2348940 GK0930 Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:30 Onsdagen den 20 november 1996/97 30 1996-11-20 00:00:00 Sveriges säkerhetspolitik D1CBFDA2-3855-492D-9B8C-F056F0333D8E 46 HELENA NILSSON (c) c Herr talman! Det nära samarbetet mellan regering och riksdag om säkerhetspolitiken bildar underlag för en bred uppslutning bakom det betänkande, UföU 1, som står på agendan för i dag. Reservationerna är relativt få och enigheten dominerar. För Centerpartiet, som nära samarbetat med regeringen om såväl etapp 1 som etapp 2 av försvarsbeslutet, finns det inga in- vändningar mot betänkandet. Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets hemställan i dess helhet. Vi diskuterar i dag vilka slutsatser som riksdagen bör dra av den senaste säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde. Den inledande analysen har skett inom ramen för Försvarsberedningen, och bedöm- ningarna har redovisats i beredningen betänkande Omvärldsförändringar och svensk säkerhetspolitik. Regeringen och Centerpartiet gör i propositionen ingen annan bedömning än beredningen. De åter- kommande säkerhetspolitiska kontrollstationerna är en viktig innovation, och nya kontrollstationer kom- mer att genomföras under hela försvarsbeslutsperio- den. I det kalla krigets stabila men frostiga säkerhets- politiska läge hade kontrollstationer av detta slag varit en meningslös sysselsättning. Dagens föränderliga situation ställer andra krav. Det är viktigt att erinra om de mål som vi har för Sveriges säkerhetspolitik. Vi skall "i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet att - såsom enskild nation och i samverkan - kunna utveckla vårt samhälle". Ytterst handlar det om vår frihet och vårt oberoende. En grundläggande fråga för alla politiker är: Hur höja säkerheten och öka håll- fastheten i vårt land - i vårt samhälle - på sådant sätt att säkerheten i vår omgivning samtidigt förbättras? En politik som ökar spänningarna på andra sidan gränsen är en värdelös säkerhetspolitik. Den dynamiska utvecklingsprocessen i Europa kräver aktivt agerande från svensk sida. Utskottet konstaterar: "Ett aktivt deltagande i det europeiska samarbetet är en förutsättning för att en stat skall kunna påverka utvecklingen och bidra till att skapa en ny freds- och säkerhetsordning på vår kontinent. Det gäller inte minst de mindre och medelstora europeiska staterna." Ett medelstort militärt alliansfritt land i det kalla Norden har en nyckelfunktion i detta säkerhets- bygge. Vårt agerande i olika internationella forum sker utifrån en styrkeposition som militärt alliansfri. Just aktiviteten, viljan att agera, bör känneteckna dagens svenska säkerhetspolitik. Det vidgade säkerhetsbe- grepp som tillämpas av alltfler stater öppnar låsta dörrar och frigör ny kraft i det europeiska samarbetet. Genom samverkan för att komma till rätta med de hot mot vår gemensamma säkerhet som diktatur, fattig- dom, förtryck av minoriteter, miljöförstörelse, kärnav- fall, internationell brottslighet och terrorism skapar bygger vi ett odelat Europa. I det mångfacetterade europeiska säkerhetssamarbetet finns flera byggstenar för ett säkrare Europa. Genom det ekonomisk-politiska samarbetet funge- rar den europeiska unionen, EU, som motor för det mesta av det europeiska samarbetet. Europarådet förstärkt med Ryssland har en stor moralisk betydelse som skyddsnät för Europas medborgare. Samarbetet inom Partnerskap för fred och i olika regionala forum runt Östersjön och Medelhavet och i Barentsregionen bygger på insikten att samarbete minskar risken för att vi skall ställas inför det yttersta hotet mot friheten - det väpnade angreppet. OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, får en alltmer framträdande roll som regio- nal organisation i enlighet med FN-stadgan. För Cen- terpartiet är OSSE:s verksamhet för demokratisk utveckling, valövervakning, mänskliga rättigheter och rättsstatens ställning av stor betydelse för att förankra ett demokratiskt styrelseskick i hela Sveriges närom- råde. Vi i Centerpartiet anser att OSSE tydligare bör bli den centrala alleuropeiska institutionen för kon- fliktförebyggande arbete, för hantering och lösande av konflikter, för återuppbyggnadsinsatser, för rust- ningskontroll och för förtroendeskapande åtgärder. Eftersom det är Danmark som nu skall överta ordför- andeskapet i OSSE kan Danmark ge kraft och en högre profil till OSSE. När NATO- och tillika EU- medlemmen Danmark tar plats som ordförande för OSSE får landet definitivt en viktig roll i ett Europa i förändring. Herr talman! Centerpartiet gör ingen annorlunda bedömning av utvecklingen i Ryssland än den som kommer till uttryck i utskottets betänkande och i re- geringens proposition. Sveriges grundläggande posi- tiva säkerhetspolitiska läge består. Det finns inga skäl för riksdagen att ändra de riktlinjer för totalförsvaret som fastställdes förra hösten. Den säkerhetspolitiskt motiverade besparingen kan göras. Ett väpnat angrepp mot Sverige ter sig i närtid osannolikt. Den än mer framträdande osäkerheten om den långsiktiga inrikes- politiska utvecklingen i Ryssland understryker beho- vet av att totalförsvaret har en god förmåga till an- passning. I det regionala samarbetet i vår del av Europa finns viktiga öppningar för att knyta Ryssland närma- re övriga Europa. Ett förtroendefullt samarbete i Ös- tersjö- och Barentsregionerna skapar en väv av positi- va beroenden. Denna väv bidrar till att öka säkerheten och stabiliteten i hela Europa. Det är därför angeläget att genom ökad handel, förbättrade kommunikationer, samarbete mot organiserad kriminalitet och miljöför- störing, satsningar på utbildningssamarbete och tu- rism knyta regionens länder närmare varandra. Inte minst viktigt är att utveckla samarbetet på regional och lokal nivå mellan folkrörelser och frivilligorgani- sationer. Angreppssättet som tillämpades vid Vis- bymötet är det rätta. EU:s kraft och ekonomiska styr- ka kan och bör kanaliseras via det regionala samarbe- tet som redan finns uppbyggt mellan länder och regi- oner. På samma sätt och med likvärdig kraft måste Sve- rige som nyblivet ordförandeland i Barentsrådet inom Barentssamarbetet gripa sig an de utmaningar som finns på Nordkalotten. Detta nordliga samarbete har alltför länge nedprioriterats såväl i Stockholm som i Bryssel. Från Centerpartiets sida vill vi ge Barents- samarbetet en likadan vitamininjektion som Östersjö- samarbetet erhållit. I båda regionerna möter Ryssland EU och NATO. Här kan kontakt och ömsesidig för- ståelse byggas. Den västliga försvarsalliansen NATO genomgår nu en omfattande anpassning till de nya uppgifter som alliansen ställs inför. Kärnan, det kollektiva försvaret och de militära säkerhetsgarantierna, finns emellertid kvar. IFOR-operationen och samarbetet i Partnerskap för fred visar på hoppfulla möjligheter för framtida fredsfrämjande säkerhetshöjande samarbete mellan alliansfria och alliansbundna länder mellan väst och öst, mellan NATO och Ryssland. NATO:s medlems- länder gör samfällt bedömningen att NATO behövs. Såväl Frankrike som Spanien har den senaste tiden tagit steg mot ett fullt militärt samarbete i alliansen. Även för ett alliansfritt land som Sverige är ett funge- rande NATO av betydelse, inte minst som instrument för USA:s engagemang i Europa. Sverige och Finland har en utomordentligt viktig roll att spela i det trevande och sökande klimat som just nu råder. NATO reformeras, Ryssland söker finna en ny roll i Europa och i världen. Aktiva militärt alli- ansfria länder kan bygga broar av förtroende och kan gå före i handfast samarbete med Ryssland och där- med bidra till att påskynda utvecklingen mot en verk- lig alleuropeisk freds- och säkerhetsordning. Ett grundlöst spekulerande om att Sverige kommer att inträda i NATO bidrar däremot bara till att undermi- nera förutsättningarna för en aktiv svensk säkerhets- politik. Det är därför vi i Centerpartiet är kritiska till Folkpartiets agerande. Vi tycker att det är allvarligt och kontraproduktivt i den meningen att det hotar vårt lands trovärdighet i ett läge när vi säger att alliansfri- heten är en extra stor tillgång i umgänget med övriga länder. Eftersom jag fick en rad frågor från Lennart Rohdin och Folkpartiet skall jag nu svara på dem som jag tycker berör just detta avsnitt. Lennart Rohdin säger att Centerpartiet står för ett utanförskapets sig- num. På en punkt är det rätt: Vi i Centerpartiet pläde- rar inte för ett medlemskap i NATO. Vi vill behålla Sveriges militära alliansfrihet. Men vi har pläderat mycket starkt för ett medlemskap i EU, för ett obser- vatörskap i VEU, för ett medlemskap i VEAG, för att Sverige skall kunna vara med i PFF och för ett med- lemskap i OSSE. Vi vill se att OSSE blir det organ som skall bilda den nya alleuropeiska säkerhetsord- ningen, och inte ett nytt NATO. Återigen - vi vill behålla Sveriges militära alliansfrihet. Lennart Rohdin sade också att Centerpartiet hyllar totalitära stater och inte demokratier. Jag vill då bara påminna om vad Olof Johansson sade i sitt tal när vi diskuterade statsministerns resa till Kina. Han kritise- rade Göran Persson just för att det i hans tal inte fanns något resonemang om vad demokratin är värd, och hur viktig den är, när man tittar på den politiska sta- biliteten i olika länder. NATO-samarbetet kommer med all säkerhet att utvidgas till att omfatta fler europeiska länder. De första kommer troligtvis att få bli medlemmar 1999 då alliansen fyller 50 år. Om NATO-utvidgningen sker på de villkor som organisationen själv satt upp, dvs. som en successiv och öppen process med hänsyn till den säkerhetspolitiska utvecklingen i hela Europa och med syftet att bevara ett odelat Europa med en sam- tidig utveckling av samarbetet med Ryssland, bidrar utvidgningen till en ökad säkerhetspolitisk stabilitet. Centerpartiet ser det som betydelsefullt att NATO parallellt med en utvidgning fördjupar arbetet och samarbetet inom Partnerskap för fred dels för att tillmötesgå de kandidatländer som inte kommer med i denna första utvidgningsomgång, dels för de länder som likt Sverige vill utveckla PFF utan att eftersträva ett medlemskap i NATO. En begränsad NATO-utvidgning understryker yt- terligare EU:s säkerhetspolitiska betydelse och gör ett EU-medlemskap för de baltiska länderna än viktigare. EU:s insatser på det säkerhetsfrämjande området kan utvecklas. Det är viktigt att Sverige där spelar en pådrivande roll för att i Europa utveckla former för samverkan kring konflikthantering, tidig varning och fredsfrämjande insatser. Centerpartiet föreslog i sin partimotion angående EU:s regeringskonferens att EU bör utveckla samarbetet runt de s.k. Petersbergsupp- gifterna, dvs. humanitära insatser, räddningstjänst, fredsbevarande insatser och krishantering. Därför har det svensk-finska initiativet på området Centerpartiets stöd. Detta är inte att visa några militära muskler, Annika Nordgren. Det är att fullfölja fredsfrämjande insatser. 0370034713503 N 2010-01-01 00:00:00 211880 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0930/#anf46