<anforande>
<dok_hangar_id>2348940</dok_hangar_id>
<dok_id>GK0930</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1996/97:30 Onsdagen den 20 november</dok_titel>
<dok_rm>1996/97</dok_rm>
<dok_nummer>30</dok_nummer>
<dok_datum>1996-11-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Sveriges säkerhetspolitik </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>B84021A5-3E5D-4D4B-AE5E-FB41534854F6</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>JAN JENNEHAG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag tar den andra frågan först. Jag
välkomnar naturligtvis en förändring av NATO, efter-
som jag inser att Vänsterpartiet, jag eller Sveriges
riksdag inte förändrar NATO. Det gör andra krafter.
Självklart välkomnar jag en minskning av NATO:s
militära del, om vi skall uttrycka det så. Jag har ing-
enting emot att NATO-organ sysslar med fredsrädd-
ningstjänst eller någonting sådant. Den utvecklingen
är bra. Men det undanskymmer inte att min fasta
övertygelse är att NATO alltfort kommer att vara ett
instrument för stormaktspolitik, i första hand Förenta
staternas stormaktspolitik. Denna funktion hos NATO
ser jag ingen anledning att understödja.
Den första frågan var: Var fanns Vänsterpartiet
när det gällde inledningen av Bosnienkonflikten? Ja,
vi kan alla önska att vi hade agerat annorlunda mot
bakgrund av den historiska erfarenheten. Vi står nu
med facit i hand. Jag tillstår gärna att jag själv borde
ha agerat annorlunda och tagit en mer aktiv del i de-
batten. Det är det svar som jag vill ge Lennart Rohdin
på den frågan.
</anforandetext>
<intressent_id>0509012622802</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>211856</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GK0930/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
