafikutbyggnaden i landet, till förmån för ytterligare miljöförstörande vägtrafik. Det här är djupt oroväckande och kommer att stå oss alla dyrt. Våra barn och barnbarn kommer att få betala dyrt för den ökande miljöförstöring som en felaktig energi- och trafikpolitik medför. De vackra ord som ni i Socialdemokraterna och Centern ofta använder när det gäller miljöpolitiken är förvillande kulisser, som döljer det faktum att ni tvingar fram ökad miljöförstöring och därför också en fattigare värld. Frågan som måste ställas till er i majoriteten är vad ni egentligen menar. Vad menar ni när ni lovar att miljöanpassa trafiken? Vad menar ni med att öka miljöstörande trafik på den miljövänliga trafikens bekostnad? Vad menar ni med att missgynna biobränslen och vindenergi och stimulera förbränning av olja och kol? Vad menar ni med en ekonomisk politik som systematiskt döljer de ökande miljökost- naderna? Ni avslår alla förslag till att ge en mer rätt- visande bild av den ekonomiska utvecklingen. Varför vill ni inte ens göra en riktig beskrivning? Vad är det ni är så rädda för? Fru talman! Vi står naturligtvis bakom alla de re- servationer där Miljöpartiet finns med. Jag yrkar särskilt bifall till reservationerna 3, 36, 43, 50 och 57. (Applåder) 093487175616 N 2010-01-01 00:00:00 212016 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf4