<anforande>
<dok_hangar_id>2348941</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0931</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:31 Torsdagen den 21 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>31</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utgiftsramar och beräkning av statsin- komsterna</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F9E8159B-700C-4B92-B37B-FB75054C47A7</anforande_id>
<anforande_nummer>10</anforande_nummer>
<talare>JAN BERGQVIST (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Ingen som lyssnade på mitt anförande
kan väl ha undgått att höra att jag talade om framtiden
och vad vi vill göra i kampen mot arbetslöshet. Att Bo
Lundgren för sin del inte accepterar programmet eller
tycker att det är bra är en annan sak. Nog talar vi om
framtiden - det kan ingen förneka.
Det vårdbiträde Bo Lundgren talade om får i dag
betala av på de statsskuldräntor som uppstod under
den borgerliga regeringstiden. Det är helt enkelt inte
möjligt att genomföra en balansering av budgeten och
bara skära i utgifterna, som Moderaterna gör. Gör
man det får man helt orimliga sociala konsekvenser.
Det var nödvändigt för Socialdemokraterna att både
höja skatter och göra besparingar för att kunna klara
upp detta. Vi har försökt att balansera det hela på ett
hyggligt sätt och att få en rimlig fördelningsprofil.
Men en förklaring till de höga skatter som vårdbiträ-
det betalar är de statsskuldräntor som till hälften upp-
stod under Bo Lundgrens tid.
</anforandetext>
<intressent_id>0387691310906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>212022</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0931/#anf10</protokoll_url_www>
</anforande>
