2348941 GK0931 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november 1996/97 31 1996-11-21 00:00:00 Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna D4C6BFB8-5F72-4BD6-A2AD-7342537FCC9E 190 BÖRJE NILSSON (s) s Fru talman! Dagens diskussion handlar om hur mycket pengar vi skall avsätta inom socialförsäk- ringssektorn de kommande tre åren. Då är det mycket intressant att studera de ekonomiska ramarna för våra utgiftsområden. De visar ju också partiernas inställ- ning till välfärdsfrågorna och socialförsäkringarna. Jag skall be att få återkomma till det om en stund. Låt mig allra först slå fast att den viktigaste förut- sättningen för en god välfärd och för att människor skall känna tilltro till försäkringarna är att statsfinan- serna är under kontroll. Regeringen Bildt misslycka- des kapitalt med den ekonomiska politiken. Det har tvingat oss till tuffa besparingar, men de har skett med den största omsorg om trygghetsfrågorna. En viktig utgångspunkt i saneringspolitiken har varit att bevara vår svenska välfärdsmodell. Det har varit viktigt, eftersom vi vet att den är överlägsen andra modeller när det gäller att fördela välfärden jämlikt och rättvist. Socialdemokratin håller fast vid den generella välfärden, eftersom den skyddar de svagaste bäst. Socialförsäkringarna skall omfatta alla och ha en gemensam finansiering. Välfärden är en medborgerlig rättighet och skall vara tillgänglig för alla. Detta är viktiga principer som vi håller fast vid. Oppositionen talar med stor indignation om våra besparingar, men jag tror att de skall vara något för- siktiga. Tänk på vad ni lämnade efter er hösten 1994! Ni hetsar upp er över våra förslag, men ni tvingas ju också till besparingar som i vissa fall får värre kon- sekvenser för enskilda människor, eftersom ni inte har större utrymme, utan väsentligt lägre som Moderater- na. Det ger självfallet sämre välfärd, åldringsvård och utbildning. Det väsentliga och viktiga att notera i detta betän- kande, och som jag vill lyfta fram, är att Moderaterna vill satsa 36 miljarder mindre än vi socialdemokrater på socialförsäkringsområdet, dvs. på den ekonomiska tryggheten vid sjukdom och handikapp, vid ålderdom och för barnfamiljerna. Moderaterna föreslår ett gi- gantiskt sparpaket. Till detta skall läggas att Modera- terna också vill dra ned stödet till kommunerna, dvs. till barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg. Där handlar det om 14 miljarder för kommunerna som har det mycket svårt för tillfället. Man vill också sänka skatterna med mer än 150 miljarder de kommande tre åren. Det skall ske just nu när vi har en balans i budgeten i sikte och när vi inte längre har behov av nya stora nedskärningar. Då vill Moderaterna återigen undergräva statens och kommu- nernas ekonomi. Det är för mig en både obegriplig och okänslig politik. När jag lyssnade på Gullan Lindblad tyckte jag att det var en upprepning av gammal traditionell högerpolitik - ingenting annat - och det har jag hört många gånger. Med de väsentligt lägre ramar och de skattesänk- ningar som Moderaterna föreslår tvingas de göra mycket stora ingrepp i välfärden, och ännu har de bara redovisat en viss del. Jag tycker att det är en skyldighet för Moderaterna att redovisa hur detta slår för enskilda människor. Jag förväntar mig - och jag kräver det - att Gullan Lindblad redovisar hur 150 miljarder i skattesänkningar slår för enskilda männi- skor. Det är också intressant att ställa frågan hur Folk- partiet och Kristdemokraterna ser på Moderaternas förslag genom den samverkan som de har. Vi socialdemokrater har tvingats till omfattande besparingar, men vi har vid varje tillfälle försökt se till att de med de lägsta inkomsterna drabbas minst. Vi sänker bostadsbidraget till pensionärerna från 85 % till 83 %, men vi höjer samtidigt det särskilda bostadstillägget som de 20 000 pensionärerna med lägst inkomster får. Vi gör också detta tillägg enhet- ligt över hela landet. Vi inkomstprövar folkpensionsdelen i änkepen- sionen. Lägg märke till att det är en inkomstprövning! De kvinnor som har barn under tolv år eller så låg inkomst att de har bostadstillägg får inga försämring- ar. Först vid en inkomst på över 24 000 kr i månaden slår inkomstprövningen igenom helt. Vi gör en väx- ling mellan änkepensionen i form av folkpension och pensionstillskott. Den förra sänks med 6 %, och den senare höjs med lika mycket. Resultatet blir att de med de lägsta inkomsterna undantas från försämring- arna. Så har vi konstruerat besparingarna på samtliga områden. Ändå har de neddragningar som gjorts självfallet varit kännbara för många. Men alternativet att inte göra någonting alls hade varit ännu värre. Då hade vi i dag varit i en fullständigt ohanterlig situation som tvingat oss till betydligt större ingrepp. Nu ser vi att saneringspolitiken ger resultat. Då får vi också utrymme att rätta till det som inte fick en rättvis fördelningsprofil trots våra ansträngningar. Nu kan vi, och nu skall vi, noggrant utvärdera hur bespa- ringarna och nedskärningarna totalt sett drabbat olika individer. I de stora ekonomiska sammanhangen delar vi in människor i grupper. Pensionärerna har fått det bättre som grupp, säger vi. Det är riktigt, men det är lika sant att många pensionärer har det knapert. Barnfamil- jerna har fått dra ett tungt lass de senaste åren. Det är sant, men det finns också många familjer med goda inkomster som klarat sig bra genom krisen. På samma sätt kan vi resonera på område efter område. Det som gör mig mest orolig är när det största oppositionspartiets alternativ till regeringspo- litik är att visa en total nonchalans mot de enskilda människorna. Det är gigantiska skattesänkningar, stora neddragningar ute i kommuner och landsting och ytterligare besparingar på så gott som alla områ- den inom välfärden. Med en sådan politik som Mode- raterna redovisar skulle nästan alla bli förlorare. Bara en liten grupp höginkomsttagare och förmögna skulle kunna leva gott och få det bättre. Det är ingen rättvis politik. Det är inte heller ett bra recept för att återge vårt land ekonomisk styrka och social trygghet. Jag hävdar att den socialdemokratiska politiken för arbete, bevarad välfärd och trygghet i livet för alla medborgare är det bästa sättet att bygga Sverige starkt igen. Det har varit tungt att vrida ekonomin rätt, men när man ser alternativen känns det ändå lätt att försva- ra den politik vi socialdemokrater står för. 0430187508607 N 2010-01-01 00:00:00 212202 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf190