2348941 GK0931 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november 1996/97 31 1996-11-21 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna DD9889BE-451E-4594-B845-8641916FA3FF 2 ANNE WIBBLE (fp) fp Fru talman! Folkpartiet har låtit fråga ganska många människor vad de tror om regeringens möjlig- het att pressa ned arbetslösheten. Ingen tror på detta. 9 personer av 10 tror att regeringen misslyckas. 1 av 100 tror att regeringen kommer att klara det. Det finns alltså egentligen ingen som tror på regeringens politik i denna den viktigaste inrikespolitiska frågan. Från TCO och Företagarna kom det i går en väl- digt skarp kritik. Regeringen och Centern ägnar sig åt att finansiera arbetslösheten, i stället för att bekämpa den. AMS gav i går en väldigt dyster prognos. Den totala arbetslösheten stiger litet grand nästa år - näs- tan 13 %. Människor känner oro och pessimism inför framtiden. Vi behandlar i dag budgetpropositionen för 1997. Den innehöll som alla vet inga nya åtgärder för flera jobb. Man kan faktiskt konstatera att regeringens arbete har gått i baklås. På litet mer än ett halvår har regeringen Persson pressats tillbaka till ett starkt defensivt läge. Trumfkortet, som förut hette politisk stabilitet, har smutsats ned av statsministern själv. Det hade varit bättre om han hade ägnat mer tid åt att skapa stabilitet i sin egen regering i stället för att berömma stabiliteten i Kina. Perssons regering har blivit en regering på reträtt. Förslag har lagts fram och beslutats om i riksdagen som har varit så dåligt underbyggda att man har backat, dragit tillbaka och ändrat innan de ens har trätt i kraft. Jag har några exempel. Förslaget om halverad barnpension drogs tillbaka. Beslutet om a-kassan togs tillbaka. Budgetdisciplinen försvagades redan första gången riksdagen skall an- vända den nya rambudgetprocessen. Kulturministern har backat om museiflytt till Göteborg. Förslaget om tjänstebilar har valsat fram och tillbaka i många om- gångar. Det slutliga förslaget innebär att miljöminis- tern helt kördes över. Förslaget om koldioxidskatt för industrin har bordlagts på obestämd tid. Det mumlas om beslutet om besparingar i bostadsbidrag. Det kan- ske skall ändras. Propositionens förslag om pengar till kommunerna ändrades genom ett hastigt penndrag. Olika ministrar har helt olika åsikter. Arbetsmark- nadsministern t.ex. gillar s.k. friår enligt dansk före- bild; finansministern är en uttalad motståndare. Det kunde vara bra att från Erik Åsbrink få något besked för hela regeringen om den är för eller emot mera betald ledighet i form av s.k. friår. Energiförhandlingarna, som är väldigt viktiga för Sveriges framtid och för jobben, har skötts så oskick- ligt att bara linje 3-partier återstår. Arbetsmarknadsministern slänger fram det ena hugskottet efter det andra för att flytta arbetslösa människor från den ena sortens åtgärder till den and- ra. Plötsligt har hon nu hittat - hur nu det har gått till - 600 miljoner kronor att stoppa in i AMU-gruppen. Näringsministern upptäcker plötsligt på småföre- tagsriksdagen att den förlängda sjuklöneperioden är ett stort problem - han måste ha varit sällsynt blind och döv dessförinnan - och säger att "Det skall vi se över". Men sedan ändrar han sig tydligen igen, för nu står ju Socialdemokraterna och Centerpartiet fast vid förslaget. I fråga om EMU har veligheten gjorts till huvud- nummer. Där skall man föra debatt utan att ha någon åsikt själv. Pensionsreformen är ett enda stort frågetecken. Socialdemokraterna har sitt tredje samråd i frågan, men oklarheten består. Det är inte att undra på att människor är oroliga och besvikna. Den största besvikelsen gäller natur- ligtvis arbetslösheten. För varje ny bedömning som regeringen kommer med dröjer det allt längre innan arbetslösheten minskar. Den senaste prognosen från AMS tyder t.o.m. på att det blir en liten ökning av den totala arbetslösheten nästa år. Inskrivningstiden, den tid som människor är inskrivna på arbetsförmedling- arna, blir längre och längre. Alltfler människor tving- as vandra runt mellan olika sorters åtgärder och öppen arbetslöshet utan att få ett reguljärt arbete. Mängden åtgärder är så omfattande att AMS självt varnar för undanträngningseffekter, dvs. de åtgärder man har förstör reguljära jobb. I den första budgetpropositionen som den social- demokratiska regeringen lade fram i januari 1995 skulle den öppna arbetslösheten i år, 1996, vara 6 %. Den totala arbetslösheten skulle vara mindre än 11 %. Om man skall tro AMS, och regeringens prognos ligger rätt nära deras bedömning, verkar den nu bli 8 % i öppen arbetslöshet och nästan 13 % totalt, dvs. två procentenheter högre. Det är ett enormt misslyck- ande för regeringens politik. I januari 1995 trodde man att arbetslösheten nästa år, alltså 1997, skulle sjunka med en hel procentenhet. I stället stiger den kanske något. Sysselsättningen skulle öka, trodde man då. I verkligheten sjunker den med kanske upp till 30 000 arbeten i år. Detta är ett totalt misslyckande. Kommunerna har jätteproblem. Den finurlighet som regeringen visade när man helt sonika tog över från Riksrevisionsverket och räknade upp inkomstut- vecklingen för att kunna ge kommunerna mer pengar räcker inte alls. I går kom det redovisningar av bris- terna i äldreomsorg, barnomsorg och skola. Kommu- nerna saknar nära 13 miljarder kronor, säger de, vilket motsvarar ungefär 40 000 arbeten. HSU 2000 har redovisat liknande beräkningar för landstingen. Inri- kesministern blir omedelbart väldigt nervös och utlo- var nya pengar, t.ex. genom bibehållen värnskatt, flytt av AMS-pengar eller på något annat sätt - det är oklart hur. Mängder av gamla och sjuka människor hamstrar läkemedel eftersom de inte tror att de kom- mer att ha råd att köpa sådana efter nyår. Detta är, fru talman, inte bilden av ett välfärds- samhälle. Jag tror att det centrala misstag som regeringen och Centern gör är att de bortser från att arbetslöshe- ten bara kan minska om det kommer till flera reguljä- ra arbeten. Arbetslösheten minskar bara om det blir flera nya jobb. I år blir det färre jobb. Ännu valåret 1998 kommer färre människor att kunna försörja sig på eget arbete än förra året, 1995. Målet att halvera arbetslösheten till sekelskiftet blir bara mer och mer avlägset. Folkpartiet har i sin partimotion och i den med Moderaterna och Kristdemokraterna gemensamma reservationen fört fram hur vi anser att den ekonomis- ka politiken skall läggas om för att med låg inflation och sunda offentliga finanser skapa förutsättningar för fler jobb. I en sådan politik för jobb genom företagande vill jag peka särskilt på några saker. För det första gäller det skatterna. Folkpartiet är inte det parti som i alla lägen ropar på lägre skatter, men det blir faktiskt alltmer uppenbart att de skatter som socialdemokrater, vänsterpartister och centerpar- tister i olika blandningar har höjt är starkt bromsande för företagens expansion och för tillkomsten av fler jobb. Under de senaste två åren har skatteinkomsterna ökat med ungefär 150 miljarder kronor. Ni må tala hur ofta ni vill om hur bra företagsskatter Sverige har - det är uppenbart fel eftersom resultatet är dåligt. Vi får ju inte den önskade expansionen i företagen och de nya jobb som vi behöver. För några dagar sedan talade nio socialdemokratiska kommunstyrelseordfö- rande om att, och jag citerar från TT: "Skatterna hotar jobben nu." Det handlar om 10 000 jobb i deras kommuner som står på spel bara genom de höjda elskatterna. Ett annat exempel är den förlängda sjuk- löneperioden. LO, SAF och Företagarna har gemen- samt protesterat mot detta hot mot framför allt de mindre företagen, men ni struntar i detta. Jag tycker att det är oförsvarligt. Ni skapar arbetslöshet genom er skattepolitik. Folkpartiet har föreslagit en rejäl sänkning av ar- betsgivaravgifterna för tjänstesektorn. Då skulle man skapa helt nya marknader för verksamheter som i dag är för dyra att köpa. Det fungerar inte att bara skyffla runt skatterna - att höja en skatt och sänka en annan - därför att i slutändan bärs alla skatter i en liten öppen ekonomi av löntagarna. Löntagarna betalar hela kala- set i form av en stor skattekil på arbete. Vill man ha fler arbeten måste skattekilen bli mindre. För det andra gäller det lönebildningen, den svenska ekonomins akilleshäl. Den frågan har man nu skyfflat över på parterna, precis som socialdemokratin alltid har gjort. Detta är en undanmanöver i hopp om att slippa obehagliga beslut. Folkpartiet har lagt kon- kreta förslag om förändringar i t.ex. arbetslöshetsför- säkringen för att skapa bättre förutsättningar för en lönebildning i takt med produktiviteten. För det tredje gäller det energipolitiken i denna politik för jobb genom företagande. Energipolitiken är helt obegriplig i dag för dem som månar om Sveri- ge som investeringsland och därmed om nya jobb. Den är också helt obegriplig från miljösynpunkt. Om ni envisas med tanken att stänga en reaktor nu och skapa osäkerhet om de andra tillfogas svensk industri och svenskt näringsliv stor skada. Detta är omvittnat i en gemensam tidningsartikel från Metall, Kommunal och Industriförbundet. För det fjärde gäller det EMU, valutaunionen, ett område där regeringen genom sin obeslutsamhet till- fogar Sverige skada. Den väsentliga skillnaden mellan att vara med och att vara utanför i fråga om ekono- misk politik är rätten att devalvera, att sänka värdet på den svenska valutan. Att ha kvar denna rätt kostar i form av högre räntor. Det drabbar hushåll, det drab- bar företag och det drabbar staten. Det blir färre in- vesteringar och färre nya jobb. För det femte vill jag nämna utbildningspolitiken. Utbildning och arbete är de långsiktigt viktigaste fördelningspolitiska områdena. Men det måste vara kvalitet i utbildningen, och det måste löna sig för individen att utbilda sig. Där brister det uppenbart i dag. Fru talman! Jag tror att både Jan Bergqvist och Erik Åsbrink, kanske också Per-Ola Eriksson, är medvetna om att regeringen och Centern ägnar sig åt att finansiera arbetslösheten i stället för att bekämpa den. Kostnaden för denna politik går ut över de ar- betslösa som inte får några jobb och - och det är viktigt - de många som får sämre kommunal välfärd på grund av kommunens skenande kostnader för so- cialbidrag. Hur länge tänker ni envisas med en sådan politik, som befäster arbetslösheten? När kommer det några förslag om jobb genom företagande? Hur högt skall arbetslösheten behöva stiga innan ni reagerar? Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om fas- tighetsskatten. Det är skatterevolt på gång runt om i landet just på grund av fastighetsskatten. Massor av människor ligger sömnlösa om natten av oro för att inte kunna bo kvar på grund av extremt stora skatte- ökningar. Samtidigt har Socialdemokraterna och Centerpar- tiet avsatt nära 600 miljoner kronor för att sänka skatten på starköl. Jag tycker att vi skall vänta ett år med denna skattesänkning på starköl och använda de frigjorda pengarna till att lindra markvärdets genom- slag i fastighetsskatten. Om ett år skall det ju finnas en översyn av fastighetsskatten, vilket även majorite- ten vill ha, och det borde vara självklart att utreda först och besluta sedan, inte tvärtom, som ni gör nu. Fru talman! Jag har här ett yrkande och en lagtext för detta förslag: Vänta med skattesänkningen på starköl, och använd pengarna till att lindra fastighets- skatten. Förslaget är budgetneutralt, och det spräcker inga ramar eller liknande. Just det här förslaget kan faktiskt väldigt många partier, alla utom Socialdemo- kraterna och Centern, ställa sig bakom. Är det verkligen så att alla centerpartister tycker som Per-Ola Eriksson, att starköl är viktigare än bo- staden? Är det verkligen så att alla socialdemokrater här i kammaren tycker som Jan Bergqvist, Sören Lekberg, Arne Kjörnsberg, m.fl., att det är viktigare att sänka skatten på starköl än att sänka skatten på boendet? Det borde gå att få majoritet här i kammaren för att under ett år, i avvaktan på översynen, lägga de här pengarna på lägre fastighetsskatt i stället för lägre skatt på öl. Nu går det av tekniska skäl inte att lägga fram detta yrkande. Riksdagsordningen förhindrar det. Förklara det, Jan Bergqvist och Per-Ola Eriksson, ni som stoppade förslaget i utskottet. Vad säger ni, Per- Ola Eriksson och Jan Bergqvist, till de boende i skär- gården, på östkusten, på västkusten och i andra områ- den med utsatta fastighetsvärden, som har fått extrema skatteökningar? Vad säger ni till dem? Eller vågar ni inte träffa dem? Fru talman! Jag står givetvis bakom alla reserva- tioner som jag har undertecknat, men för tids vinnan- de yrkar jag bifall endast till reservationerna 1, 4, 14, 34, 39 och 48. (Applåder) 0201502585302 N 2010-01-01 00:00:00 212014 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf2