<anforande>
<dok_hangar_id>2348940</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:30 Onsdagen den 20 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges säkerhetspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0F350BDA-9E6C-4674-8748-C132DCDEE379</anforande_id>
<anforande_nummer>64</anforande_nummer>
<talare>ANNIKA NORDGREN (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>Herr talman! På försvarsmateriel har det de senas-
te tio åren satsats 115 miljarder kronor. Det innebär
16-17 miljarder kronor per år. Försvarsministern lät
mäkta stolt över den här investeringen, och jag blir
snarare förskräckt. Min fråga är: Anser försvarsminis-
tern att han backar upp uttalandet i regeringsförkla-
ringen om att arbetet för internationell nedrustning
skall bedrivas vidare genom handling här på hemma-
plan?
Jag har hört försvarsministern säga vid flera tillfäl-
len här i kammaren att den tioprocentiga besparingen
på försvaret inte skall ses som en nedrustning. Då
undrar jag: Skall vi begära av andra vad vi inte gör
själva? Ställer försvarsministern upp på det som
statsministern sade i regeringsförklaringen?
</anforandetext>
<intressent_id>0251174631818</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211898</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0930/#anf64</protokoll_url_www>
</anforande>
