2348941 GK0931 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november 1996/97 31 1996-11-21 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna 816AC65B-B0B5-446A-8CA2-DF7FF8DBE6E6 29 PER-OLA ERIKSSON (c) c Herr talman! Kl. 15.00 onsdagen den 20 novem- ber 1996 ödelade Lars Tobisson, Maria Leissner och Alf Svensson sina värderade kamrater Lundgrens, Wibbles och Odells möjligheter att uppträda med någon som helst trovärdighet i dagens finanspolitiska debatt. Då meddelade dessa tre att man yrkade miss- troendeförklaring mot statsministern och därmed hela regeringen. I morgon, fredag, kl. 9.00 vill Lundgrens, Wibbles och Odells partier att riksdagen skall besluta om att Sverige skall kastas in i en valrörelse. Sverige skulle kastas in i en politisk och ekonomisk kris på ett antal veckor, kanske månader. Det är lätt att förutsäga det tumult som skulle uppstå. Finansmarknaden skulle fråga vem som kan regera landet. Räntan skulle raka i höjden med kanske 1-3 procentenheter. Kronans värde skulle sjunka som en sten. På vilket sätt är arbetslösa hjälpta av det skapas en ekonomisk och politisk kris i landet? På vilket sätt kan vi ta oss an de problem som finns inom vård och omsorg om vi tvingar fram budgetförstärkningar på ytterligare kanske 50 miljarder kronor för att reparera skadan efter en misstroendeförklaring? På vilket sätt är kinesiska dissidenter hjälpta av att svenska familjer får betala mer i ränta på sina lån? Svara på dessa frågor, Lundgren, Wibble och Odell! I morgon handlar det inte längre om Kina. I mor- gon handlar det om att tre partier vill att Sverige skall störtas in i ekonomisk och politisk kris. Här i dag har Lundgren, Wibble och Odell försökt att göra sig till de arbetslösas bästa vän. Det saknar trovärdighet. Ni vill ha kris, vi vill ha samarbete och åtgärder. Skillnaden är avgrundsdjup. Herr talman! Dagens budgetdebatt är historisk. För första gången får riksdagen ta ställning till budge- ten i enlighet med den nya beslutsordning som riksda- gen fastställt för budgetbehandlingen. Centern har i allra högsta grad medverkat till denna nya ordning. Nu finns det förutsättningar för en bättre budget- disciplin. Riksdagen kan inte besluta om utgifter utan att samtidigt anvisa finansiering. Det ställer krav på partierna att prioritera. Den här debatten handlar om budgeten för år 1997 och Sveriges framtid. Ändå finns det skäl att blicka tillbaka. Åratal av minoritetsregeringar och icke åt- gärdade strukturfel i svensk ekonomi skapade pro- blem och finanskriser. Det ledde bl.a. till hög infla- tion, ökad arbetslöshet, ökad statsskuld och ökande budgetunderskott i slutet av 1980-talet. År 1991 fick fyrklöverregeringen påbörja arbetet med att sanera statsfinanserna. Det arbetet var inte klart vid regeringsskiftet år 1994. Det arbetet måste fortsätta under den här mandatperioden, som för- hoppningsvis sätter punkt för de värsta sviterna efter 1980-talets kasinoekonomi. Förra gången riksdagen fick ta ställning till en budgetproposition, och det fördes en motsvarande debatt av denna karaktär, var den 8 mars 1995. Då, för drygt 20 månader sedan, upplevde Sverige en ökad oro på valuta- och räntemarknaderna. Då, för drygt 20 månader sedan, steg räntorna och den svenska kronan försvagades. Då, för drygt 20 månader sedan, var omvärldens förtroende för svensk ekonomi mycket lågt. Då, den 8 mars 1995, sade jag här i kammaren i finansdebatten att vi måste skapa ett system som sätter tak för utgifterna. Jag sade också att regeringen måste förankra politiken på annat håll än på vänsterkanten. Jag talade om att söka efter det politiska handslaget och långsiktiga lösningar. I den debatten, den 8 mars 1995, yttrade en annan ledamot av finansutskottet följande: "Regeringen har tyvärr misslyckats med den viktiga uppgiften att skapa stabilitet och förtroende. - - - Det som nu behövs är en politisk och ekonomisk förtroendechock. - - - Regeringen måste byta politik och samarbetspartner i riksdagen." Många undrar säkert vem det var som yttrade de orden. Det var Anne Wibble. Sällan har väl en sådan politisk uppmaning blivit så hörsammad. Den social- demokratiska regeringen bytte samarbetspartner - från Vänsterpartiet till Centerpartiet. Den förtroen- dechock som Anne Wibble efterlyste har vi också fått uppleva i Sverige genom samarbetet mellan två folk- rörelsepartier. Partier som förmått att ta vara på det som förenar, i stället för att söka efter det som skiljer och skapar gräl. När riksbankschefen Urban Bäckström framträdde inför finansutskottet den 7 november i år kommente- rade han den ekonomiska utvecklingen i Sverige: "Det är sådan s.k. förtroendechock vi upplevt under det senaste året. Sedan sommaren 1995 har kronan stärkts med ca 13 % och den femåriga boenderäntan sjunkit med nästan 4 procentenheter". När Anne Wibble för drygt 20 månader sedan ef- terlyste en politisk och ekonomisk förtroendechock var Sveriges ekonomi i svår obalans, med hög ränta, svag kronkurs och stort statligt lånebehov. I dag är situationen radikalt annorlunda. Förtroendechocken har gett resultat, men själv har Anne Wibble inte aktivt bidragit till resultatet. Förtroendet för svensk ekonomi har stärkts. Statsskulden som andel av BNP har slutat stiga. Vi ser nu motsatsen. Statsskulden som andel av BNP mins- kar. Budgetunderskottet minskar, och budgeten skall vara i balans år 1998. Statens lånebehov har på ett år minskat med ca 115 miljarder kronor. Inflationen är - milt uttryckt - rekordlåg. Hushåll, företag och finansmarknadens olika aktörer tror på Sveriges förmåga att hålla en låg inflation. Det är allt detta som riksbankschefen mycket riktigt betecknat som en förtroendechock, och Anne Wibble borde vara nöjd. För familjer med bolån kan minskningen av rän- torna i goda fall uppgå till mer än 1 500 kr per månad, vid en låneskuld på ca 500 000 kr. För företag och kommuner innebär det lägre ränteläget mångmiljard- belopp i minskade utgifter. Ljuspunkterna är många. Fler bedömare menar också att befolkningens sparbeteende eller viljan till konsumtion är avgörande för tillväxten de närmaste åren. I det sammanhanget spelar också pensionsre- formen en mycket viktig roll. Människor måste få klara och konkreta besked om vilka pensioner, grun- dade på politiska beslut, de kan räkna med på ålderns dagar. Jag vill därför uppmana alla partier som deltar i pensionsuppgörelsen, och först och främst regerings- partiet, att bidra till en snabb och bred uppgörelse om hur pensionsreformen slutgiltigt skall gestalta sig. Få åtgärder är viktigare och lättare att åstadkomma för att gynna den ekonomiska utvecklingen och samtidigt öka människans trygghet och framtidstro. Herr talman! Det går inte att föra en långsiktigt hållbar ekonomisk politik eller att kraftfullt agera för nya jobb genom att slira omkring i högränteträsket, tungt lastade med bördan av underskott i statens affä- rer eller med hög inflation. Med 600 000 människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden måste ett sys- tematiskt och offensivt arbete bedrivas för att pressa tillbaka arbetslösheten. Den första förutsättningen för att framgångsrikt kunna bekämpa arbetslösheten är nu på väg att upp- fyllas. Det handlar om att ha sunda och stabila statsfi- nanser, gärna med överskott för att kunna öka åtgär- derna för nya jobb och betala av statsskulden. Arbetslöshet är och förblir slöseri med mänskliga och ekonomiska resurser. För Centerpartiet är kampen mot arbetslösheten högprioriterad. Det är ett av hu- vudskälen till varför vi samarbetar med regeringen om saneringen av statsfinanserna och olika åtgärder som skall ge en bättre utveckling på arbetsmarknaden. Centerpartiet och Socialdemokraterna är överens om inriktningen av den ekonomiska politiken och budgetramarna. Det är en styrka att det finns en stark parlamentarisk uppslutning för den ekonomiska poli- tiken. Sverige har många gånger, alltför många gång- er, fått uppleva motsatsen. Trots de förbättrade statsfinanser som kunnat ska- pas, står Sverige inför nya stora utmaningar. Den största är självfallet att bekämpa arbetslösheten. Det är förnyelsen av energisystemet. Det är också att tillgodose kraven på mer resurser till vård, äldreom- sorg och utbildning samt att värna trygghetssystemen. Det är att få en lönebildning som inte sätter käppar i hjulen för ekonomin, budgetsaneringen, inflationsmå- let eller konkurrenskraften. Kärnverksamheten inom den kommunala verk- samheten måste ha resurser för att vi skall kunna ge de sjuka en god vård, de äldre en bra omsorg och barnen en bra utbildning. Men då får vi inte göra som moderaterna, dvs. nedrusta den kommunala verksam- heten. Deras förslag till besparingar skulle äventyra vården, omsorgen och utbildningen runt om i landet. Genom olika förslag som trätt i kraft eller träder i kraft vid årsskiftet stimuleras företagandet och där- med också möjligheterna till nya jobb. Det handlar om sänkta arbetsgivaravgifter, lättnader i dubbelbe- skattningen och en modern och småföretagsanpassad arbetsrätt. När arbetsgivaravgifterna sänks med 5 procenten- heter vid årsskiftet kommer det främst att gynna de mindre företagen och egenföretagarna. Tillsammans med den återinförda kvittningsrätten, bättre villkor för kvinnors företagande och en småföretagsanpassad arbetsrätt ökar förutsättningarna att få fler företag i vårt land. Och fler företag och fler företagare behövs om vi med framgång skall kunna pressa tillbaka ar- betslösheten. Jag lyssnade uppmärksamt på Mats Odells inled- ningsanförande. Mats Odell brukar i bland ha svårt att hålla isär frågorna. Det har han visat ofta förr, och det visade han nu senast i dag. Han talade om rikskapi- talavdragets historia men blandade ihop det med en helt annan fråga, nämligen kvittningsrätten. Kvittningsrätten har återinförts, och den är kvar. När det gäller riskkapitalavdraget har vi gjort samma prioritering och bedömning som Mats Odell gjorde i fyrpartiregeringen, nämligen att i första hand priorite- ra lättnader i dubbelbeskattningen. Herr talman! Jag kan förstå om Mats Odell minns dåligt. Han var ju inte alltid hemma under rege- ringsåren. Han var ofta ute på resor, och ofta i öster- led, när har inte tog första, andra eller t.o.m. tredje spadtaget på olika projekt. Han grävde mer än han byggde. Till detta skall också läggas den omfattande och decentraliserade utbildningssatsning som nu genom- förs. Det är med ännu bättre kompetens som vi kan möta framtiden och se till att Sverige hävdar sig väl i den internationella konkurrensen. 15 000 nya studentbostäder skall byggas. Det ger också jobb. De tre programmen om vardera 1 miljard för kretslopp, småföretag och Östersjösamarbete får också betydelse, likaså det kraftigt utökade miljöstö- det till lantbruket. Lantbruket är, som det heter med statsministerord, en framtidsnäring som kan bidra till nya arbetstillfällen, och det har också stor betydelse för den regionala utvecklingen. Likaså har den krafti- ga uppräkning av anslaget till enskilda vägar som kunnat skapas inom ramen för den här budgeten mycket stor betydelse runt om i landet. För att arbetsmarknadspolitiken skall bli slagkraf- tig är det viktigt att den lokala nivån får ett ökat infly- tande. Jag vill därför att resurserna och ansvaret när det gäller de lokala arbetsförmedlingsnämnderna successivt förstärks. På det hela taget måste samhäl- lets resurser användas bättre för att nya jobb skall kunna skapas och för att vi skall kunna få en effekti- vare arbetsmarknadspolitik. Arbetslösheten går det inte att besluta bort. Där- emot kan vi fatta kloka beslut som leder till bättre förutsättningar för näringslivet. Men det klingar aningen falskt när de politiska partier som normalt kräver mindre politik och mera marknad nu argumen- terar som funnes det en enkel politisk lösning på ar- betslöshetsproblemen. Saken blir inte bättre av att samma partier vill föra in Sverige i EMU - den eko- nomiska monetära unionen, där jobb och miljö är underordnade en centraliserad och samordnad eko- nomisk politik, väsentligen på stormakternas villkor. Sverige har inget att vinna på ett medlemskap i EMU. Därför avvisar Centerpartiet ett svenskt med- lemskap i EMU. Calmforsutredningen har tydligt klarlagt att fördelarna med EMU är höljda i dunkel och att nackdelarna överväger. Därför bör riksdagen, när den dagen kommer, besluta att Sverige icke skall anslutas till EMU. Ett annat klokt beslut som Sverige bör fatta är att ställa om det svenska energisystemet. Vi måste övergå från kärnkraft, kol och olja till mer av inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor. Tvärtemot den skräckpropaganda som ibland sprids ligger möj- ligheterna till nya jobb i en teknikutveckling och en miljöanpassning av såväl energiproduktion som andra tillverkningsprocesser. Över huvud taget tror jag att mycket av framtidens jobb finns i den s.k. gröna sektorn. Förstärkt med en rejäl skattesänkning på jobben kan utvecklingen bli mycket positiv. Herr talman! Sverige behöver mer av fortsatt sam- arbete och mindre av konfrontation. Gårdagens upp- visning här i kammaren var erbarmlig. Nu formuleras alltmer av politiken på mittfältet. Det är också bra. Det behövs. Framtiden måste också formas med kretslopp, decentralisering och grundtrygghet som ledstjärnor. Till finansutskottet har Centern anmält ett antal re- servationer som har en vidare omfattning än budget- förslaget för 1997. I övrigt står vi bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaket, fördel- ningen på utgiftsområden, konvergensprogrammet och åtgärderna för budgetsaneringen. För tids vinnande vid voteringen yrkar jag bara bi- fall till reservation nr 7 om ansvaret för valutapoliti- ken samt till reservation nr 22 om löneskatt på vin- standelar. I övrigt, herr talman, står Centern bakom hemställan i finansutskottets betänkande. (Applåder) 0405574090504 N 2010-01-01 00:00:00 212041 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf29