<anforande>
<dok_hangar_id>2348941</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>BD1C6D9E-E291-48D4-9A3B-E96F9C96903E</anforande_id>
<anforande_nummer>189</anforande_nummer>
<talare>ROSE-MARIE FREBRAN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>Fru talman! Socialdemokraterna har historiskt sett
spelat en viktig roll när det gällde att förvandla Sveri-
ge från ett fattigt och ojämlikt land till ett land med
växande välfärd och trygghet. Men någonstans, någon
gång, gick det snett och inriktningen för de politiska
ambitionerna blev välfärdsstat i stället för välfärds-
samhälle.
Vi kristdemokrater betonar ett väl fungerande väl-
färdssamhälle som innebär att alla skall ha möjlighet
att leva ett tryggt och värdigt liv även i situationer där
medborgaren saknar eller tillfälligt förlorar förmågan
till självständig försörjning. En kristdemokratisk
välfärdspolitik grundar sig på en etisk medvetenhet
och kännetecknas av en helhetssyn på människan där
man ser både hennes materiella och existentiella be-
hov.
Ett avgörande hot mot välfärden i dag är den höga
arbetslösheten. Den nuvarande situationen riskerar att
befästa och vidga sociala klyftor och skapa en ökad
segregering människor emellan. Regeringen måste
därför på ett mycket tydligare sätt än hittills prioritera
kampen mot arbetslösheten och satsa på de till-
växtskapande krafterna i vårt land.
Vi kristdemokrater betonar två viktiga dimensio-
ner i välfärdspolitiken. Dels gäller det vikten av att
samhället har en genomarbetad värderingsgrund för
välfärdsbygget. Dels gäller det vikten av ett sam-
hällsklimat där goda villkor för företagande och före-
tagare ses som nödvändigt för att resurser skall kunna
skapas som kan användas för att betala den offentliga
delen av välfärden.
Ur kristdemokratiskt perspektiv är människans
behov av små naturliga gemenskaper, främst familjen,
viktig. Social- och trygghetspolitiken skall stödja och
stimulera den positiva kraften i dessa gemenskaper. I
vardagslivet finns möjlighet att väva samman ansvar,
ömsesidigt stöd och omvårdnad till ett starkt nät.
Fru talman! En förutsättning för ett väl fungerande
välfärdssamhälle är därför att en riktig avvägning görs
mellan offentligt och personligt ansvarstagande.
Kristdemokratisk välfärdspolitik står därför på två
stadiga ben.
Det ena är en stark ideell sektor som skapar trygg-
het, närhet och gemenskap. Familjer, föreningar,
organisationer och frivilligcentraler skall stöttas i sina
roller som nätverksbyggare inom olika områden.
Det andra är ett väl utbyggt offentligt system som
träder i kraft vid sjukdom, arbetslöshet och andra
situationer med tillfällig eller mera varaktig oförmåga
till egen försörjning. Detta sociala skyddsnät bör i
grunden bygga på obligatoriska och offentliga åtgär-
der och försäkringar som kan kompletteras med indi-
viduella lösningar.
Fru talman! När detta är sagt vill jag mer specifikt
beröra våra tre utgiftsområden. Om vi kristdemokrater
fick bestämma skulle ersättningsnivån i trygghetssys-
temen ligga på 80 % redan 1997. Skälet är fördel-
ningspolitiskt. Eftersom regeringen kategoriskt har
avvisat varje tanke på differentierade ersättningsnivå-
er har vi å vår sida vägrat acceptera en enhetlig nivå
på 75 %.
Redan sänkningen till 80 % var kännbar nog för
många lågavlönade grupper. Som oppositionsparti
accepterade inte heller socialdemokraterna den sänk-
ningen. I regeringsställning vände man på klacken och
gick ännu längre. Det ökade trycket på socialkontoren
i våra hårt tyngda kommuner visar att effekterna har
varit mycket negativa. För att genomföra den sänkta
matmomsen för alla, välbeställda såväl som svaga
grupper, betalade man bl.a. med denna sänkning av
ersättningar till sjuka, arbetslösa och föräldralediga.
Det kallar vi omvänd fördelningspolitik.
Om vi fick bestämma skulle inte heller rehabilite-
ringssatsningarna minskas. Den översyn som rege-
ringen vill göra av effekterna av de senaste årens
satsningar välkomnar vi självfallet. Men att man för
den skull minskar ambitionen med 200 miljoner kro-
nor per år 1997 och 1998 när det gäller angelägna
rehabiliteringsinsatser motsätter vi oss bestämt. Vi ser
ingen logik i detta. Vi vill hellre hjälpa människor
tillbaka till ett aktivt liv och ta hem besparingar på
förtidspensionerna i stället.
Fru talman! Inom utgiftsområde 11, ekonomisk
trygghet vid ålderdom, vill jag klart deklarera att om
vi fick bestämma skulle pensionärerna inte drabbas av
ytterligare besparingar i form av försämrad änkepen-
sion, minskat bostadstillägg och förkortad omställ-
ningspension. Däremot skulle de sämst ställda pen-
sionärerna få en lättnad genom ett ökat pensionstill-
skott på 200 kr per månad.
Om vi fick bestämma skulle osäkerheten vad gäl-
ler pensionsreformen undanröjas. Vi kräver nämligen
att alla avgörande beslut som ännu är utestående skall
fattas under denna  mandatperiod. Det skulle vara
klargörande om socialdemokraternas representant här
i debatten ville bekräfta att så kommer att ske. Det
gäller inte minst det beslutade premiereservsystemet
med ett spritt fonderat sparande. Regeringens utredare
har gått ifrån sina direktiv och riksdagens principbe-
slut. Utredningsförslagets obligatoriska sparande i
några få fonder måste socialdemokraterna ta avstånd
från. Det förslag som Riksförsäkringsverket nu pre-
senterat är intressant och kan vara en möjlig lösning i
den nuvarande låsningen.
Fru talman! Utgiftsområde 12, ekonomisk trygg-
het för familjer och barn, är ett kristdemokratiskt
hjärteområde. Under fyrpartiregeringens tid inleddes
ett positivt förändringsarbete inom familjepolitiken.
Efter socialdemokraternas återkomst till makten har
mycket återställts till det gamla.
Avvecklingen av vårdnadsbidraget, slopandet av
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader och
slopandet av rätten till tjänstledighet under tre år är
ingenting annat än en återgång till gammaldags för-
myndarpolitik. Den resulterar i ökade orättvisor mel-
lan familjer, minskad valfrihet och flexibilitet och
ökade kostnader för kommunerna. Med den här ut-
vecklingen har vi inga vinnare.
Fru talman! Låt mig återgå till det jag nämnde i
början. Vi kristdemokrater sörjer inte välfärdsstatens
försvagning. Med vår politik vill vi främja ett starkt
välfärdssamhälle. Med det yrkar jag bifall till den
kristdemokratiska reservationen nr 51.
</anforandetext>
<intressent_id>0699354970600</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>212201</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf189</protokoll_url_www>
</anforande>
